Toscakaka

Min farmor gjorde världens godaste kåldolmar, toscakaka och kringlor. Idag var det min tur att bjuda på fredagsfika. Då kom jag att tänka på farmors toscakaka och kände att det har ingen bjudit på någon gång.

Jag bakade två stycken igår. Vi blev inte så många som fikade så det gick bara åt en. Det var det ingen som var ledsen över när jag kom hem med en hel kaka. Då fick vi toscakaka till kvällsfikat också.

Toscakakan var lättbakad och god så det kommer det att bli fler gånger.

Stickning på gång

Idag blir det stickning...

Ett par tunna strumpor är på gång, men möjligen fattas det en bit fortfarande. De sitter bra och jag känner mig nöjd så det är bara att fortsätta med några varv då och då så blir de färdiga så småningom. De förra strumporna jag stickade mig använder jag jättemycket så jag ser fram emot att få ett par till.

Dessutom jobbar jag på denna kofta i gles mosstickning i entrådigt ullgarn. Det är svårt att fånga färger på foton, särkilt detta tunnstickade. Det blå skiftar mellan mörk marinblå och lite ljusare marinblå. Det såg jag inte när jag köpte garnet men blir en trevlig effekt på koftan.

Än så länge känns det som att koftan kan bli bra. Det ska ju till en kant fram och runt halsen så småningom. Just nu stickar jag på ärmarna. Jag gör båda på en gång och har kommit drygt 15 cm, så det är på god väg. Jag måste sticka på nu för nästa projekt ligger redan och väntar...

I lördags köpte jag detta garnet. Blått igen! Man kan ana vilken färgskala jag gillar. Detta är ett ganska tunt garn i bomull, viskos och lin. Det ska bli en långärmad randig tröja med raglanärm som stickas uppifrån och ner. Ska bli roligt att prova att sticka allt i ett stycke uppifrån. Det har jag aldrig gjort förut. Jag ska bara avsluta den blå koftan först. 

Är det så här att klara ett maraton?

Nu ska jag beskriva känslan och tankarna som jag har haft de senaste två veckorna om mina senaste tre år på jobbet.

Tänk dig att någon lockar dig att anmäla dig till ett maraton och erbjuder rimliga förutsättningar. Du är naturligtvis inte så svårövertalad för det här låter ju möjligt och spännande. Du hoppar på det och börjar sikta på målgång i maratonet om några år. (Jag hoppar på detta jobbprojektet för tre år sedan.) När du väl anmält dig till maratonet och ska börja träna så inser du att motionsspåret inte är färdigt, gymmet är bara påbörjat och PT:n finns inte. Du kämpar på ändå och tränar så gott det går. En del dagar går det bra, men många dagar får du kämpa utan synlig framgång. Det kommer sjukdomar och skador som gör att du får backa och göra omtag.

På grund av allt strul flyttas maratonet fram ett år till. (Deadline flyttas.) Kämpandet går vidare. Till slut gör du ett rejält omtag och får ordning på en hel del av förutsättningarna. Du tar tag i träningen och tränar mer målinriktat. (Omstrukturering av konstruktionen som underlättar färdigställandet. För drygt ett år sedan.) Nu går det äntligen sakta framåt och bättre och bättre. Fortfarande kämpigt men ändå kan du avlägset känna att maratonet är möjligt.

Till slut går starten på maratonloppet. (Under senhösten gick det att göra en trovärdig plan på alla delsteg som var kvar.) Nu är det bara att kämpa på och bocka av kilometer efter kilometer (Delmål efter delmål.) Vid några vätskekontroller finns inte funktionärerna på plats så du får vänta på servicen innan du kan springa vidare. (Försenade yttre beroenden.) Några gånger är det dåligt snitslat så du får fråga dig fram för att hitta.

Till slut är du inne på upploppet på stadion. Du ser målet och kämpar dig framåt steg för steg mot mållinjen. (De två senaste veckornas jobb, med några extra övertidstimmar.) För varje steg ser du målsnöret komma närmare. Det krävs fortfarande mycket krafter för att du ska ta dig framåt, men glädjen kommer mer och mer över att du faktiskt fixade det. Du lyckades efter alla år av kämpande ta dig till upploppet på det där maratonloppet. (Senaste veckans jobb.)

Så når du ända fram till mållinjen. Du har fixat all träning och varenda meter av loppet och plötsligt börjar alla motgångar kännas som att de var värda att kämpa med för att få stå här vid mållinjen. Vilken lättnad att känna att det faktiskt var möjligt att ta sig hit. (I fredags när allt summerades och skickades på den slutliga granskningen.)

Hur det känns att korsa mållinjen vet jag inte än, det händer på fredag då mitt jobb i detta projektet avslutas efter tre kämpiga år. Känslan när jag gick hem från jobbet i fredags var ändå obeskrivlig. Man kanske skulle springa maraton i alla fall? Det där sista var ett skämt!!

