Jodi Picoult: Försvinnanden

Jag gillar Jodi Picoults böcker för hon skriver om dilemman och personliga öden som berör. I boken Försvinnanden handlar det om Delia som har växt upp med sin pappa efter att mamman dog i en bilolycka. Hon har haft en bra barndom med en pappa som älskat henne och gjort allt för henne.

När Delia är vuxen och har en egen dotter på 4-5 år så förändras plötsligt allting. Pappan blir gripen för kidnappning. Det visar sig att Delia inte alls heter Delia, hennes pappa heter inte Andrew, hennes mamma är inte död. Efter skilsmässan tog pappan med sig dottern och rymde för att flickan skulle slippa växa upp med sin alkoholiserade mamma.

Det är bra beskrivet i boken hur denna händelse påverkar alla inblandade; Delia, hennes mamma, hennes pappa, hennes man (som även agerar advokat under rättegången) och hennes bästa vän. I varje kapitel är det en av dessa personer som berättar. Man får följa händelserna ur olika synvinklar för varje kapitel. Ofta beskrivs samma episod flera gånger av olika personer, men inte så att det känns som upprepning.

Delia funderar naturligtvis mycket på vad hon ska tro, vem hon kan lita på och så vidare. Hon är glad att få träffa sin mamma, men mamma är inte den fantastiska mamma som hon har tänkt sig i sin fantasi. Det är också intressant att läsa mammans version. Hon som inte gett upp sin dotter trots att det gått 28 år. Hon firar fortfarande dotterns födelsedag varje år. Föräldrar kan inte bara glömma sina barn, hur lång tid det än går.

Boken sätter igång mycket funderingar. Jag känner paralleller med min släkt och undrar åter hur mycket en mor (gäller säkert pappor också) gör för sina barn och hur mycket sorg det blir när man på ett eller annat sätt förlorar sitt barn. Kan den sorgen någonsin gå över? Delias mamma väntade och längtade i 28 år. Det är inte solklart vem som gör rätt och vem som gör fel (inte i boken och inte i verkligheten heller), vilket framgår tydligt i boken eftersom man får följa flera olika personer. Delia återkommer flera gånger på slutet till att det finns många olika sanningar, beroende på vems version man lyssnar på. Så är det förstås hela tiden, varje person har sin sanning. Det gäller bara att vara medveten om det och försöka sätta sig in i hur andra upplever händelser.

Boken är lättläst och intressant. Desutom förstärks intrycket av boken av mina egna funderingar kring ämnet. Det är det som jag gillar med Jodi Picoults böcker. I julklapp fick jag ytterligare en bok av henne, Jacobs värld. Jag längtar efter att kunna börja läsa den, men ska läsa nästa bok till bokcirkeln först.