Lördag morgon stack jag och Martin iväg på Scouthajk. Hajken började
med att scouterna deltog i ett distriktsarrangemang. De deltog i den
stora makaronjakten! Det gällde att lösa uppgifter för att vinna så
mycket mackaroner som möjligt. Makaronerna fungerade samtidigt som
betalningsmedel för att få nya uppgifter att lösa. Kul idé!
Efter
makaronjakten åkte vi i väg en snutt till där vi skulle övernatta.
Resten av eftermiddagen gick åt till att resa tältet, laga mat, gå en
runda i mörkret, elda och grilla korv och marschmallows.
Vi hade med ett nytt tält som scoutkåren just köpt in, en tältkåta. Alla hade sagt att det var så enkelt att sätta upp, men riktigt så enkelt var det inte första gången. Tältet var i alla fall bra att sova i. Det kallas 9-personers, men vi sov 13 personer. Varmt och gott! Jag stannade utanför tältet en liten extra stund och njöt av det
fantastiska månljuset.
Det regnade ganska mycket under lördagen. Sent på eftermiddagen spände vi upp en presenning mellan några träd och satt där och lagade mat. Vi kände oss inte så värst snygga och fräscha efter en hel dag i regnväder. Då kommer båten Kind åkande på Kinda kanal, som vi satt precis bredvid. Båten stannar och ur kliver hur mycket folk som helst klädda i finkläder, några har till och med långklänning. De skyddar sig så gott det går med paraplyer och börjar gå precis förbi där vi sitter och lagar mat på stormköken. Sen kommer brudparet! Jag bara hoppas att det inte var någon jag känner med i det sällskapet. Jag vet inte vem som kände sig mest felplacerad just då, de i finkläder i regnet eller vi tokar som lagade mat ute i regnet!
Idag avslutade vi hajken redan på förmiddagen. Resten av dagen har jag packat upp och slappat. Det kändes behövligt med en riktigt slapp eftermiddag efter denna intensiva helg. Nu orkar jag ta tag i en ny vecka i morgon.
Jag var ledig i fredags för att åka till Syfestivalen i Borås. Det var en present till mamma, att vi skulle åka dit tillsammans och bjuda henne på resan förstås. Vi hade en trevlig dag som gav nya ideer och ny inspiration. Dessutom var det några små saker som ville följa med mig hem. Ett par små tygbitar, en julduk att brodera, resårband som är en typisk bra-att-ha-hemma-sak, några rundstickor i bambu och säkert ett par småsaker till. Nu är det bara att sätta fart med handarbetandet!
När vi kom hem till Linköping igen så hämtade mannen vid bussen och vi slängde oss vidare till den nyöppnade sport- och fritidsbutiken XXL. Med en halvtimme kvar tills affären stängde knatade vi in där och letade reda på byxorna som jag spanat in. Det är ett par Lundhags friluftsbyxor med stretchmaterial över ändan och knäna. Supersköna! Jag har länge funderat på att köpa ett par sånna och nu var det bra pris dessutom.
De fanns både i herrstorlek och damstorlek så vi provade några var. Jag behövde en storlek över ändan och en annan storlek över låren. Typiskt! I stället provade jag de som Mannen valt och de satt perfekt. Konstigt att herrstorleken passar bättre. Vi köpte ett par som vi kan ha tillsammans (tror Mannen in alla fall!). Jag har bott i byxorna resten av helgen, så nu släpper jag dom inte ifrån mig (säg inget!).
Frihet är att kunna cykla till jobbet! Jag njuter varje dag när jag cyklar om bilköerna eller när jag upptäcker samma bil i ena änden av stan och efter en massa korsningar och trafikljus så ligger samma bil fortfarande jämsides med min cykel. Då känner jag mig nöjd, och fri!
Ett annat nöje jag har medan jag cyklar är att studera de där människorna som också tar sig till jobbet ungefär samma tid varje dag.
* Ofta möter jag "tandborstmannen". Han kommer på sin cykel, ombytt till cykelkläder och borstar tänderna. Hur många minuter sparar man på morgonen genomatt borsta tänderna på väg till jobbet i stället för hemma? Jag har mött honom på eftermiddagen ibland åt andra hållet och då borstar han inte tänderna.
* Någonstans på cykelbanan utmed golfbanan cyklar jag om den äldre mannen som är ute och går. Han stannar då och då och stretchar lite eller rullar med armarna. Säkert nyttigt för kroppen :)
* Väldigt ofta cyklar jag jämsides med den vita bilen som det står Niscayah på. Undrar varifrån den kommer och vart den ska? Jag har sett den både i hemkanten och i jobbkanten av stan så den åker tydligen ungefär samma väg som jag.
Söndag kväll och jag är trött, men nöjd efter en bra helg. Nu tror jag att jag har fått ihop veckans logistik med sent möte på jobbet, scouter, permanentning av svärmor, service av bilen, träning, Martins träning, hämta mamma vid bussen, syfestival och lite annat där emellan. Återstår bara att klämma in att packa till helgens scouthajk, men i värsta fall får det bli på lördag morgon.Det här blir säkert bra!
Idag läste jag i DN om en hund som jobbar på ett sjukhem för dementa patienter. Ett sånt sjukhem vill jag vara på. Jag menar inte att jag vill bli dement, men om jag hamnar på ett sjukhem så vill jag ha en hund bland personalen.
Så mysigt att få besök av någon som bara vill bli lite klappad och som vill fånga en boll. Inga dumma frågor, bara ren glädje. Att få gosa med en varm hundpäls när man annars befinner sig i en steril sjukhusmiljö. Jag mår ju dåligt bara av att kliva in på ett sjukhus. Det skulle bli mycket bättre om där fanns några goa hundar där. Tänk att få ha en hund i sängen en stund i stället för att ligga i sin ensamhet. Hunden skulle säkert kunna ersätta en del mediciner och en del sjukgymnastik. Något att tänka på för de där politikerna som håller i plånboken.
Det är inte alltid de långa utflykterna som blir de bästa. Idag gick vi fem-tio minuters promenad till Flygvapenmuseum. Trots att vi bor så nära har vi inte varit och tittat ordentligt på museet sedan de byggde om för ett par år sedan. Museet har fått pris både för bästa utställning och bästa museum.
Det är förstås en massa olika flygplan på museet. På bilden provsitter Cissi ett plan. Eftersom jag numera jobbar med flygplansutvecklingen på Saab så tycker jag den svenska flyghistorian är intressantast. Jag älskar att se planen flyga på uppvisningar eller när de övar så att vi kan se det från vår balkong. Jag är däremot urdålig på att se skillnad på de olika modellerna och det tycker jag att jag borde lära mig.
Museet visar väldigt mycket intressant nutidshistoria, framför allt om tiden efter andra världskriget. Det finns bland annat miljöer uppbyggda för 50-, 60-, 70- och 80-talet där det visas hur det såg ut i de svenska hemmen då. De prickar verkligen in tidstypiska saker. Runt omkring dessa miljöer berättas en massa intressant om världsläget, kalla kriget och olika stora händelser. Man kan läsa och titta hur mycket som helst. Tyvärr orkar jag inte ta in hur mycket som helst på en gång, trots att det är jätteintressant.
I källaren finns en stor utställning om den bärgade DC-3:an som sköts ner i Östersjön 1952. Även denna utställningen är spännande och intressant.
Museet har också satsat stort på barnen. Det finns mycket att prova och upptäcka. Här testar Martin att flyga en flygsimulator för något propellerflygplan. Kul att få spaka själv. Det finns även en simulator där du kan få flyga Gripen, men för en extra slant. Det var spännande att titta på Gripen-simulatorn och att kunna peka och förklara vad jag jobbar med.
Det ska inte förskönas att det är krigsmateriel, men flygplanen är ändå rätt mäktiga och imponerande. Det är imponerande både vad som gick att göra då, före alla datorers inträde och nu med all ny teknik. Det är med en blandning av stolthet och lite obehag i maggropen som jag tittar på denna film.
Kvinna i mina bästa år! Jag bor i villa med man och tre goa barn.
Jobbet, familjen och huset tar ju sin tid. För övrigt gillar jag scouting och geocaching för att det är trevliga sätt att vara i naturen. Jag tar gärna joggingturer eller pillar i trädgården. Matlagning är oftast kul. Dessutom läser jag en del böcker. Jag gillar också olika sorters handarbete och pyssel. Allt detta och en del annat skriver jag om på bloggen.
