Ännu en isländsk deckare av Arnaldur Indridason. Jag gillar den oftast lugna stämningen i hans böcker och den här är inget undantag. Den är inte gastkramande spännande och det är inte så att man blir omåttligt nyfiken på vem mördaren är, men den är trevlig och underhållande att läsa.Det är som vanligt polisen Erlendur som gräver i gamla och nya fall parallellt. Han jobbar mycket på egen hand efter sina egna idéer som i den här boken egentligen bara är en känsla från början av att självmordet inte var ett vanligt självmord. Sammanhangen nystas upp, samtidigt som han råkar få en ledtråd till två försvinnanden 20 år tidigare.
Inga överraskningar, men underhållande och lättläst.
Andra bloggar om: Arnaldur Indridason, Frostnätter, böcker
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar