Att släppa taget

Är det vettigt att ett barn på nio år åker tunnelbana självt? Diskussionen pågår på aftonbladet.
Hur ska man kunna svara på den frågan? Det beror ju på så mycket; hur nioåringen är, när på dygnet det är, vilken sträcka det är, om nioåringen är van vid att åka tunnelbana osv.

Det är svårt att veta när man kan/bör/ska släppa barnen. Man måste ju ta det stegvis. Bara för att jag skulle föredra att dom alltid var hemma så att jag kan ha koll så är ju inte det vettigt och det är nyttigt för alla att släppa taget. Jag vill ju ha självständiga barn och då måste dom ju träna.

Martin, 6 år, har senaste månaden gått själv till skolan. Visst tänker jag på trafiken och vill helst låsa in honom, men då lär han sig ju aldrig. Däremot får han inte cykla själv. Där går min gräns just nu. Martin tycker att det är jätteorättvist eftersom kompisen får cykla själv.

Idag är Cissi, 12 år, och badar med en kompis. Jag tycker inte om det, men varför skulle jag säga nej? Jag vet att hon simmar hur bra som helst. Jag vet att hon och kompisen sköter sig. Dom fixar det ju!

Henrik var men kanske 8år och vi hade det lite knöligt att få ihop eftermiddagarna. Jag beklagade mig för mamma. Hon kom då med den enkla lösningen att ge honom en egen nyckel. Det hade tydligen jag i den åldern. Det gäller att inse att det är dags att släppa taget och lita på barnen.

Om barnen inte vänjer sig så blir det jobbigt för dom. För ett tag sedan hade Martin en kompis hemma. De lekte lugnt och jag behövde åka en snabbis till Ica, två minuter bort. Cecilia var hemma så dom var inte helt själva, men kompisen blev jättenervös när jag sa att jag skulle åka till Ica i några minuter. Det slutade med att jag fick övertala Cissi att handla vad det nu var. Med andra kompisar går det jättebra att lämna dom en kort stund och jag vet att dom kompisarnas föräldrar gör lika dant.

Ibland löser det sig av sig självt om man släpper taget bit för bit men ibland är det svårt att avgöra vad som är "rätt". Ofta är det nog vi curlingföräldrar som mår sämst när vi ska släppa taget, men efteråt är det väldigt skönt när barnen fixar saker själva.

Andra bloggar om: curlingföräldrar