Att resa med tonåringar

Att resa med barnen är roligt. Med små barn får man anpassa resandet en hel del, men med stora barn får man ett helt annat utbyte. De tillför en massa även om man också möter en del svårigheter. Vi bilade med barnen som är 17, 15 och 9 år.

Att resa med tre barn innebär att det kan vara svårt (=dyrt) att boka hotellrum. Trots det tycker jag att det gått över förväntan. Ibland har vi fått ett rum och ibland två rum utan att det blivit allt för dyrt. Ibland kan det vara svårt att boka via hotellens hemsidor, men om man ringer eller kliver in och frågar så löser de flesta hotell det på ett smidigt sätt. Några nätter där vi ville stanna länge bokade vi hemifrån innan vi åkte. Resten av nätterna har vi ibland bokat kvällen innan med hjälp av hotellets wifi (som många hotell har numera). Sidan booking.com är mycket användbar. Några nätter har vi löst genom att helt enkelt stanna när vi ser något hotell och gå in och fråga.

En annan utmaning när man reser med barn och speciellt när man är fem personer är att hitta mat som alla blir nöjda med. Ibland har vi köpt varma baguetter till lunch. Det har gått hem hos alla. Ibland har vi hittat lämpliga resturanger. Ibland har vi köpt mat i vanliga mataffärer till en lättare lunch. Några gånger har vi lagat vår egen mat. En minnesvärd lunch var den jag lagade på stormkök i otrolig värme på en rastplats i de schweiziska alperna. Vattnet kokade fort och aldrig har väl pulvermos och köttbullar med brunsås smakat så bra.

Själva bilresandet har gått superbra. Det blir väldigt många timmar i bil när man ska åka från Sverige till medelhavet. Då är det skönt att inte ha för små barn. Vi har kunnat köra i många timmar i sträck utan att någon klagat. De har läst böcker, letat bilar från olika länder, spelat något kortspel, löst sudoku och andra spel på mobilerna och lyssnat på musik.

Det roliga med lite större barn är också att man kan planera resan mer tillsammans. Visst har vi vuxna planerat mycket, men barnen har fått vara med i många beslut. Speciellt på hemvägen då vi inte hade planerat alls i förväg. Henrik ville till Bryssel och Luxemburg, men efter en titt på kartan insåg han också att det fick bli det ena om vi inte skulle köra för mycket zick-zack upp genom Europa. Vi valde Luxemburg för att få ytterligare ett land.

Det är roligt att barnen fortfarande hänger med när vi reser. Jag hoppas att de kommer att göra det i några år till. Samtidigt inser jag att vi inte har många år på oss att göra allt det där vi vill göra med barnen. Det kan kännas lite stressande. Nu har vi i alla fall bilat genom Europa och det blev bra.