Lite gnäll

"Eländigt och trist..." som Ior säger.

Ingen (nästan) som firade mig på mors dag. Vi brukar inte göra något stort av mor och fars dag, men något litet kan man väl ändå begära? En bukett blommor från trädgården, gott fika eller en lagad middag. Nej då! Det enda firande var från Martin. Men det värmde desto mer. När han hörde att det var mors dag (vilket jag naturligtvis påpekade ett antal gånger) försvann han några minuter. Sedan kom han med en ihopvikt lapp där det står "Du är världens bästa mamma". Härligt att kunna vara det ibland. Andra tillfällen är jag ju världens dummaste mamma.

Nästa elände kom idag när jag pratade med min chef om hösten. Jag får inte jobba deltid längre!Det svaret hade jag räknat med, men jag blev ändå väldigt besviken. Det skrivs och pratas en massa om "downshifting", men det är en lyx som bara få kan ägna sig åt. Jag vill ju jobba deltid för att hinna med annat än bara jobb och det nödvändigaste hemma. Jag vill hinna med att baka, koka sylt, odla i trädgården, pyssla och att vara scoutledare förutom att vara med barnen förstås. Men sånt kan man inte välja. Det är bara att ställa in sig och gneta på till pensionen...

Samtidigt skäms jag lite över att jag gnäller. Jag har ju ett jobb med fria arbetstider som jag trivs skapligt med. I dessa tider när folk blir utan jobb både lite här och där får man väl inte klaga. Men just idag vill jag tycka lite synd om mig själv.

Andra bloggar om: mors dag, downshifting, jobb