Armbandsklockan på!

Idag åkte armbandsklockan på för det var dags att gå till jobbet igen efter semestern. På semestern lägger jag klockan åt sidan så det kändes lite ovant att ta på den idag, men den ska vara med när jag har vardag.

Just denna veckan känns det skönt på jobbet. Vi är väldigt få som jobbar så det är lugnt och tyst. Jag har en lista med saker jag tänkt att göra under veckan. Det är riktigt skönt att kunna sitta och jobba i lugn och ro med en sak i taget. Hjärnan hinner ta in och smälta en sak innan jag byter till nästa. Så är det inte i vanliga fall!

Sex arbetsdagar kvar innan jag har några dagars semester igen. Det gäller att sprida ut det goa!

Bergslagen levererar

Ytterligare en semestertur till trakterna kring Örebro. Denna gången åkte vi runt i skogarna och småorterna norr om Örebro så som Grythyttan, Kopparberg och Nora.

Vi vandrade i ett naturreservat ut på en mosse. Jag fick lite fjällkänsla för här växte både dvärgbjörk och hjortron. Det kändes verkligen som vildmark trots att man gick på en handikappramp. Jag kikade ut över myrarna och väntade att när som helst få se en älg, men jag såg ingen. Det var väldigt lugnt och stilla.

Framåt eftermiddagen var det mer aktion då vi cyklade ett MTB-spår. Vid Hjulsjö kunde man hyra cyklar och så fanns det massor med olika spår att välja. Alla var noggrant uppmärkta.

Spåret vi cyklade var 12 km och mellansvårt. Det kanske inte låter så mycket att cykla 12 km, men det var ganska jobbigt i skogen när man måste koncentrera sig stora delar av banan. Det var jättekul så jag hyr gärna MTB igen någonstans.

Vi besökte många olika gruvmiljöer och hyttor av olika slag. Varje enskild var fin och intressant, men till slut var vi rätt mätta på fina gamla miljöer. Just här vid Löa hytta hade de en rolig skylt. Vi följde skyltningen och gick både hit och dit i jakten på geocachen.

Finast var det ändå vid Kindla naturreservat, mitt ute i ingenstans. Vi gick en promenad längs med en led och kom fram till en fin tjärn. Här låg ett vindskydd i kvällssolen precis bredvid det stilla svarta vattnet. Medan vi satt och tittade ut över den fina tjärnen kom det ett gäng grabbar med stora ryggsäckar. De hade helt klart gått längre än vad vi gjort. De skulle sova i vindskyddet och fick säkert en underbar kväll där. 

Vi sov varken i vindskydd eller tält denna gång. Vi åkte lånad husbil vilket kändes både praktiskt och lyxigt. Smidigt att ha kök, kylskåp och sängen med sig vart man än hamnar. Det är inte varje stopp som blir på sånna här vackra ställen, men det är kul med omväxling på utsikten.

Pandemic

Pandemic är ett spel som legat ett tag hemma ospelat. Jag har varit mycket tveksam till spelet för att jag vet att det är ett samarbetsspel där alla spelare spelar gemensamt mot spelet. Det konceptet har jag inte provat förut och trodde inte mycket på. Nu i sommar blev det i alla fall av att provspela och det var jättekul så det har blivit många omgångar sedan dess.

Spelet går ut på att hitta botemedel till fyra olika smittor som sprider sig över världen. Vi spelare är vetenskapsmän som var och en har sin egna förmåga, någon grej som man är lite extra bra på. En är lite bättre på att bota sjuka, någon har lättare för att skapa förutsättningar för att skapa botemedel, någon kan sammanföra rätt personer och någon har lättare för att skapa det nya botemedlet. För att lyckas hitta botemedel innan epidemierna sprider sig för mycket så måste vi gemensamt lösa uppgiften och utnyttja var och ens förmåga på bästa sätt.

