Helena Thorfinn: Innan floden tar oss

För ganska länge sedan började jag läsa Innan floden tar oss av Helena Thorfinn. Sedan kom jag av mig och läste ett par andra böcker emellan. Jag hade först inte tänkt att läsa färdigt boken, men så fick jag höra från flera håll att boken skulle vara så bra. Det fick mig att ta tag i den igen och läsa ut den.

Innan floden tar oss är några olika berättelser som så småningom vävs samman. Den handlar om diplomatvärlden i Dhaka och om hur en svensk familj hanterar att komma till detta annorlunda land och anpassa sig till jobb, hembiträden, chaufförer osv. Dessutom handlar det om fattiga familjer på landsbygden som lever efter sina traditioner och försöker få sina barn att bli gifta på ett anständigt vis, vilket inte alltid blir bra. Och om hur fattiga textilarbetare och diversearbetare lever och klarar sig i Dhaka.

Det som är intressant med boken är att den beskriver starka kvinnor på flera helt olika sätt. Det är Sofia som jobbar på ambassaden och har höga ambitioner, men också Mina som driver sin egen verksamhet på Dhakas gator genom att köpa saker och sälja dem vidare och är bra på att hantera både sina leverantörer och sina distributörer. Från ingenting och utan någon erfarenhet så driver hon sin lilla verksamhet. Dessutom beskrivs många andra kvinnoöden där fattiga kvinnor gör så gott de kan i textilfabriker drivna av västerlänningar.

Jag tyckte inte boken var jättebra, men lite påverkas nog det av avbrottet mitt i. Läsvärd men sätter nog inga djupa spår.

Lappövning på scouterna

Vi har haft ett annorlunda styrelsemöte på scouterna. Syftet var att diskutera vad styrelsen ska och förväntas göra och hur vi vill jobba för att göra det.
Precis innan kände jag mig lite besviken då tre stycken inte kunde komma på detta möte som utlysts i god tid och förklarats som viktigt. Dessutom blev han som var inbjuden för att hålla i mötet sjuk. Ingen skugga över någon för man kan inte rå för om man blir sjuk eller andra plötsliga hinder. Jag fick i stället ett körschema som vi skulle följa och så fick vi hålla mötet själva.

När vi väl kom igång så släppte min besvikelse. Vi hade bra diskussioner där alla var med, så då kanske det var bra att vi bara blev fem stycken i stället för tio stycken. Vi skrev lappar och satt upp på tavlan. Sedan skattade vi tid på lapparna samtidigt som en del lappar fick justeras, förtydligas och splittras. Efter det satte vi gröna ringar på de lappar som kan läggas ut på någon utanför styrelsen. Slutligen mynnade det ut i olika roller som fick ett antal lappar på sig.

Nu ska vi smälta detta en vecka och sedan fördela och specificera rollerna. Detta kommer att bli bra! Det är en del jobb kvar innan det är på plats och någon kanske tycker att det blir mer jobb, men i längden kommer det att bli bra att arbetet fördelas på fler. Just nu ligger mycket, mycket av detta på ordförande (= mig). Jag hoppas och tror att detta arbetet ska ge mig möjlighet att jobba med det som jag ville när jag valde att bli ordförande. Jag vill jobba med att utveckla kåren, driva verksamheten framåt, arbeta för att behålla de äldre scouterna både som scouter och som ledare. Att vara spindeln som håller ihop det är roligt, men jag vill inte samtidigt behöva göra allt. Nu kommer fler i styrelsen bli engagerade och fler utanför styrelsen kommer få avgränsade uppgifter. Summan mer jobb per person borde inte bli så stor.

Galen och stolt

Många önskar att de vore yngre och visst händer det att jag tänker så också, men det är väldigt sällan. Oftare tänker jag att det är skönt att ha nått en viss mognad och ålder där jag har ganska bra koll på mig själv och jag gör vad jag vill utan att allt för mycket behöva bry mig om vad andra tycker.

Därför kändes det så bra idag när jag fick kommentaren: "Du är galen!" och jag kunde med glädje och stolthet svar: "Japp, jag är galen!"

Somliga tycker att det är galet att sova på altanen en helt vanlig söndagsnatt bara för att njuta av det sista av sommaren. Andra tycker det är galet att cykla 30 minuter i spöregn utan regnkläder och nästan njuta av det. Ytterligare andra tycker det är galet att lägga en massa energi på ideellt arbete i stället för att lägga den extraenergin på karriären. Vissa tycker att det är galet att bjuda geocachevännerna på glass på en konstgjord ö 200 meter från stranden så att de tar sig dit med gummibåtar eller simmande. En del tycker det är galet att laga lyxmat en torsdagskväll och sedan äta enklast möjliga som söndagsmiddag.

Om detta är galet, så är jag galen och stolt över det. Man kan också uttrycka det som att "man har inte roligare än man gör det".

Hej hopp!

Villa i stan, lägenhet, hus på landet, sommarstuga?

Var vill man bo egentligen?

Tidigare har jag inte funderat så mycket på det. Vi bor där vi bor och har väl tänkt att göra det på överskådlig tid framåt. Senaste tiden har det varit en del olika händelser som fått mig att fundera mer över var jag egentligen vill bo. Jag har inte hittat svaret än. Svaret kanske är där jag bor, men det kan lika väl vara någon annan stans.

Frågan aktualiserades när vi hälsade på i vännernas nya hus. De flyttade för några år sedan från villaområdet där vi bor, till en lägenhet i stan och hade inga andra planer. Så i våras råkade de snubbla över sitt drömhus med drömläget som de inte kunde motstå. Så nu har de flyttat ut på landet, men längre pendelavstånd till jobbet. Jag förstår att de blev kära i både huset och läget, men är det värt att köra 45 minuter till jobbet för att bo vackert?

Jag har ju cykelavstånd till jobbet. Det tar 30 minuter, men går utmärkt att cykla de flesta dagar. Det är en väldig frihetskänsla att ha möjligheten att cykla och den värdesätter jag högt.

Ibland vill jag flytta till en lägenhet för att slippa ta hand om trädgården, men samtidigt är det härligt att kunna sitta i sin egen trädgård. Ibland funderar jag på att flytta ännu mer utanför stan för att få närhet till vatten och vacker natur. Det jag kommit på (vilket ju är självklart, men ändå...) är att man kan flytta utan att det behöver vara för evigt. Dessutom går det ju att kombinera åretruntboende och stuga på olika sätt. Samtidigt vill jag inte sitta med två hus att ta hand om eller att ha mina saker på två ställen.

Många av dessa beslut påverkas av att vi inte har några barn som behöver hämtas på dagis och fritids längre, och snart har vi inga barn alls som vi behöver ta hänsyn till. Hur vill vi göra då?

Tomatfrossa

Först hade vi lite halvtrista ICA-tomater hemma.

 I lördags var vi på Bondens marknad och passade på att köpa rejält med fina tomater i olika storlekar och färger.

Sedan kom svärmor med hemodlade, ännu godare tomater. Nu kan vi ha tomatfrossa!

Sensommar

Vilken fantastisk sensommar vi har. Synd att man behöver jobba också. Ändå har jag verkligen försökt att utnyttja vädret med att äta lunch ute, afterwork på en uteservering och en del utflykter både på kvällarna och helgen.

Nästan varje dag har jag suttit en stund på altanen, i solen eller senare på kvällen. Ofta har det varit med en bok, en stickning eller med den lånade bandvävstolen. Smidigt att kunna bära runt på vävstolen. Nu har jag just vävt ner det första bandet (som inte var så långt) och fått hjälp med att sätta upp nästa. Kul komplement till stickningen.

Idag satt jag på altanen och skrapade potatis. Det tycker jag är ett bra sätt att få sommarstugekänsla hemma i stan. Just nu sitter jag på altanen och bloggar. Tack wifi och laptop!

Förälder

Först är man nybliven förälder. Sedan blir man småbarnsförälder. Sedan skolbarnsförälder. Och efter det tonårsförälder. MEN, vad blir man sen?
Är det då man ska njuta av frukten av de 20 årens föräldrarskap? Jag är ju fortfarande förälder och har ju fortfarande barn, men vad heter det nu? Vuxenförälder låter inte bra.