Teknikorienterad skogsutflykt

Idag blev det en liten skogsutflykt på förmiddagen. Vi tog bilen till grannstaden och gick en promenad i Mjölbys skog. Vi har varit där förut både på scoutarrangemang och för att logga cacher, men det finns ändå mer att upptäcka och fler cacher att logga.
Vi parkerade bilen i mitten och började med att gå drygt en kilometer åt ena hållet. Cachen som vi skulle hitta låg ett par hundra meter in i skogen från stigen. Där, precis nära cachen, fanns en skylt som talade om var vi var. Mycket hjälpsamt med en skylt som säger "skogen". Tack, då vet vi!

När vi kom tillbaka till bilen tog vi fikaväskan och satte oss på var sin mossig sten. Fikastunden är ju halva grejen med en skogsutflykt!
Sedan gick vi vidare åt andra hållet. Vid en av cacherna stötte vi på två finska geocachare som var ute på cacheresa. Kul att träffa på likasinnade. Konstigt nog är det inte helt sällan som man stöter på andra cachare helt oplanerat. Det tyder förmodligen på att intresset för geocaching har ökat och ökar hela tiden så vi blir fler och fler som går runt i skogen och stirrar på en GPS. Vi gjorde sällskap med finnarna till nästa cache som hittades snabbt med fyra letare, Sedan gick vi tillbaka mot vår bil och körde hemåt, med bara ett par korta cachestopp på vägen.

När vi gick där i skogen funderade jag lite på dessa teknikorienterade utflykter. GPSn är naturligtvis med för att vi ska hitta cacherna. Vilka cacher vi hittat loggar vi på internet när vi kommer hem. Dessutom har jag en app på telefonen som kan logga hur långt vi går. Jag använder den i vanliga fall när jag springer, men ibland slår jag även på den på cachepromenader. Det är lite kul att veta hur lång promenaden blev. (5,6 km idag) Förutom detta så tog jag ett par foton för att ha till blogginlägget. Ibland händer det även att det hamnar något på facebook om utflykten. Detta låter ju helt galet när man tänker på det på det viset!
Å andra sidan, utan GPSn med geocacher så är det många av våra utflykter som inte hade blivit av. Det är inte lika spännande att gå runt hemmakvarteren utan mål, som att leta burkar i en okänd skog. Och att skriva på facebook och blogga kan förhoppningsvis inspirera någon annan. Bloggen fungerar dessutom som en rolig dagbok för mig. Det är som att bläddra i ett gammalt fotoalbum när jag läser tillbaka i gamla inlägg och minns. Det är nog bara att inse att detta tillhör nutidens friluftsliv och friluftslivet blir inte sämre av det.