Det skrivs och pratas ofta om kvalitetstid med barnen som om kvalitetstid kan ersätta kvantitetstid. Just när det gäller tid med barnen så tror jag inte ett dugg på att kvalitet på umgänget kan ersätta massor av umgängestid.
Nu när mina barn är stora så har de inte behov av att passas längre. De har alltså inte samma behov av min tid, men ändå måste det finnas en tid för att den där kvalitetstiden ska kunna infinna sig. Det går inte att boka in att klockan 15 på tisdag ska vi prata om viktiga saker. Samtalet kommer när det kommer och då gäller det att fånga det, särskilt med tystlåtna tonårsgrabbar. Jag har ett par exempel från den senaste veckan.
En måltid där det råkade bli bara jag och Henrik. Han är inte den pratiga typen, utan man får dra mycket ur honom för att få veta något. Just denna gång kom han igång och vi satt kvar en extra stund och pratade om skolan, tentorna, planen för nästa termin och en del annat. Ett mycket värdefullt samtal som inte skulle kunnat komma på beställning.
En morgon när jag var påklädd och klar skulle jag bara säga hejdå till Martin, som skulle iväg en liten stund senare. På något sätt började han prata om ett grupparbete de gör i skolan och förklarade utförligt för mig varför man inte ska röka, vad som händer i blodet och lungorna när du röker. "Så du ska inte röka", sa han allvarligt till mig. Jag som aldrig ens provat att röka, men det var snällt med omtanken. Det blev också ett bra samtal på 5-10 minuter som jag levde hela förmiddagen på. Tur att jag inte hastade iväg utan hade möjlighet att lyssna.
Kvalitetstid finns, men kvantitetstid är en förutsättning för att kvalitetstiden ska infinna sig!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ja, det är så sant. Jag vet inte riktigt vad kvantitetstid innebär. Här i USA verkar det vara jobbande föräldrar som träffar sina barn 1 timme om dagen som låter dem göra vad barnen vill för att behålla lugn o slippa konflikter under tiden de umgås.
Skicka en kommentar