Franska storlekar

När vi var i Stockholm för några dagar sedan och inspekterade rean så köpte jag mig en klänning. Den var förstås inte på rean, men ändå inte så dyr. Det är väldigt sällan jag har klänning, men denna gillade jag så den fick följa med hem.
Klänningen är helblå så jag behövde några passande strumpbyxor som piggade upp lite till det marinblå. Jag hittade ett par blå med roströda mojänger på som jag fastnade för. Det var märkliga storlekar på strumpbyxorna, 1/2 och 3/4. Eftersom 3/4 är mer än 1/2 så gissade jag att de är större och tog dom.

Vid kassan frågade jag om storleken. Expediten visade då en tabell på baksidan av paketet. Tabellen är så liten att jag omöjligt kan läsa vad det står. Jag har normalt inte med mig förstoringsglas till affären. Tydligen ska man i tabellen välja storlek efter längd och vikt. Expediten tillägger "Dessutom kan man ta lite större för de är franska och alltså lite små i storlekarna"

Det där jag jag funderat på efteråt. Är en fransyska som är 171cm lång och väger 68 kg mindre än en svensk som är 171cm lång och väger 68kg? Varför annars ska jag behöva ta lite större storlek när jag valt storlek efter längd och vikt?

I dag är det nyårsafton och jag tänkte inviga min klänning. Vi får väl se om strumpbyxorna passar.
Gott Nytt År!

Två dagar i Stockholm

Nu har vi varit en tur till Stockholm för att se Cirkus Cirkörs föreställning Knitting Peace. Jag har inte sett Cirkus Cirkör förut men varit nyfiken på det ett tag. Detta kändes som något som passade alla så vi tog med hela vår familj och våra föräldrar.

Stämningen började byggas upp redan när vi klev in genom dörren till Dansens hus. Det hängde vita stickade saker överallt. På scenen stod en tjej och gjorde något slags handstickning, medan vi satte oss till rätta. Temat under hela föreställningen var det vita garnet, som garnnystan, nät, linor och stickade saker.

Det var många avancerade akrobatiknummer. Coolast var i alla fall han som spelade maffig musik på sin fiol i alla möjliga lägen. Han cyklade till exempel enhjuling på lina samtidigt som han spelade fiol. När jag frågade Martin efteråt vilken av alla saker vi sätt som han ville kunna så var det fiolen. Han imponerades också av fiolkillen och av den maffiga musiken.

Dagen efter var vi på Tekniska museet som har en tillfällig utställning om spel Game On, med allt från flipperspel till dagens spel över internet och moderna tv-spel. Utställningen var större än jag väntat mig och där kunde vi blivit kvar länge. På grund av att det var så mycket folk nu på jullovet så fick man egentligen inte vara kvar i utställningen mer än 50 minuter. Detta kändes för lite och eftersom vi var där ganska tidigt på dagen så var det inte så mycket folk ändå. Därför kunde vi dröja oss kvar en liten stund till. Vi var glada att vi kom strax innan museet öppnade för sedan var det lång kö till biljettkassan hela tiden.

Det var Knitting Peace och spelutställningen som gjorde att vi åkte till Stockholm, men vi hann även med att shoppa lite på stan. Det gick ganska bra trots mycket folk. Alla fick med sig något hem, en del som verkligen behövdes och kanske något lite onödigt. Ungefär som det brukar bli när man är på stan.

En stillsam promenad, eller?

Idag tog vi en promenad i eklandskapet på Tinnerö. Naturligtvis var promenaden planerad utifrån var vi hade ologgade cacher.

Vi började med att titta närmare på en ek precis i närheten av vägen. Jag klättrade upp först men tyckte inte att det kändes helt bra så jag skickade upp Mannen i stället. Han tog sig hela vägen upp och kunde signera cachen åt oss.

Sedan parkerade vi bilen och gav oss ut på rundan vi tänkt att gå. Vi undvek den leriga stigen i början. Sedan vadade vi över en bäck genom att balansera på stenarna. Därefter kunde den cachen loggas. På väg till nästa cache följde vi GPS:n. Den visar ju närmsta vägen…men kanske inte alltid den bästa.

Vi hoppade mellan tuvorna. Någonstans lyckades jag plumsa i. Fördelen med det var att sedan behövde jag inte vara så försiktig längre för skor och strumpor var ju redan blöta. Till slut var det blött åt alla håll. Vi fick se oss besegrade och vända tillbaka en bit och göra ett annat vägval.

Vi tog oss fram till slut och fick gå en liten bit på en skogsväg innan vi gav oss in i skogen igen. Promenaden tog mycket längre tid än vi tänkt oss, eftersom det inte var så lättgånget. Vi valde att skippa en stor del av den planerade rundan, ändå var det bäckmörkt innan vi var tillbaka vid bilen.

Jag loggade fyra geocacher och fick några spännande timmar ute i naturen, så det blev ju ganska lyckat.

Garntomten

Som vanligt har den där garntomten varit här i natt och stökat till, som varje år natten till julafton. Han har tagit tre av mina garnnystan och nystat ut dom runt hela huset. Det går ju inte att ta sig fram över och under allt garn.

