Barndomsvän

Dagen innan jag skulle börja första klass (om jag minns rätt) så träffade jag en nyinflyttad tjej som bodde i närheten av mig. Vi skulle börja i samma klass och ingen av oss kände de andra barnen. Så blev det att vi umgicks mycket under de första sex skolåren. Eftersom vi på ett sätt var ganska olika så fick vi olika vänner på högstadiet och gick sedan olika linjer på gymnasiet.

Ända sedan studenten har vi haft lite, lite koll på varandra via våra mammor som umgås lite grann. Några enstaka gånger har vi stött på varandra genom åren. För ett par år sedan blev vi vänner på facebook och har träffats en gång för ett år sedan. Vi bor ungefär fem mil från varandra.

För ett par veckor sedan fick jag veta att hon skulle börja jobba på samma företag som jag. Kul! I går visade det sig att vi sitter i samma hus, på olika våningar. Häftigt att våra vägar skulle mötas så här igen. Företaget är stort och utspritt så hon kunde lika gärna suttit långt bort från mig.

Idag gick vi en lunchpromenad och hann att prata lite mer. Riktigt roligt! Det kommer att bli fler lunchpromenader och mer pratande.

Kan man ha allt?

Jag gillar funderingar och diskussioner kring olika sätt att leva sitt liv, olika prioriteringar i livet. I kväll har jag tittat på dokumenären L som i lycka, som finns på svtplay i några dagar till om du vill se den.

Dokumentären handlar om fyra tjejer som är kompisar, men som gjort helt olika val i livet. Tjejerna är filmade under fem år från att de är 35 år, alltså mitt i livet. Det är en som valt bort jobbet för att helt satsa på familjen, en som satsar på ett fritt liv och just startat en sångkarriär, en som flyttat från barnen för att leva ett fritt eget liv och en som utifrån sett har allt;man, barn, karriär och vänner.

Filmen innehåller en massa funderingar över val och prioriteringar. Hur blir man lycklig?
Jag känner igen mig mycket i hon som har "allt", men som funderar över om hon borde valt bort något och om hon inte borde känt sig lyckligare eftersom hon har allt. Jag har dragit samma slutsats som hon att jag inte vill välja bort någon del av mitt liv, men att jag inte kan vara bäst i allt. Det går inte att vara världens bästa mamma, världens bästa hustru, bäst på jobbet och ha en massa annat på fritiden. Trots denna slutsats, som jag kommit till för länge sedan, är det inte helt lätt att få allt att gå ihop.

De val jag gjort som jag är mest nöjd med är ändå att skaffa barn hyfsat tidigt och att jobba deltid för att hinna med mer än bara jobb. Många saker i livet blir som de blir och känns inte alltid som val, men dessa två saker har jag ändå i någon mån valt. Dessutom tror jag inte att man kan leta efter lyckan, för då blir man inte lycklig. Det är i stället de små stunderna i vardagen som är och ger lycka.

Abiturientbal

Igår hade Henrik studentbal. De har tränat hela våren för att lära sig att dansa vals. Sista veckan har det varit extra intensivt med två extra träningar plus generalrepetition för att få till all koreografi.

Igår började det med fotografering på förmiddagen, genrep efter lunch och den stora uppvisning för oss föräldrar, vänner och andra släktingar. Det var en fantastisk uppvisning. Duktiga ungdomar som dansade och snyggt arrangerat. I början dansade de så att färgerna var blandade. Färgsprakande härlig blandning. Till sista dansen delade de upp sig efter flickornas klänningar. Det blev också väldigt läckert. Jag hoppas att filmsnutten fungerar att titta på. Henrik är någon stans i den blå ringen eftersom hans dam hade mörkblåklänning. Som en ledtråd så har han frack på sig ;)

Efter den stora uppvisningen tog de sig till trädgårdsföreningen för en liten picknick. Många hade ordnat fina bilar att åka i så det var roligt att titta på alla fina bilar med finklädda ungdomar i. Dagen avslutades med middag och fest. Vid halv tre i natt ringde Henrik och ville bli hämtad. Henrik är inget vidare på att berätta saker, men han verkar i alla fall nöjd med gårdagen. Det blir ett häftigt minne för livet.

20 år och en månad

I går var det en månad sedan vi firade 20-årig bröllopsdag. Då börjar det bli dags att få till ett svar på frågan som jag fick då. Jasmins fråga lyder:

Kan inte du snälla skriva ett inlägg om dina erfarenheter inom relationer? Typ vad skulle du ge för konkreta råd för nygifta par?

Detta är en jättesvår fråga. Jag känner mig inte alls som någon äktenskapsexpert och inte lever jag i ett 100% perfekt förhållande heller, om sånna ens finns.

Vi har inte följt några böcker och råd. Vi har somnat osams, vi har bråkat, vi har inte pratat ut om allt, men det fungerar ändå. Det viktigaste är att inse att även om man är kär från början så kommer inte resten av livet ihop att vara rosenskimrande och gyllene. Kärleken kommer att gå upp och ner i längre och kortare perioder. Så är det säkert hos alla.

Vad har vi då som är bra?
Vi har samma grundsyn på familjelivet och pengar. Det känns skönt för då drar vi åt samma håll även om vi naturligtvis kan ha olika åsikter om enskilda saker.
Att göra saker tillsammans tror jag är jätteviktigt. Naturligtvis finns det också utrymme för att göra saker var för sig, men man behöver gemensamma intressen. Det håller ihop hela familjen. Från början hade vi inte riktigt samma intressen. Då var det studentlivet som var gemensamt. Senare har vi utvecklat gemensamma intressen i familjespel och i naturen med tex.geocaching. Just nu har vi också träningen som ett gemensamt  intresse. Ett tips till andra par kan vara att försöka skaffa gemensamma intressen. Våga prova det som den andra tycker är kul. Du kanske inte tycker att det är det roligaste i världen, men det kanske kan vara kul att göra det tillsammans. Och alla intressen går ju att anpassa på olika sätt. Till slut kanske ni möts på mitten. 


Det är tuffa år när barnen är små och allt ska gå ihop, det så kallade livspusslet. Då är det superbra om man kan få hjälp av föräldrar så att det blir luckor för att vara bara vuxna. Jag tycker att det varit jättevärdefullt att få ett par timmar någon vardagskväll tillsammans. Sedan spelar det inte så stor roll om vi handlat, gått på föräldramöte eller suttit på restaurang. Det är ändå skönt att komma ifrån vardagen och slippa nattningen och sånt för en kväll. De korta tillfällena tycker jag ger lika mycket som de gånger vi kommit iväg en hel helg på tu man hand.

Det här var svårt att skriva om och jag har kanske inte kommit med så mycket nytt, men jag hoppas att det kan ge lite idéer till någon nygift. Någon annan som läser här kanske har fler tips?

En dag på kurs

Idag har jag suttit på kurs hela dagen. Det visade sig att några hade hoppat av så vi var bara två deltagare, jag och min kollega. Vi kunde verkligen ställa massor med frågor och få kursen anpassad efter vad vi ville lära oss.

Det var en grundkurs i Excel för de som använt Excel en del. En normal nybörjarkurs tar två dagar, men denna körde samma innehåll (plus lite extra som vi frågade om) på en dag. Det känns som att jag har lärt mig massor med bra knep och förstått hur en del saker hänger ihop. Förut har jag ofta fått till det så som jag vill, men med onödigt mycket krångel och gissningar. Nu kliar det i fingrarna att få använda den nya kunskapen.

Geocaching i Malmskogen

Idag hade vi ärende till ett byggvaruhus som ligger i andra änden av Linköping. När vi ändå skulle köra dit så passade vi på att ta en promenad i ett skogsområde i närheten, Malmskogen. I Malmskogen har någon lagt ut geocacher med några hundra meters mellanrum. Det blev en promenad på drygt en timme, med nio loggade geocacher.

Många av cacherna hade fina, lite kluriga gömmor. Mest annorlunda var denna penngömma som hängde i ett träd. Inuti fanns en burk med loggbok.

Enligt väderprognosen skulle det börja regna vid lunchtid så vi snabbade oss ut på förmiddagen, men det dröjde flera timmar innan det kom något regn. Då var vi hemma för länge sedan.

Näräventyr med eld, mat och tält

I går smet vi tidigt från jobbet för att åka hem och packa det sista för en utflykt med tält och god mat. Jag hade lånat lite utrustning av scoutkåren så vi hade en stor tältkåta där alla rymdes utan att trängas och en muurikka att laga maten på. Vi hade bestämt träff med mina föräldrar på en plats utanför Borensberg som jag hört gott om men inte besökt själv. Det var ett fint ställe där det fanns vindskydd, flera eldstäder med bänkar runt vid en liten sjö.

Nere vid vattnet fanns en smal bro över till en liten ö. Martin uppskattade bron för därifrån var det bra att sjösätta barkbåtar. Det blev många barkbåtar med kotteförare. Kottarna var bra på att köra barkbåtarna så de gled fint.

Strul med min mobil gör att jag inte har några egna bilder så jag lånade denna på nätet. 

Vi satte upp tältkåtan och började göra upp eld. Vi var hungriga så vi satte igång med maten. På muurikkan lagade vi wok med en massa grönsaker, falukorv och sweetchilisås. Till det kokade vi nudlar på stormköken. Det blev mycket mat, men gott så det gick åt nästan allt i hop.
Till efterrätt värmde vi två burkar med cocktailfrukt på elden. På sin tallrik lade man på after eight som smälte över frukten och till det lite vispgrädde. Smaskigt värre!

Efter maten följde vi stigen runt sjön. Rundan på ett par kilometer bjöd på en blandning av lättgången stig, blåbärsris och berghällar. Det var en fantastisk kväll, varm och lugn. Även natten var ljummen så det var skönt och mysigt att sova i tält. Efter frukost packade vi ihop och åkte hemåt.

Detta var vårt 70-årsfirande med min pappa. Han ville inte ha något firande med en massa gäster eller restaurangbesök, så då fick det bli så här och det kändes väldigt bra. Så ska nog jag också fira min 70-årsdag :)