Igår när jag gick omkring och letade cachegömmor i Finspång gick jag och funderade på hur konstiga våra hjärnor är. De fungerar ju inte alltid rationellt.
En av gömmorna letade vi efter på en hög bro. Det var en asfalterad bro med rejält järnstaket. Ingen risk att jag skulle ramla av bron på något sätt. Ändå tyckte jag att det var läskigt högt. Benen bara skakade när jag kom nära kanten och såg bäcken rinna långt där nere. Varför tycker hjärnan att detta som är helt ofarligt är läskigt?
Andra gånger har jag klättrat upp på vårt tak. Då finns det ju faktiskt en risk att ramla ner. Det finns inga säkerhetslinor eller staket, men ändå känns det inte otäckt.
En annan sån där grej är när jag är ute och springer så händer det att jag springer utmed eller under en järnväg. Då tycker jag det är läskigt när det kommer tåg. Det känns som att tåget ska köra över mig trots att jag begriper att tåget kommer att hålla sig på spåret.
När jag däremot går utmed en väg där bilarna faktiskt skulle kunna köra på mig så tänker jag inte på det.
Det hjälper inte att jag förnuftsmässigt inser att jag inte borde vara rädd för att gå på bron eller att vara bredvid järnvägen. Min hjärna fattar inte det utan gör så att jag tycker att det är otäckt i alla fall. Märkligt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
DET är superkonstigt tycker jag också, hur det kan vara! Jag får t ex ett infall att hoppa när jag står nära ett fönster högt upp i en byggnad. Hur skulle det kännas att fara nedför mot marken? Hmmm....
Jag har ingen höjdskräck eller något sånt. Vi bor ju på åttonde våningen och det är inga problem att luta sig ut över balkongen. Men om jag någon gång ska gå över bron över kanalen så tycker jag det är otäckt. Speciellt om det kommer en lastbil så hela bron gungar. Det sjuka är at det är ju en rejäl bro som tar hur mycket trafik som helst. Jag har inga problem att åka buss eller bil över den. Jag tror i mitt fall att det är att bron rör sig. Det är ju en klaffbro.
Skicka en kommentar