Det gäller verkligen att tänka strategiskt och utnyttja specialförmågorna optimalt för att lyckas. Detta ger livliga diskussioner.
"Om du gör... så kan jag göra... och då kan han göra..."
"Om vi använder det kortet nu...så förhindra vi ... och då kan du ..."
Alla blir delaktiga och det känns verkligen viktigt att besegra sjukdomarna, dvs spelet. Spelet kan spelas i tre olika svårighetsgrader. Den lätta är lätt, mellannivån klarar vi, men den svåraste har vi inte lyckats med än.

Eget syrum

Som jag skrev härom dagen så har det uppstått ett par oanvända rum nu när barnen flyttat. Det ska naturligtvis finnas gästsängar så att de lätt kan komma hem om de vill, men det blev ändå plats över. Det ena rummet ska bli mitt alldeles egna rum med symaskin, tyger och garner. Under många år har symaskinen stått på ett litet skrivbord bredvid min säng. Det har fungerat bra, men visst är det lite trångt att ta sig fram till sängen och visst är skrivbordet lite för litet för att vara en bra arbetsyta.

Nu har ett oanvänt rejält bord fått flytta från förrådet till det nya syrummet. Det gamla, lilla och mycket väl använda skrivbordet fick flytta vidare till snickarboden. Hurtsen kom väl till pass för verktyg och skivan kan säkert vara bra att ha.

Till syrummet flyttade också byrån med tråd, knappar, resår och allt annat som hör till. Byrån har hittills stått inträngd i klädkammaren, så nu blev det lite luft i klädkammaren också.

Väggen i mitt eget rum är förstås prydd med en tavla som jag gjort själv. Tavlan har jag ritat och sytt själv när jag var 4 år gammal. Det föreställer en pojke som sparkar fotboll.

Syrummet ska få någon bra förvaring för garner och en spegel, men det kommer så småningom. Just nu är det skönt att ha fått mer plats både i klädkammaren och sovrummet. Dessutom känns det lyxigt att breda ut mina saker i ett eget rum och odla mina intressen. Det första jag ska sy är gardiner till sonens lägenhet.... Så gick det med min tid och mitt intresse!

Nu är det ju inte så att jag är bitter för att jag ska sy sonens gardiner. Tvärt om är det kul att få diskutera gardinuppsättningar och tyger med Henrik. Nu är både uppsättning och tyg inköpta, så det är bara att sätta igång.

Stora barn

Nu är vi tillbaka där vi var för 23 år sedan. Det är samma hus och åter "bara" tre personer i huset. På något märkligt vis är det dock betydligt mer saker nu. Sonens säng står inte i ena hörnet på en tom övervåning. Dessutom är sonen som är kvar längre än mig. För 23 år sedan sov stora sonen i spjälsäng så sängen tog verkligen inte upp stor plats i rummet.

Under sommaren har alltså Henrik flyttat ut successivt. Han flyttar inte så många kilometer så det går bra att ta lite i taget. Nu är det läge att fundera på vad vi ska ha rummen till som Cissi och Henrik har lämnat. De har lämnat sina rum, men mycket av deras saker är ändå kvar. Jag har påbörjat rensandet här hemma, för visst borde man kunna göra sig av med en del av alla de saker som smygit sig in under dessa 23 år?

Inte nog med att två flyttat, den tredje lille plutten fyller snart 16 år och börjar gymnasiet. Han kom nöjd hem härom dagen och upplyste om att han använt sin studentrabatt för första gången. Han hade använt sitt nya studentkort på restaurangen där han och kompisarna lunchat och firat kompisens födelsedag.

Codenames

Som jag skrev tidigare så spelade vi spel på kvällarna när vi var i Rügen. Det spel som spelades mest är samma som vi spelade mycket på resan i julas. Spelet heter Codenames.

Codenames går till så att man lägger ut 16 kort med ett ord på varje kort på bordet. Man spelar i två lag där det måste vara minst två personer i varje lag, men det är inte så petigt att man är lika många i varje lag.
En person ur varje lag får veta vilka kort med ord som varje lag har. Personen som vet vilka kort laget har ska associera och ge laget ett ord. Med det ordet ska laget helst kunna peka ut flera av lagets kort.
Till exempel kan ordet vara MAN 3, där 3 betyder att det är tre kort som kan associeras till ordet MAN. Laget ska då komma på vilka tre ord det är. Det skulle kunna vara POLIS, LÄKARE och HÄST (Hästen har ju en man!).

