Gymnasieval

Hjälp! Jag har närt en humanist vid min barm!
(Förstår du inte associationen så ta en titt på Karl-Bertil Jonssons julafton. )

Jag är ingenjör ut i fingerspetsarna. Jag tycker inte om språk, jag vill ha saker ordnade i raka rader och symmetriskt, jag gillar matte och andra tankenötter. Mannen jobbar med datorer och teknik även om han har ett stort språkintresse också. Henrik läser naturvetenskaplig linje på gymnasiet och nämner ingenjörsstudier som ett alternativ i fortsättningen. Martin, som ju inte behövt göra så mycket val än, pratar ibland om att han ska bli brobyggare. Han älskar att konstruera saker med lego. Det är mycket teknik runt omkring mig.

Cissi håller just nu på att funderar på gymnasievalet. Fram till för några dagar sedan har det inte varit några diskussioner alls. Hon skulle läsa naturvetenskapliga programmet. Men mer och mer har tvivel poppat upp. Hon vill inte läsa så mycket NO-ämnen och hon vill läsa mycket språk. Vi ha pratat om att välja till språk och så vidare. Plötsligt härom dagen kom hon hem och hade kommit på att hon kan läsa humanistisk linje. Där fanns ju en massa intressanta kurser som hon vill läsa och hur mycket språk som helst. (Hualigen, tänker jag...)

Det har tagit mig några dagar att smälta detta. Jag var så inne på något åt ingenjörshållet och att hon där skulle kunna ha nytta av sina språkkunskaper. Ingenjören i mig håller nu på att smälta att jag har närt en humanist vid min barm. Humanisterna var ju dom där konstiga på gymnasiet som läste en massa konstiga språk. Nu efter några dagars diskuterande och jämförande av linjerna inser jag att detta kommer att passa Cissi som handen i handsken, och då är det självklart att hon ska välja så. Jag står bara bredvid och imponeras av hennes (och Henriks och Martins) språkkunskaper. Där fick de inte mina gener i alla fall!