Grattis på namnsdagen

Grattis på namnsdagen, min lillebror. Idag har Bror namnsdag.

Barnen kom på det förra året att både Henrik och Martin hade namnsdag på samma dag. Fiffigt av dom tycker jag.

Ett eget zoo

I går kväll läste jag ur Mamma Mu som godnattsaga för Martin. Han älskar dom böckerna och jag gillar dom också. Dom är ju så härligt tokroliga.

I går hade Kråkan varit på zoo och berättade om det för Mamma Mu. Hon tyckte att det var en bra idé och ville genast starta ett zoo med kor, råttor, bondens hund, myror... Kråkan gillade inte iden för det skulle u vara ovanliga djur. Efter ett tag nämner Mamma Mu kråkor. Då nappar Kråkan. Ett kråk-zoo, det låter ju bra. Och det räcker ju med en kråka.

När jag för andra gången var uppe för att säga till Martin att det var dags att släcka lampan och sova, då hade han byggt ett zoo i sängen. Jag fick en guidning runt hans zoo. Senare var jag tvungen att ta en tur till med kameran.

Här syns drakens grotta och till höger är björnarnas bur.

Rakt fram syns dom okända djuren, en reflexälg och en digimonfigur. Det syns inte så bra på kortet men tell vänster, mellan sängen och bokhyllan är det uppbyggt två våningar. En för påfåglar och en för ankor. Det ljusa huvudet som sticker fram under det bruna täcket är Martin som sover!

Andra bloggar om: Mamma Mu, gosedjur

En sång från mitt hjärta

Såg ni Lilla melodifestivalen? Jag hörde inte alla låtar. Den första hela låten som jag hörde var Linns låt "En sång från mitt hjärta". Hon sjunger om saknaden efter sin vän som tog livet av sig. Hur kan en 14-åring ta livet av sig? Livet har ju knappt börjat. Jag har svårt för att fatta det, men vet att det inte är helt ovanligt. Hur gör man som förälder för att se om ens barn mår dåligt? Man kan ju inte skydda dom från allt ont och all olycka. Det gäller väl bara att lära barnen att livet inte är en dans på rosor, i alla fall inte en dans på rosor utan taggar.

Både texten, låten och framförandet var så fint. När jag svalt några gånger kunde jag bara konstatera att om inte hon vinner så är det något fel. Henrik och Cissi protesterade och tyckte att jag inte hört alla låtarna. Det spelar ingen roll, sa jag.

Som tur var fick jag rätt. Hon vann!

Andra bloggar om: Lilla melodifestivalen, en sång från mitt hjärta

Kanelbullens dag

Tre femtedelar av familjen var borta hela dagen så på förmiddagen hade Martin och jag det mysigt själva. Till lunch kom det en kollega till mig. Vi ville ha lite mer tid att prata än när vi möts i trappan på jobbet. Efter lunchen kom en kompis till Martin så då kunde vi vuxna prata ostört medan dom två lekte på ovanvåningen. Trevligt att få prata av sig en stund!

Vi fikade förståss också på eftermiddagen, med dagens obligatoriska kanelbulle. Tyvärr blev det köpebullar för jag orkade inte baka just idag.

SMHI hotade med dåligt väder, men idag fick vi en fin höstdag till i alla fall. Jag hann med att höstfixa lite i trädgården och så gick jag en rejäl promenad i det fina vädret. Sånna promenader i höstsolen behövs för att orka med långa mörka dagar som kommer, eller bara för att orka med vardagslivet en helt vanlig vecka. Må-bra-reserven behöver byggas upp och inte bara tankas ur.

Jofi Picoult: Allt för min syster

Detta är den bästa bok jag läst på länge. Tur att jag hade en lång tågresa så att jag kunde sträckläsa slutet.

Boken handlar om Anna som har blivit till med ”rätt” gener för att rädda sin syster som lider av en elak variant av leukemi. Det börjar redan när Anna föds. Då tas blodet från navelsträngen för att hennes syster Kate behöver det. Sedan fortsätter det med diverse behandlingar där Annas blod och benmärg behövs när Kate får återfall. Nu har Kates njurar slagits ut av alla tuffa behandlingar och den enda tänkbara njuren som kanske kan hjälpa henne är Annas njure.

Anna som nu hunnit bli 13 år går till en advokat för att själv få rätt att bestämma om sin kropp. Hon vill inte längre bli utnyttjad. Senare visar det sig att det finns även andra orsaker som gör att hon stämmer sina föräldrar för att få bestämma över sin kropp.

Boken är en gripande läsning om hur en familj påverkas av att i så många år leva med ett sjukt barn. De pendlar mellan hopp och förtvivlan, men slutar aldrig att oroas. Detta påverkar naturligtvis även de andra barnen i familjen, både Anna och hennes bror Jesse. I boken är det olikapersoner som berättar i de olika kapitlen och beskrivningen hoppar i tiden, men det gör inget. Jag brukar ibland ha svårt för sånt, men här gör det bara historien ännu bättre.

Under rättsprocessen får vi också lära känna (och tycka om) Annas advokat. Han är en speciell man med sina hemligheter. Varför har han egentligen en servicehund? Hur har han det med kärleken?

Etiska och moraliska frågor kring donationer ställs på sin spets, men ändå slutar inte boken som väntat. Jag ska inte avslöja slutet. Läs boken i stället!

I slutet av boken sägs det många kloka och tänkvärda ord om livet. Till exempel gillar jag kommentaren: ”Man älskar inte en människa för att han eller hon är perfekt. Man älskar en människa trots att han eller hon inte är perfekt.”

Andra bloggar om: Jofi Picoult, Allt för min syster, böcker

En rapport från Oslo

Här kommer en rappport från Oslo. Om vi ska vara petiga så är jag i Asker, drygt 30 minuter med lokaltåg från Oslo.

För dom som undrar så kan jag säga att det ordnade sig. Jag fick mat mitt på dagen. I "kantinen" plockar man ihop vad man vill ha av bröd, pålägg, riktigt matiga pålägg, matig plocksallad som man kan ta liten eller stor skål av. I och för sig kall mat, men det var gott.

På väg tillbaka till hotellet kollade jag in Askers köpcentrum. Det känns lite fånigt att åka till Norge och handla på KapAhl, men det var där jag hittade en snygg skjorta. Det var imponerande att titta i de norska skoaffärerna. Där finns det skor som är gjorda för att användas på vintern. Det finns det i alla fall inte i Linköping. Jag är lite sugen på att köpa mig ett par riktigt varma kängor, men jag kunde inte bestämma mig idag. Jag ska fundera till i morgon så får vi se.

Dessutom har jag hunnit med att ta två geocacher. Det innebär att jag nu har tagit 199 geocacher. Det betyder ju att jag bara måste hitta en till i morgon så att jag kommer upp i 200.

Andra bloggar om: geocaching, skor, Asker

Snart på väg till Oslo

Den här arbetsdagen ska jag tillbringa på tåget i 6,5 timmar. Torsdag och fredag ska jag hålla kurs på vårt kontor i Oslo. Det är samma kurs som jag och en kollega höll för två veckor sedan på hemmamark, så det ska nog gå bra. Hoppas bara att norrmännen förstår vad jag säger och ännu mer hoppas jag att jag förstår vad dom säger.

I packningen ska jag ladda upp med många äpplen från trädgården för i Norge äter man inte mat mitt på dagen. Man tar en enkel macka bara. Jag som är beroende av mat mitt på dagen för att inte bli kinkig. Jag har som tur är mina delar på morgonen så eftermiddagen blir det mest att lyssna på kollegan och det ska jag väl klara av med knorrande mage.