Skänninge

Det går att geocacha på en massa olika sätt. Idag hängde vi cyklarna på bilen och åkte till den lilla staden Skänninge på Östgötaslätten. Där cyklade vi runt och loggade cacher.

De flesta gånger jag varit i Skänninge har varit i början på augusti då den jättestora Skänninge Marknad pågår. Hela stan är då full med marknadsstånd och folk. Man går mitt genom centrum, men ser ingenting av staden. Att cykla runt är ett bra sätt att få se både centrum och en del kringområden. Kul att se en "ny" stad som ändå ligger så nära hemma.

I centrum märker man tydligt att det är en gammal stad som vill bevara känslan av det gamla. Det är kullersten, gammal kyrka, små butiker med stort nostalgivärde. Jag hittade till och med skylten "Radionostalgi" utanför ett hus. Stan visade sig också ha små fina broar över ån och bra cykelvägar både här och där.

Vi åkte hemifrån direkt efter frukost så efter att ha loggat sex cacher passade det bra att fika på bokcafét mitt i stan. Gammalt hederligt fik med kaffekoppar, hembakat, kontantbetlaning och lugn.

Stärkta av kaffet cyklade vi vidare i några ytterområden. Vi passerade en fin liten konstgjord sjö med bad och stora grönytor runt. Det finns tydligen modernare delar av stan också för vi passerade en del nya villaområden. De flesta cacher vi loggade var lätta. Det var bara någon enstaka vi fick leta lite mer efter och en som krävde klättring, men bara lätt trädklättring.

Dagens sista cache fanns inne i denna övergivna jordkällare som bevakades av en välvuxen tistel. Därmed hade vi loggat 15 cacher. Vi hängde på cyklarna på bilen igen och körde hem för en sen lunch. Den sena lunchen passade bra för Martin och hans kompisar som varit uppe halva natten och därmed ätit frukost sent. Skönt att man kan behålla sommarkänslan lite genom att rucka lite på mattiderna.

Natt(o)ro

När man får ett barn så finns det en massa manualer och man får tips och råd från alla håll. Det handlar om nattvak och vad som är normalt och inte under de första åren. Sedan finns det lite manualer om tonårstrots. Det har jag inte sett så mycket av i verkligheten så jag har inte läst så mycket om det.

Men, var står det i manualerna att man ska vara beredd på att bli väckt av sin 21-åring (som tentapluggar och har vänt på dygnet) strax före kl 02 en vardagsnatt? Han letar efter bilnyckeln för han ska hämta lillasyster 19 år som är på stan. (Jag trodde att hon sov hos pojkvännen.)
Visst är det gulligt ändå, men det vore ju bättre om jag kunde somna efteråt i stället för att ligga vaken ett par timmar.

I dag har 14-åringen bjudit hem fem kompisar för att fira sin födelsedag (som var förra veckan) med LAN-party. De lär inte sova så mycket i natt så vi får väl se hur det går med min nattsömn.

Jag trodde att det skulle bli lugnt på nätterna när barnen passerat några års ålder. Här är det spring hela nätterna, vissa nätter. Den ena tentapluggar till 02. Sedan går nästa upp vid 04:30 för att börja på sommarjobbet 06. Det är nästan som under småbarnsåren, förutom att jag egentligen inte behöver vakna.

Nu är inte detta en klagan utan bara ett förundrat konstaterande att det är likadant, men annorlunda, och att jag kommer att sakna det när barnen inte är kvar i huset.

Majgull Axelsson: Jag heter inte Miriam

Majgull Axelssons bok Jag heter inte Miriam handlar om Miriam som nu är en gammal respektabel dam som bor i Småland. Boken är en blandning mellan nutid och minnen från förr. I nutiden firar hon midsommar med sonen och hans familj, då hon har ett långt samtal med sitt barnbarn. Minnena är lite från före kriget, men mest från tiden i lägren Auswitch och Ravensbrück, och från hennes första tid i Sverige.

Miriam har genom hela livet burit sin stora hemlighet att hon är rom. Vid ett bråk vid en fångtransport går hennes klänning sönder. Hon vet att hon kommer att bli straffad, kanske dödad för det när de kom fram. Som en nödlösning så byter hon snabbt till en klänning som en död flicka har på sig. Därmed får hon ett nytt nummer och ett nytt namn och blir i stället jude. För att överleva så var det bara att spela med och bli Miriam.

Efter kriget togs judar väl hand om i Sverige medan romerna sågs som tjuvar och tiggare (och så är det väl till stor del fortfarande). Miriam var livrädd för att hamna på gatan om någon skulle få veta hennes verkliga ursprung så hon var tvungen att fortsätta vara Miriam.

Boken är mycket, mycket bra. Den beskriver kriget och tiden efter kriget ur ett delvis nytt perspektiv. Miriams tankar och funderingar beskrivs så väl. Att bara beskriva längtan efter att få bita i ett äpple tar ett långt stycke. Man lever sig riktigt in i Miriams liv. Jag valde denna gång att lyssna på boken och även uppläsningen var bra, vilket är viktigt för ljudböcker. Sedan boken tog slut har jag saknat Miriam. Så mycket saknad efter en speciell bok har jag inte känt tidigare.

