En stillsam promenad, eller?

Idag tog vi en promenad i eklandskapet på Tinnerö. Naturligtvis var promenaden planerad utifrån var vi hade ologgade cacher.

Vi började med att titta närmare på en ek precis i närheten av vägen. Jag klättrade upp först men tyckte inte att det kändes helt bra så jag skickade upp Mannen i stället. Han tog sig hela vägen upp och kunde signera cachen åt oss.

Sedan parkerade vi bilen och gav oss ut på rundan vi tänkt att gå. Vi undvek den leriga stigen i början. Sedan vadade vi över en bäck genom att balansera på stenarna. Därefter kunde den cachen loggas. På väg till nästa cache följde vi GPS:n. Den visar ju närmsta vägen…men kanske inte alltid den bästa.

Vi hoppade mellan tuvorna. Någonstans lyckades jag plumsa i. Fördelen med det var att sedan behövde jag inte vara så försiktig längre för skor och strumpor var ju redan blöta. Till slut var det blött åt alla håll. Vi fick se oss besegrade och vända tillbaka en bit och göra ett annat vägval.

Vi tog oss fram till slut och fick gå en liten bit på en skogsväg innan vi gav oss in i skogen igen. Promenaden tog mycket längre tid än vi tänkt oss, eftersom det inte var så lättgånget. Vi valde att skippa en stor del av den planerade rundan, ändå var det bäckmörkt innan vi var tillbaka vid bilen.

Jag loggade fyra geocacher och fick några spännande timmar ute i naturen, så det blev ju ganska lyckat.