Numera är det inte så många handskrivna kuvert som skickas. Allt har ersatts av en massa mail. Frimärkssamlare finns väl knappt längre.
Ibland händer det ändå att jag ska skicka något så att jag får möjlighet att slicka på frimärken och fästa dem på brev. Varje gång detta händer så hör jag farfars röst som talar om att det är viktigt att frimärket sitter rakt och snyggt på kuvertet. För en frimärkssamlare var det viktigt, i alla fall för honom. Jag sätter fast frimärkena med en viss andlig stämning, men slarvar ibland med hur de hamnar. Det skär lite i själen varje gång jag gör det och jag hoppas att farfar inte tittar.
Detta är inte ok, men det var inte helt lätt att få till det snyggt på en stoppad påse med knöligt innehåll.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar