Kantarellfyllda portabellosvampar

Första adventshelgen och förberedelserna inför nästa helgs adventsfika och den stundande julen pågår så smått, lite här och lite där. Lite bakande, lite städande, ett par julklappsinköp, några andra överraskningar och en del andra förberedelser. Det kluriga med att blogga så här års är att det är en massa saker man inte kan skriva om.

Trött efter en dag med en massa olika saker både i affärer, i skogen, i scoutgården och hemma så blev det god kvällsmat. Det blev kantarellfylld portabello till kvällsmaten. Mycket goda som ett matigt tillbehör!

Hjälpsamma?? barn

Fredag och alla är glada och lite trötta. Diverse åtagande in i sista minuten. Familjemedlemmarna trillar in en efter en. Till slut är det dags att börja med maten. Cissi sitter vid köksbordet och pluggar grammatik (som vanligt) och jag och Mannen kokade soppa. Inte soppa på en spik, men på det som fanns hemma.

Först kommer store sonen in i köket och dricker ett glas mjölk. "Ni kan duka med det där glaset till mig", säger han och är på väg från köket. Både Mannen och jag replikerar "Du kan duka med det där glaset." Han ställer fram glaset och försvinner. Inte mycket till dukat.

Sedan dyker lille sonen upp i köket. Jag frågar om vi ska ha vitlöksbröd till soppan. Det är han pigg på så han får i uppgift att skala vitlöken. Han protesterar. Då säger Cissi, "eller så kan du hjälpa mig med grammatiken".  Martin konstaterar att då skalar han vitlök. "Där fick du en frivillig!", konstaterar Cissi åt mig.

Inte lätt att få barnen att göra sin del i köket. Så småningom blev det i alla fall mat och fredagslugnet lägger sig över huset.

Förvirring är första steget mot ny kunskap

Ibland fastnar jag på en mening i en bok eller på nätet eller som någon säger på radio eller tv. Det är oftast något som jag läser, för då är det lättare att gå tillbaka och läsa meningen igen. När det blir så där då bryr jag mig inte om vad det står i texten runt omkring för jag läser "min mening" om och om igen och reflekterar.

Anledningen till att jag fastnar för meningen är att den sammanfattar precis det jag känt, men inte kunnat sätta ord på. Då blir jag så glad när någon annan tydligen känt samma sak och dessutom kunde sätta ord på känslan. Det är en lättnad att äntligen kunna uttrycka vad jag känner för mig själv. När jag kommit dit så kan jag ta tag i saken och komma vidare.

Senaste veckorna har jag känt en väldig förvirring på jobbet. Vad innebär mina nya roller? Vad borde jag kunna? Vad borde jag göra? Hur ska jag agera? Jag känner igen känslan och tankarna från ett par gånger tidigare i liknande situationer. Då har jag mer eller mindre bara väntat tills det gått över, för det har gått över så småningom.

Idag när jag satt och läste på nätet så snubblade jag över meningen "Förvirring är första steget mot ny kunskap". Då föll polletten ner! Aha, det är där jag är just nu! Jag har läst meningen flera gånger och gått tillbaka och läst igen efter en stund.
Det stämmer ju precis att jag är i ett skede av att lära mig en massa nytt. Det är alltså helt normalt att känna sig förvirrad och förhoppningsvis slutar det med att jag fått ny kunskap. Med den insikten är det lättare att acceptera förvirringen. Ny kunskap är ju aldrig fel!

Balklänning

Nu börjas det! Studentfirandet alltså. Dottern tar studenten till våren och efter jul börjar dansträningen för att kunna dansa på balen. Idag tog vi en första runda i stans festbutiker för att titta på klänningar. Det kändes fånigt tidigt, men vi kunde konstatera att vi inte var ensamma. Jösses, vilken aktivitet! Jag kan bara ana hur det kommer att se ut i butikerna på lördagar i vår.

I första butiken fanns inte så mycket intressant. I andra butiken var det fullt med tjejer som provade klänningar. Det fanns bara två omklädningsrum så man fick inte sitt eget. Snabbt in och av med ena klänningen och på med nästa. Knäppa och snöra kunde man göra utanför omklädningsrummet. Trots så mycket folk var personalen väldigt hjälpsamma och hann med alla.

Hur gick det då? Vi var mest ute för att titta på modeller och fundera på om vi ska köpa eller sy klänning. Vi hade diskuterat innan om det skulle vara axelbandslös eller annan modell. I affärerna fanns nästan bara axelbandslösa så det kanske är så det ska vara. Cissi tyckte bäst om en modell som hade tight liv som gick ner lite som en spets fram och bak, sedan var det en stor tyllkjol. Just den modellen fanns bara i två färger i denna affären och ingen av färgerna var godkänd så vi har inte hittat  rätt än, men vi har lärt oss en del.

Timmarna går fort när man är på stan. Vi hann med några affärer till men inte så mycket. Det blev i alla fall ett par vanliga kläder köpta på H&M. De var lite billigare än balklänningarna!

Enkelsidig

Jag har upptäckt att jag har ett handikapp. Jag kan inte bromsa cykeln med vänster fot överst! Jag har fotbroms på min cykel och har kommit på att jag alltid har höger fot överst när jag bromsar. Ibland när jag inte har höger fot överst och jag måste bromsa lite hastigt så blir det jättekonstigt.

Sedan jag konstaterade detta har jag vid några tillfällen aktivt försökt att bromsa med vänster fot överst. Det är jättesvårt!

En liknande grej är att på jobbet finns en cykelgrind där man, för att få till det bra, måste vara på höger sida om cykeln. Detta ställer också till problem, för jag kan bara kliva av cykeln åt vänster. Jag får alltså kliva av åt vänster och sedan byta plats på mig och cykeln. Hur svårt kan det vara?

För en massa år sedan hade dottern en bok som hette ungefär "Hundra sätt att träna din hjärna" där man uppmanades att ta på strumporna på "fel" fot först, sätta dig på olika platser vid fikabordet och liknande saker. Man skulle helt enkelt bryta mönster för att aktivera hjärnan. För nog är vi vanedjur som alltid gör saker på samma sätt?
Det är nog sådant jag borde öva på för att inte vara så enkelsidig när jag cyklar!

Kläder

Garderoben är full med kläder men jag har inget att ha på mig. Känns det igen?

För några veckor sedan tog jag tag i garderoben och provade igenom och rensade undan en del som ändå inte kommer användas. Kvar blev några favoritplagg som inte satt bra av olika orsaker, men som jag ändå inte kan slänga iväg hur som helst. Två av dem har jag dessutom sytt själv. Största orsaken till att de inte användes är nog att modet har ändrats från pösiga kläder till mer tighta kläder. Mina gamla kläder såg för stora ut.

Som tur är så har jag en sykunnig mamma. Jag provade och visade henne kläderna och hon trodde också att det skulle kunna bli bra efter några små justeringar. Enkla justeringar som jag hade kunnat göra själv, men mamma tog med kläderna hem och fixade. Det går fortare så...

Det blev bra och nu har jag använt två av de tre justerade tröjorna. Kul med "nya" kläder! Idag tog jag tar i ytterligare en tröja och lade upp ärmarna. Den blev mycket bättre efter justeringen så då blev det en fjärde "ny" tröja. Nöjd och glad!

Studiedag

Idag var det studiedag på många förskolor och skolor i stan. Studiedag innebär, tvärt om mot vad det låter som, att barnen är lediga från förskolan och skolan. Det är alltså lärarna som studerar. Det innebär att många måste pussla ihop arbetslivet och vara lediga och hemma med barnen hela dagen.

Idag på jobbet diskuterade vi hur folk hade löst det där med att ta hand om sina förskolebarn. Jag log och sa att hos oss innebar studiedagen att Cissi var hemma när elektrikern kom så att vi slapp åka hem från jobbet. Det är skönt med stora barn!