"Saved by the bell", så sa min engelsklärare på gymnasiet när det ringde ut lagom när någon fått en fråga. Man slapp alltså svara eftersom man blev räddad av klockan.
Nu för tiden använder jag begreppet på ett annat sätt. Jag är "saved by the bell" varje dag numera. Äggklockan gör att jag får ihop min arbetstid.
Eftersom Cissi åker till skolan halv åtta, minst 30 minuter innan Henrik och Martin, så har det blivit så att vi andra blir färdiga i god tid. Vi brukar vara färdiga ungefär 20 minuter i åtta. Då ställer vi äggklockan och Mannen och jag cyklar till jobbet. När äggklockan ringer tar Martin på sig ytterkläderna och går till skolan. Några minuter senare går Henrik till skolan. Han ser då till att låsa också.
Detta fungerar bra och jag kan vara på jobbet minst 20 minuter tidigare än om jag skulle vinka av Martin. Summan av stunderna varje morgon utgör en stor del av skillnaden mellan 75% som jag vill jobba och 85% som jag lyckats förhandla mig till att få jobba. Chefen vill att jag jobbar 100%, men det vill inte jag!
Ett alternativt sätt vore att en av oss föräldrar åker jättetidigt och den andra skickar iväg barnen till skolan, men ingen av oss är bra på att komma iväg riktigt tidigt så det är ingen bra lösning för oss. Dessutom är det trevligt att få äta frukost tillsammans hela familjen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hej!
Jag har tänkt på att kika in på din blogg ett tag, men sen blev det liksom inte av! Nu när du kommenterade igen tänkt jag att nu jäklars!
Jag instämmer med det du sa om att hitta nya bloggar. Jag gör nog på samma sätt som du. Man hamnar på nån, man rensar och letar nytt! Det gör jag också då och då! Nu ska jag bokmärka din blogg och kolla noggrannare imorgon. Och du, vilket smart system ni har på morgonen! Jag gör en mental anteckning för framtida behov! Ha en superdag! Kram
Skicka en kommentar