Kringlor

Så länge jag minns (förmodligen längre än så) har min farmor bakat kringlor. Nu har hon ju förstås inte bakat de senaste åren eftersom hon inte lever längre, men ändå. Det fanns alltid en eller ett par burkar med kringlor i farmors skafferi. Ofta hade hon med sig en burk när hon kom hem till oss. Det är möra, söta, små kringlor som man kan äta hur många som helst av.
De senaste åren har min mamma börjat öva på att baka kringlorna. Det är inte det lättaste. Dels så vet vi alla exakt hur de ska smaka och hur de ska se ut. Dessutom fanns det naturligtvis inget exakt recept. Farmor hade väl något grundrecept, men mycket gick på känn och gammal vana.

Jag tycker i alla fall mamma lyckas bra. Dom smakar precis som dom ska, men har inte riktigt rätt form än. Mammas har sällan hål i öglorna, men vad gör väl det. De är goda i alla fall.

I lördags fick jag en burk med kringlor av mamma. Smaskigt! På något konstigt sätt är det bara några kringlor kvar på botten nu. Jag förstår inte hur det gått till. Jag tar ju bara en....och en.....och en.

Mannen frågade härom kvällen om jag skulle ha tre kringlor till kvällsteet.
- Nej, jag ska bara ha en!
Det trodde han inte på, så jag la till:
- och en ..... och en.