De tre garnnystanen har garntomten sedan lämnat utanför barnens dörrar. Slarver! Och utmed garnet, på de mest konstiga ställen, finns det paket. Paket med små saker som passar barnen.

Han har varit i våra köksskåp, i kylskåpet och lite överallt.

I öppna spisen ligger det också paket. Det verkar ju brandfarligt!

Sedan slutar plötsligt alla tre garnnystan in under soffkudden. Vad ska detta betyda? Måste det vara så här var enda år?

Förra året sa jag försiktigt till barnen att garntomten kanske börjar bli gammal och trött och kanske inte orkar komma längre. Det gick de inte med på. Tydligen hörde garntomten detta och tar sig fortfarande hit varje år.

God Jul alla bloggvänner!

Jultraditioner

Något som jag uppskattar med julen är att ta fram de där sakerna som bara används till jul, men som är förknippade med en massa minnen. Det gäller förstås många av julsakerna, men några lite mer än de andra.

Fatet som skinkan ligger på varje år. Det används bara en gång per år och det är på julbordet på julafton. Jag tror det har hänt att jag använt det ytterligare någon gång, men oftast inte. Det är min farmor som målat fatet. Farmor lever inte längre, men hennes skinkfat gör det.

Första året vi skulle fira jul i vårt hus köpte jag en stor duk som räcker till hela vårt stora bord där tio till tolv personer kan sitta och äta. Jag kommer inte längre ihåg var jag köpte duken, men jag tycker fortfarande att den är väldigt fin.

För några år sedan tillkom ytterligare en duk. Denna har mamma broderat. Den är rolig för det är inte klassiska tomtar, men så charmiga. Den passar bra på köksbordet, men jag plockar undan den ibland för jag vill inte spilla ner den med något som kanske inte går bort. 

Nu är det dags för familjetraditionen att titta på Jonas Gardells "Mormor gråter". Vi tittar på den någon gång kring jul varje år. Barnen måste ju lära sig citaten lika bra som jag och Mannen kan dom. Det ingår väl i allmänbildningen?

Grantradition

I går blev det äntligen jullov. Hela familjen lediga i drygt två veckor. Härligt!
ELLER
Nu går vi in i julstökets slutspurt. Allt ska fixas och vara klart så att ögonen kan tindra på tisdag.

Jag kunde inte bestämma mig hur blogginlägget skulle börja så jag bjuder på två olika. Läs och känn efter vilken som känns bäst.

Eftersom vi nu är lediga och det fortfarande är en del saker att stöka med inför julafton så tänkte jag att granen kunde kläs i går kväll, så skulle ju en sak till vara avklarad. Jag föreslog det igår, men blev fullständigt nerröstad. Martin tyckte att det lät kul att klä granen så han var med på det. De övriga tre protesterade högljutt och tyckte att den 20:e var alldeles för tidigt. Granen ska kläs den 23:e, enligt dom.  Möjligen kunde det få ske den 22:e. Traditioner får inte brytas!

Nu tycker inte jag att det är en så hård tradition att klä granen den 23:e. Olika saker är tydligen viktiga för olika personer. Det blev ingen gran klädd igår, men jag ska nog försöka igen den 22:e.

Ingenjörspodden

Barnen är för stora för att titta på julkalendern, men inte jag. Jag gillar den. Den har sina poänger och jag skulle gärna se nästa avsnitt direkt och inte behöva vänta till nästa dag.

En sak har jag dock stört mig på, kanske för att jag själv är ingenjör. Måste ingenjörer alltid framställas som osociala, enkelspåriga, förvirrade, ointresserade av familjen och tekniknördar? Det finns faktiskt väldigt många ingenjörer som inte är tekniknördar men gillar att lösa problem, som sätter familj och vänner före jobbet, som är sociala och omtänksamma. Varför skulle någon gymnasieungdom vilja välja att bli ingenjör när man, tydligen, blir som nidbilden visar?

Att vara ingenjör kan innebära så väldigt många olika saker. Det finns ingenjörer över allt i samhället och de jobbar med teknikproblem, men också med människor och samhällsfrågor. Nu under december så presenterar Sveriges Ingenjörer ingenjörspodden. Det är en ingenjör per dag som berättar om sitt liv som ingenjör. Det är som ett sommarprogram men utan musiken och bara 10 minuter långt. Här kan du lyssna på ingenjörspodden. Jag har laddar ner programmen och lyssnar när jag cyklar till jobbet.

Det är spännande och inspirerande historier man får höra. En ingenjör pratade om när hon skulle lansera sin uppfinning som renar vatten med solenergi. Hur det gick till när hon utbildade användarna i Afrika för att kunna använda uppfinningen. En annan ingenjör förklarar likheten mellan att gjuta motorblock och att gjuta en sockerkaka. Det hon vill visa är att tekniken finns över allt omkring oss, inte minst i köket. Ytterligare en annan ingenjör berättar om hur han studerade med målet att plugga så lite som möjligt men att göra så mycket annat som möjligt under studietiden. Vad han lärde sig och hur han haft nytta av det som ingenjör.

Lyssna på ingenjörspodden! Det är intressant oavsett om du är ingenjör, blivande ingenjör eller om du är något helt annat.