Codenames är ett spel för ganska stora barn och vuxna. Jag har inte provat att spela med mindre barn men jag tror att det kan vara svårt. Det finns även ett Codenames med bilder på korten i stället för ord. Det är också bra, men jag tycker bättre om ordvarianten. Kanske skulle bildvarianten fungera bättre ihop med yngre barn.

Vill ni ha ett trevligt sällskapsspel för fyra personer eller fler så kan jag verkligen rekommendera Codenames.

Geocaching

Semester och utflykter innebär en hel del geocaching eftersom det är ett bra sätt att hitta intressanta platser. 

En dag var vi på Omberg och gick en runda som heter "Tomtar och Troll" där alla 15 cacherna i serien följde temat på olika sätt. Finast var nog denna gömma som var övervakad av ett par tomtar inne under stubben.

Efter att ha gått den cacherundan så skulle vi logga en cache till. Den krävde en stege på 3-4 meter. Tyvärr hade vi ingen stege i bilen. Ganska ofta har vi en teleskopsstege i bilen som blir 3,5 meter i utfällt läge. Tyvärr var inte den stegen med. Efter som vi var fyra scoutkunniga personer så tog vi i stället med de remmar vi hade i bilen.

På platsen hittade vi ett nedfallet träd med två pinnar som satt fast i varandra i nederänden. Efter att ha brutit av några meter från de långa pinnarna och letat upp lagom långa tvärpinnar så började vi surra en stege. Stegen blev inte helt stadig, men fungerade utmärkt för att logga cachen. Kul hade vi medan vi höll på att klura. Tyvärr uppskattade även myggorna att vi höll till där ett tag så jag har fortfarande kliande myggbett flera dagar efteråt.

En annan tur gick till trakterna kring Örebro. I Örebro län finns det en massa cacher som ingår i Geotour-The heart of Sweden och är cacher som plaserats ut på särskilt intressanta ställen och som är extra arbetade på olika sätt. En av cacherna låg vid den här fina hembygdsgården.

En annan cache låg i skogen vid Skärmareboda. Där gällde det att hitta mynt som fanns fastklistrade på klippblock. Det var bara att leta runt tills man hittat alla mynten för siffror som stod på mynten behövdes för att komma vidare.

 En del av mynten satt långt in mellan blocken. Kul att klättra runt här och lista ut vart man skulle leta. Det fanns foton av blocken som hjälp.

Till slut kunde vi räkna ut koordinaterna för att hitta nyckeln till skattkistan. I en liten grotta stod denna stora skattkista och där i låg loggboken. Häftig skattjakt!

Vår tur varade i två dagar. Vid det här marmorbrottet hittade vi en fin tältplats. Det blev sjötomt för en natt. Särskilt mysigt var det att äta frukost på kanten av sjön. Nedanför oss simmade ett stim fiskar som uppskattade ost och brödbitar som vi kastade i.

 En av cacherna låg vid Nostalgibyn. Såg ut att vara ett kul ställe med mycket prylar. Vi tittade inte så mycket utan tog bara en snabb fika. Hela fiket var fyllt med gamla burkar.

 Många av gömmorna var väldigt arbetade. Här provar jag prinsesskronan som låg i gömman för en slottscache. Loggboken var klädd i vinrött sidentyg förstås.

Mitt i Örebro hade någon lyckats placera en gömma som hissades ner så att man kunde skriva i loggboken. Konstigt att ingen tittade konstigt på oss där mitt på en parkering utanför pågående Titanic-utställningen.

Trots två dagars intensivt loggande av cacherna som hör till Geotour-The heart of Sweden så är det väldigt många kvar, utspridda i hela Örebro län. Vi får se när vi kommer tillbaka för att utforska några fler.