torsdag 19 mars 2009

Pensionsbesked

Idag fick jag post från SPP. Det var det årliga pensionsbeskedet. Vad ska man göra med alla papper som trillar in? För ett tag sedan kom det orangefärgade kuvertet som jag inte har öppnat än. Men detta var ännu värre. Hur kan ett pensionsbesked för en person från ett bolag bestå av fem olika papper, med olika försäkringsnummer? Dessutom är det en tjock broschyr om hur pappren ska läsas. Hur ska någon, någonsin kunna reda ut vad jag får per månad när jag går i pension?

Vad tror dom? Tror dom att varje människa ska ta en fil.kand. i ekonomi för att kunna begripa sina pensionsbesked?

Måste jag spara alla dessa papper? Det kommer ju nya nästa år och nästa och nästa. Eller ska jag arkivera alla pensionsbrev i en stor låda så att det finns där om jag någon gång skulle få en otrolig lust att läsa dom?

Andra bloggar om: , ,

5 kommentarer:

Magnus Runesson sa...

Sidan min pension kan hjälpa till en bit på vägen. Man rapporterar in vilka bolag man har. Sedan får man en samanställning.

Camilla sa...

Då kan jag alltså slänga alla pensionspapper?
Nästa fråga är hur jag ska göra för att slippa få dom? Det skulle ju kunna spara ett par träd fram till min pension.

Magnus Runesson sa...

Jag skulle inte slänga dom. Jag sorterar mina per bolag och har kvar. Sidan är ju bara ett stöd. Papprerna är ju "bevisen".

Katrina sa...

Man måste nog va tokig för att få lust att läsa pensionspapperen när de har legat några år i en låda. ;)
Men det va kul att läsa.

Jag står lika handfallen jag, och med en tanke på att det där inte berör mig förrän om väldigt många år är det väldigt lätt att bara ignorera.

Alla borde få en vecka semester från jobb o skola för att gå "pernsions-balnketter"-kurs.

Anonym sa...

Hej du!
Om grabbarna skulle få nys om att det här skulle vara genomtänkt Prao skulle de nog slå bakut!

Men visst, jag vet att jag har ideér som kanske inte alla har, men det har väl att göra med mitt dåliga smavete.

Vi badar inte i pengar så man får använda dem man har så väl man kan utan att någon anar att man har brist.

Då tvingas man tänka...vilket jag tycker om. För jag tror att barnen uppskattar att jag finns för dem och att jag lyssnar på dem.

Även om jag ibland stänger av mina öron...För alla utlägg orkar jag inte med.

Som allat som skrivs på BildDagboken och vilket wax som gäller ;-)

Kram Viola