Efter att har lyssnat på en annan, betydligt sämre, bok så har jag nu letat upp en till av Majgull Axelsson och hoppas att den är lika bra.

Blåbär

I år kan inte björnarna klaga på blåbären. Det är otroligt mycket blåbär, och bären är stora. Jag har tittat på bären många gånger när vi varit ute och geocachat, men just då är det inte läge att stanna och plocka.

Ett par gånger har jag varit ute och plockat blåbär tidigare i sommar, så vi har en hel del i frysen. Igår plockade jag ännu mer och jag är ändå sugen på att ta en tur till. Bären är så fina att det är riktigt svårt att låta bli att plocka dem. Det är kul att plocka när det går så pass lätt som i år. Med sällskap eller en ljudbok är det avkopplande med det monotona pillet.

Idag blev jag så sugen på fil med blåbär att jag cyklade extra till affären för att köpa fil. Sedan blev det fil med blåbär och mackor till kvällsmat. Riktig sommarmat!

Scouthösten närmar sig

Sommaren närmar sig sitt slut och scouthösten närmar sig. Det kan man lätt se på hur många scoutrelaterade mail som jag skickar per dag. Som ordförande har jag ganska många olika trådar att dra i.
Under de senaste veckorna har jag skicka ett eller två scoutmail per vecka. De senaste dagarna har jag skickat minst två scoutmail per dag. Det är inbjudan till första ledarmötet som är nu på söndag, det är om höstens terminsprogram, det är lite rester från sommarens läger, det är städschema för scoutlokalen och så vidare. Jag försöker att verkligen bara inkludera de som berörs av mailet för att inte trötta ut mina scoutkompisar.
Mycket börjar falla på plats och det blir nog bra denna terminen också.

Födelsedagar

"Nu får du inte komma in till soffan." "Får jag gå in till min garderob?" "Nu ska jag gå ner i källaren och stöka runt lite. Mer än så säger jag inte."
Det där är sådana uttalanden som har hörts hemma hos oss de senaste dagarna. Vi är mitt i födelsedagsveckan. Den veckan när tre av oss i familjen fyller år. Då pågår det hemlighetsmakeri både här och där.

Idag har vi firat vår lilla son, längre än mig, som fyller 14 år. 14 hela år sedan den där lille krabaten föddes. Åren går fort och nu har vi verkligen inga småbarn längre. Idag deklarerade Martin nöjt att "det är min födelsedag så jag gör vad jag vill". Det betyder "stör mig inte när jag sitter vid datorn." Okej då, idag fick han väl sitta där stora delar av dagen.

Paddling i Norra Vätterns skärgård

Idag lastade vi kajakerna på bilen och åkte till norra delen av Vättern. Jag har länge velat se skärgården som finns i norra Vättern. Att se den från en kajak känns helt rätt. Vid hamnen i Bastedalen fanns både parkering och låg brygga att börja paddla från.

Det blåste en del och vi skulle passera ett öppet sund där vinden kom från söder. Vinden hade alltså tagit fart över hela Vättern. Idag var det ingen jätteblåsig dag, men ändå var det gäss på en del av vågorna. Vi paddlade snett över sundet så att vi gick nästan rakt mot vågorna. Då gick det att se när vågorna kom och bara åka med. Det var mer roligt än otäckt. När vi nästan nått den första ön, som var en ganska stor ö så valde vi att vända norr ut för att komma i lä. In bakom ön så var det plötsligen helt lugnt och bara små krusningar på ytan. Där ser man hur viktigt det är att läsa vinden, vågorna och naturen för att underlätta paddlingen.

Nu var vi mellan öarna och kunde paddla i lite lugnare vatten. Vi paddlade till två olika öar som hade var sin geocache. Sedan var det dags att ge sig mot dagens huvudmål, en geocachingträff på Grönön. På Grönön dök det upp andra geocachare. En del kom med båt och andra kom med kajaker. Magen började kurra för nu hade vi varit igång några timmar sedan vi åt frukost hemma. Grillning och trevligt umgänge ett par timmar passade bra. Fina platser, naturupplevelser och trevliga människor är verkligen fördelarna med geocaching.

Sedan var det dags att paddla tillbaka till bilen, över det blåsiga sundet igen. Nu hade vågorna ändrat sig och var mer stora och runda, inte små och toppiga. Vi paddlade snett över sundet för att komma så mycket mot vågorna som möjligt. Jag vill inte ha stora vågor från sidan. Då kan man inte styra kajaken alls. Ibland kändes vågorna riktigt höga, men det gick bra att gunga med.

Det har inte blivit så många paddelturer i år. Detta var den tredje, men än ska vi hinna med några till. Det roligaste med årets paddling är att jag har kommit på tekniken. Jag har alltid stört mig på att Mannen paddlar så mycket snabbare än mig. Så mycket starkare kan han väl inte vara? Nu har jag kommit på hur jag ska paddla med mag- och ryggmusklerna i stället för med armarna. Då går det plötsligen lättare och jag blir inte alls trött i armarna. Häftigt!