Igår var det begravning för mormor. En fin begravning, men det är inte den jag tänkte skriva om. När vi åkte hem från begravningen kom jag att tänka på en text som jag skrev 2005 efter ett besök hos mormor. Hon var då 92 år och redan ganska dement. Hon kom inte ihåg vad som hände dagen innan och frågade om en massa, men hon mindes fortfarande vad som hände på 20- och 30-talet.
Så här berättade mormor om sitt jobb på telegrafen i Växjö:
Jag var 14-15 år när jag började på telegrafen. Då jobbade jag med telegram. Jag var springflicka som sprang ut med telegrammen. Vi var två flickor på förmiddagen och en på eftermiddagen. Vi hade cyklar.
Ibland cyklade vi omkull. Så fort vi cyklade, för då fick vi en stund ledigt sedan!
Sedan slutade de med detta. Då fick jag jobba som telefonist trots att jag inte hade åldern 16 år inne. För att få börja så måste man visa friskhetsintyg. Elsa (hennes syster) hade glasögon så hon fick inte börja som telefonist. Någon månad senare tog de bort det kravet. Elsa var ledsen för att hon inte fått börja eftersom man tjänade bra som telefonist. Jag fick 125:- i månaden. Sedan fick jag mer när jag blev äldre.
Vi hade roligt. Vi lyssnade på samtalen. Sedan blev det automatiskt så att vi inte kunde lyssna utan att vakterna såg det. Då blev man åthutad med en gång. Men när man jobbade på natten var det inte så mycket samtal och ingen vakt så då tjuvlyssnade vi. Det var långa kärlekssamtal då. Det fick vi ju inte förstås. Vi hade skrivit på ed. Men alla lyssnade ju och sedan blev det ju prat om olika saker.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar