Nu har jag åter insett hur bortkämd jag är med mina arbetstider. Jag har flextid och styr i stort sett helt över mina arbetstider. Behöver jag gå tidigt en dag så gör jag det. Behöver jag uträtta något ärende mitt på dagen så kan jag åka iväg och sen komma tillbaka. Ibland har jag förståss möten och annat inplanerat som behöver passas, men för det mesta har jag fria arbetstider. Frihet under ansvar.I går ringde föräldrarna till Martins kompis och undrade om kompisen fick följa med oss hem från fritids idag. Båda föräldrarna jobbar inom sjukvården och där kan man ju inte komma och gå som man vill. Problemet var att hon jobbade kväll och han hade operationsdag idag. Att stå och operera går ju inte ihop med att hämta barn. I alla fall skulle inte jag bli så glad om läkaren plötsligt försvann om jag låg på operationsbordet. En operation är ju inte slut förrän man är färdig. Det går inte att vänta till i morgon och fortsätta då.
Ibland kan jag vara avundsjuk på de med oregelbundna arbetstider som får vara lediga då och då mitt i veckan. Men gräset är inte grönare på andra sidan... Det trassliga livspusslet underlättas absolut av att både jag och Mannen har så fria arbetstider.Andra bloggar om: familjeliv, arbetsplats, arbete, arbetstider
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar