Lunchgympa

Idag har jag varit på riktigt tuff lunchgympa. Vi är ett stort gäng från jobbet som går och tränar i huset bredvid. Det finns flera lunchpass i veckan, men just måndagspasset är jättebra så då går många. Det är kondition, puls och benstyrka från början till slut. Några kortare pass för att träna de obefintliga arm- och magmusklerna. De flesta suckar över de jobbiga intervallerna men jag lider mer av de jobbiga magövningarna.

Lunchgympan ger mig dessutom lite extra träning. Både denna veckan och förra veckan (Ja, de två gånger jag varit efter sommaren.) lyckades jag glömma de packade gympakläderna hemma. Jag cyklar en bit på väg till jobbet, kommer på att jag glömt kläderna, vänder om och hämtar kläderna. På så sätt får jag ju en extra cykeltur de dagarna. Kanske ska fundera på att sluta med den vanan...

Varför bloggar jag?

Detta är mitt 1000:e blogginlägg. Då kan det ju vara läge att reflektera över vad jag gör. Vad bloggar jag om och varför?

Jag började blogga för snart fyra år sedan. (Hu, vad tiden går. Tur att jag inte blir äldre i alla fall.) Just då kändes det som att ”alla andra” bloggade så jag ville också testa. En anledning till att jag verkligen kom igång att blogga var att jag ville förmedla lite miljötänk eftersom det just då pågick en massa sånna diskussioner hemma hos oss.

Under åren har jag skrivit om lite allt möjligt. Många bloggar är nischade, men sådan är inte jag och alltså blir inte bloggen sådan. Jag testar lite allt möjligt och då kommer bloggen att handla om lite allt möjligt. Det är utflykter, bokrecensioner, matrecept, reflektioner, lite stickande och annat pyssel.

Fortfarande återstår den svåra frågan VARFÖR jag bloggar. Det ärligaste svaret är ”Jag vet inte. Av gammal vana kanske”. Om jag ändå ska försöka svara så är det för att det är roligt att skriva, för att det är roligt att formulera sina tankar och funderingar. Ännu roligare blir det när jag får respons från läsare. Det känns ju förstås roligare att skriva när någon (gärna mer än en :-) ) faktiskt läser det jag skriver.

Jag skriver naturligtvis för att jag vill att några ska läsa det jag skriver, men samtidigt har jag flera gånger upplevt att jag blir blockerad och inte kan skriva när jag får veta att någon "ny" läser det jag skriver. Då menar jag inte okända som kommenterar utan vänner som säger att de läser bloggen. Det är verkligen jättekul att ni vänner läser här. Den tillfälliga blockeringen går över efter ett tag och skrivandet flyter på trots nya läsare.

Numera skriver jag även lite på facebook. Det är kul för man får oftast mer direkt respons. Ändå är det roligare att blogga för det blir mer genomtänkta texter och längre texter förstås. Det ena behöver inte utesluta det andra, men det kan bli många ställen att uppdatera på. Facebook och bloggen får inte bli ett påhäng utan ska bara kännas bra, annars slutar jag.

Dessutom är det väldigt roligt att själv sitta och titta tillbaka i bloggen. Det är som att bläddra i ett gamalt fotoalbum. Jag hade tänkt att länka till några av mina favoritinlägg, men det var inte lätt att välja. Jag hinner ju inte läsa igenom alla inlägg. Ett inlägg som jag skrev för två år sedan men som fortfarande är lika rätt är detta där jag beskriver hur olika mina tre barn är. Ett annat underbart inlägg är när jag beskriver hur jag gör ingenting. Det är nog jag i ett nötskal! Men det ska tilläggas att jag har lugnat ner mig betydligt. Jag gör inte alls lika mycket numera när jag gör ingenting.

Havregrynsgröt

Produktutvecklare måste vara ett fantastiskt jobb, man får hitta på hur mycket dumt som helst. Bara man har bra övertalningsförmåga så kan man få igenom det mesta tydligen.
Visste du att numera kan du köpa snabbhavregrynsgröt. Bara att hälla upp i en skål, slå på kokande vatten och vänta en minut. Men hallå! Hur svårt är det att blanda vatten, havregryn och en gnutta salt och köra i micron någon minut. Behövs verkligen produkten Havregröt?

Jag har inte provat havregröten så jag kan inte utala mig om smaken, men jag fortsätter med min frukostgröt i alla fall. Min frukostgröt kokas på spisen för att jag tycker att det blir bättre än att koka den i micron. Frukostgröten är gjord på hälften havregryn och hälften rågflingor. Det är en kompromiss som jag numera verkligen gillar. Det började med att Mannen ville ha havregrynsgröt och jag ville ha rågflingegröt. Det är ju bökigt att koka olika så efter ett tag kom vi fram till denna kompromiss. Suveränt!

Simskola

Full rulle är det just nu både på jobbet och hemma. Mycket att göra på jobbet nu när allt och alla har fått upp farten efter semestern. Hemma är det skolstarter och en massa annat som börjar. Dags att försöka hitta de nya rutinerna där aktiviteter, läxor, scouting, min träning, lite geocaching och en del annat ska få plats.

Idag har jag återupplevt gamla tider, men åndå inte. Jag var med Martin till första dagen på simskolan. Han kan simma 25 meter och är ett vildt vattendjur, men han behöver träna tekniken. Nu har jag lyckats övertala honom att gå simskola. Inte populärt, men jag tror inte att det var så hemskt i alla fall.

Medans han plaskade runt i basängen satt jag på bänken och funderade på hur det var för så där tio år sedan. Under många år var jag i simmhallen varje vecka då ett eller två barn hade simskola. Jag hade två eller tre barn med mig. Det gällde att få alla att byta om, utan att springa iväg, utan att det blev för mycket kaos. Sedan gällde det att hålla ihop klanen inne i simhallen så att ingen gick iväg åt annat håll, se till att ingen sprang och halkade och vakta så att ingen drunknade. Ingen tid att simma själv då inte!

Det var härliga tider, men det har sina fördelar att åka till simhallen med bara ett barn som dessutom byter om själv i herrarnas omklädningsrum. Jag ska passa på att utnyttja tiden då han är på simskolan till att simma själv, men idag ville jag se att allt funkade.

Betonggjutning

För över ett år sedan fick jag en säck cement av en vän. Jag har sett så många fina grejer gjutna i betong. För någon vecka sedan blev det av att testa.

Jag blandade en del cement med två delar sand. Sanden tog jag från sandlådan som ingen använder längre. Man tager vad man haver.... Sedan var det bara att hälla i betongen i olika formar. Jag hade samlat på mig några olika saker för att ha till betonggjutningen. Det var en kakburk, några mjölkpaket, en form för att göra stora isbitar, champagneglas i plast och en badanka.

Av mjölkpaketen blev det ljusstakar. Jag tycker det är så fint med spets ihop med betong. Eftersom svärmor har en massa virkade spetsar så var det inga problem att få ett par bitar. Tack!

Badankan bröt tyvärr halsen när jag skulle ha ut honom ur formen . För att inte den limmade skarven ska synas så fick han ett band om halsen. Jag ska fundera på om det ska bytas mot något annat band.

I rabatten bredvid ytterdörren har vi numera en platta som säger "HEJ" åt gästerna. Lite kul!

Av champagneglasen blev det koner som så småningom ska bli tomtar.

Det var inte svårt att gjuta betong. Det gäller bara att komma på lämpliga saker att ha som formar och att komma på idéer på vad man ska göra. Jag har en massa kilo cement och en hel sandlåda kvar så det kan bli hur mycket betongsaker som helst.

Potatisar

Idag har jag skördat årets sista potatisar. Det var stora fina som jag satt i år och små söta rosa som jag inte satt i år. Har man en gång börjat odla potatis så kommer det alltid upp några glömda potatisar året efter. En av potatisarna jag plockade upp såg ut precis som ett hjärta. Så blir dom om man odlar dom med kärlek!

Slut på sommaren

Nu är sommaren snart slut. Det vill säga sommarlovet är snart slut. Vädret har ju blivit höstigt också så det finns nog ingen återvändo.

Henrik började skolan i måndags. Han körde igång ordentligt idag med att ha lektioner ända till fem, enligt schemat i alla fall. Han slutade visst klockan fyra i stället. Han var nöjd när han kom hem igår och berättade att han bara ska läsa sju ämnen. Jag kommer ihåg känslan av att slippa en massa tråkiga ämnen och läsa mer och mer av ämnen som jag valt själv. Toppen var i trean på gymnasiet när jag knappt läste någon SO och ingen tyska och bara teknisk engelska. Så mycket tid som jag lagt ner på de ämnena tidigare år så blev det ju rena semestern. Jag kunde njuta av att läsa matte, fysik, ellära och elektronik. Inget av dessa ämnen kändes särskilt betungande.

Cissi och Martin börjar skolan på torsdag. De har alltså ytterligare en dag kvar av det oändligt långa sommarlovet som går så fort. Cissi börjar nian utan några större förändringar mot förra året. Martin däremot byter skola och kommer att få åka buss in till stan. Det blir ett stort steg för honom, men han är själv inte ett dugg bekymrad. Jag hoppas verkligen att det kommer att bli bra i nya skolan och nya klassen.