Tisdagar efter jobbet

Efter jul började jag gå på stickcafé på tisdagar efter jobbet. Kul och mysigt med en stunds stickande och småpratande. För några veckor sedan pratade jag med en kompis som går på gympa i skolan hemmavid. Eftersom det varit dåligt med träningen ett tag och jag börjar sakna det så hängde jag med för att testa. Tyvärr var det också tisdagar så nu får det nog bli träning istället för stickcafé.

Jag har varit på träningen två gånger. Första gången var ledaren sjuk så en annan hoppade in i sista minuten. Det blev både kortare och lugnare pass än normalt. I tisdags var tränaren tillbaka och körde ordentligt med oss. Idag har jag så ont i benen att det är en kamp varje gång jag ska sätta mig ner eller gå ner för en trapp. Är det verkligen nyttigt att träna?

En bra helgdag

Vet du vad en bra helgdag oftast innehåller? Det finns bra dagar som inte innehåller dessa delar, men just nu är det mycket från denna listan.
- Ullunderställ hela dagen :) Bästa myskläderna både ute i vinterkylan och hemma i soffan.
- Mat utomhus i vildmarken. Det kan vara en enkel fika, en kall lunch eller mat lagad utomhus.
- Trevligt sällskap. Ett sällskap som man kan uppleva tillsammans med. Man kan prata eller man kan vara tysta tillsammans.
- Skog! Det är avkopplande i skogen.

Idag har det varit full pott från listan så det blev en bra dag även om den inte blev som vi planerat.

 Vi hamnade i lite olika skog, men detta stället fångade mig. Vi gjorde ett kort stopp för att logga en geocache precis bredvid vägen. En meter in, efter att ha passerat diket och lite sly så visar sig denna vackra, stillsamma skog. Jag blev helt tagen. Att man kan bli det av en plats, som i mångas ögon bara är lite träd.

Dagens plan var att cykla på en skogsväg, där man inte får köra bil, för att komma åt en geocache som är sedan 2002. Häftigt att en plastburk i skogen kan överleva så länge. Vi hängde cyklarna på bilen och åkte till närmsta parkeringen. Därifrån tänkte vi cykla de sista kilometrarna.
Det var en bra plan i teorin, men det visade sig ligga mer snö i skogen än vad vi räknat med. Det gick inte cykla där med våra vanliga cyklar. Hade kanske gått om man hade mountainbike eller liknande. Vi fick tänka om och planera om.

 En av förmiddagens cacher låg vid denna spännande tunnel. Det är en smal tunnel som sprängts ut i berget för att få vatten att driva en stångjärnshammare. Spännande plats, men lite svår att fota utan att riskera att hamna i vattnet.

Inga sura miner för att det inte gick som vi planerat. Vi satte oss här vid kanten av Näknasjön och åt lunch och planerade om. Det fick bli en promenad runt Lillsjön och en cykeltur med några snabba cacher inne i Norrköping under eftermiddagen.

Jag fick alltså in både underställ (har jag fortfarande på mig), utemat, sällskap och skog. Att det dessutom var soligt och skönt gör ju inget.

Välanvänd t-shirt

Dags att vinka adjö till en gammal favorit. Den här t-shirten köpte vi till Henrik för många år sedan. Han använde den hur mycket som helst. Sedan ärvde Martin tröjan och har också använt den flitigt. Båda två har gillat den.

Härom dagen när tröjan kom från tvätten så började jag titta på den. Det är hål under båda armarna och halsmudden är hålig utmed hela kanten. Tyget är av bra kvalitet så där håller den ett tag till. Hålen under armarna skulle gå laga men halsringningen och ett par ställen till är utslitna, så nu får tröjan gå vidare.

En annan av Henriks favorittröjor med något annat djurmotiv, som han skulle kassera för många år sedan, fick bli kuddfodral till en liten prydnadskudde som han har i rummet. Vi får se om även denna t-shirt får ett andra liv. Den har i alla fall haft ett långt första liv.

Skridskoåkning

Den här helgen blev det skridskoåkning. I går var jag på isovalen (isbana på en friidrottsbana) och åkte runt, runt. Enkelt och smidigt. I går hade jag dessutom sällskap med en kompis så vi åkte och pratade och då går ju tiden fort. Det var vår scoutkår som hade träff på isovalen så där fanns även andra från kåren.

Idag skulle Martins grupp åka skridskor på en sjö. Jag hängde med! Vi var på en sjö som heter Svängbågen där det finns en skottad bana. Det var bara ett tunt lager snö så det gick också att åka bredvid banan. Det var tjock blank is så det blev riktigt njutbar åkning även om inte solen tittade fram som metrologerna lovat. Dessutom var vi ett trevligt litet gäng på sex personer.

Vid fikapausen far Martin naturligtvis upp i ett träd, bara för att det går.

Både isovalen och is på en sjö har sin charm och är bra på var sitt sätt, men det ger ju mycket mer upplevelse att åka ute i naturen på en sjö.