Den här helgen har jag blivit förvånad och imponerad av sönerna två gånger. De är naturligtvis fantastiska på en massa vis, men denna helgen har jag tappat hakan ett par gånger.
Första gången var i fredags. När jag kom hem från jobbet höll Henrik på att städa sitt rum och röja undan en massa saker. Han dammsög och städade mer än han gjort på länge. De gånger det brukar bli gjort är när jag säger till, men denna gången hade jag inte sagt något alls. Bra jobbat!
Andra gången var i går kväll. Jag tyckte Martin suttit inne vid datorn så mycket under fredag och lördag att jag ville få ut honom lite under söndagen. Jag frågade om han inte kunde tänka sig att åka skridskor ihop med en kompis eller att följa med ut i skogen och logga några cacher som krävde trädklättring. Jag hade väntat mig ett totalt nej som svar. I stället säger han: "Varför inte båda?"
Sagt och gjort idag blev det en timmes skridskoåkning på förmiddagen och ett par timmar i skogen på eftermiddagen. Martin klättrade runt som en apa i träden och skrattade åt mig när jag lyckades doppa båda fötterna i det kalla vattnet i ett dike. Det blev en bra utflykt som avslutades på ett fik.
Känns så bra när barnen kan överraska positivt. Då känns det att man kan ha gjort något rätt i alla fall i uppfostran. Som en liten klapp på axeln.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar