Acceptera saker som de är

Jag blir så trött på folk som gnäller på sånt man inte kan göra något åt, framför allt vädret. Ingen kan påverka vädret så då är det väl bara att gilla läget? Det är väl bättre att göra någonting bra av situationen?

Igår var det blåsigt och snöigt i luften. Jag var ute och sprang en runda. När jag sprang där i motvinden med snö som småspik i ansiktet, då mådde jag jättebra. Det kändes till och med mysigt, för jag hade accepterat att det var sånt väder just den dagen. Jag skulle naturligtvis kunna kura i soffan i stället, men jag gillar mer att ge mig ut.

Ibland regnar det när jag ska cykla hem från jobbet. Det är inte heller världens undergång. Det kan vara mysigt det också, att sätta på en bra sommarpratare i lurarna och kura ihop på sin cykel och trampa på. Jag blir i min egen värld för en stund och trivs ganska bra. Det skulle ju bara bli jobbigt om jag behövde reta mig på det dåliga vädret också.

För ett tag sedan när jag lyssnade på en intervju med Ola Skinnarmo så pratade han om just det här. Han accepterade situationen som den var oavsett om det var regnvädret i Göteborg eller om det var minusgraderna på Sydpolen. Utan den inställningen hade han nog inte kommit iväg på sina expeditioner.

Hårfärg

Vad var det egentligen som hände i helgen som gick? Hur gick det till? Nu har det gått några dagar och jag börjar smälta det eller vänja mig...

Det var så att dottern och hennes kompis åter igen färgade håret på varandra. När de kletat in färgen på varandra så hade de färg kvar. De diskuterade och funderade på vad de skulle göra med färgen som var kvar. På något konstigt vis satt jag plötsligen på det tidningstäckta golvet och fick färg i håret. Jag som aldrig förut färgat håret. Jag som aldrig tänkt färga håret. Jag som aldrig fattar snabba och oöverlagda beslut. Nu satt jag plötsligen där och fick färg.

Själva tillställningen att diskutera färg med tjejerna och att bli färgad av dem var väldigt trevlig. Nästan så att det var värt det trots att jag lite ångrar färgen. Min nya hårfärg skiljer sig inte jättemycket från hur det var innan. De bruna hårstråna är fortfarande bruna men det grå håret är numera brun-oranget.

Första dagarna tyckte jag att det lyste oranget som en morot. Så oranget är det inte, men i mina ögon lyste det oranget. Dottern tyckte att det blev snyggt. Nu tror jag att färgen har dämpats lite, eller så är det jag som vant mig, men nu ser det ok ut. Det var nog ok från början men jag kände inte igen mig och det var jobbigt. Jag var tvungen att komma över det där innan jag ens vågade skriva om det här på bloggen.

Ost- och ölprovning

Igår firade vi lite mer jul. Mannen fick ost- och ölprovning av mig i julklapp. Igår gick provningen av stapeln.

 Vi fick prova fem sorters öl med fem ostar till. Jag tyckte mer om ostarna än ölen, men det var flera öler som var goda också. Min favorit var en dansk getost i kombination med ett trappistöl från Belgien, Achel Bruim.
Man blir väldigt mätt av öl och ost så det blev nästan för mycket på slutet. Trevligt var det i alla fall och provledarna (eller vad de kallas) var mycket kunniga. Det som är synd med sånna här tillställningar är att jag efteråt inte ens kommer ihåg hälften av vad de berättade.

Löpträning

Tidigare har jag lyssnat på Martina Haag som sommarpratare och läst hennes bok Heja, heja om löpning. Hon poängterar hela tiden att hon bara springer så länge det är roligt. Blir det 12 minuter så är hon nöjd med 12 minuter. Med den inställningen har hon numera sprungit flera maraton.

Nu i veckan lyssnade jag på en intervju med ultralöparen Jonas Buurd i podcasten Husky. Jonas springer lopp på minst 10 mil, gärna 15 mil, på mycket snabbare kilometertid än vad jag har när jag springer 5 km. Intervjun var ändå inspirerande att lyssna på. Han tyckte knappt att han tränade, han var bara ute och lunfsade som avkoppling. Han tränade aldrig intervaller eller på gym. Han sprang i snitt 100 minuter per dag men hade en väldigt avslappnad inställning till det hela.

Vad har då dessa två personer gemensamt? Jo, de tränar regelbundet men inte med någon tokträning så att de mår illa eller lider. De är bara ute för att ha roligt och för att koppla av. Det tankesättet vill jag inspireras av. Tidigare har jag trott att för att bli en bra löpare (som i mitt fall definieras av att springa 1 mil på under timmen) så måste man träna intervaller och ta i lite extra när man är ute och springer. Nu börjar jag tro på att det inte är så, det gäller nog "bara" att träna regelbundet så kommer det andra så småningom.

Idag var jag ute och lufsade lite och lyssnade på en gammal sommarpratare. Det kändes egentligen inte så väldigt tungt någon gång. När jag började närma mig hemmet igen så kände jag inte för att gå in än så jag sprang en liten omväg till. Det slutade med att jag sprungit 9 km utan att riktigt fatta det och det hade tydligen gått med hyfsad fart dessutom (6.02 min/km). Det känns hur bra som helst!

Skridskotur

Idag var vi några scoutledare och några respektive som gav oss ut på en skridskotur. Jag trodde att vi skulle bli fler, men vi var i alla fall sex stycken. Vi åkte till Borensbergs badplats för vi hade hört att det var is på sjön Boren.

Första biten var det knöligt och lite ihopblåst snö här och där. När vi väl kommit förbi det första knöliga så öppnade sig blank svart is. Inte spegelblankt men fint ändå att åka. Vi behövde knappt ta i alls på utvägen så vi anade att tillbakaväggen i motvind kunde bli värre.

Isen är som konstverk. Bitvis är den kolsvart, ibland såg man sjögräs som frusit fast och ibland var det andra mönster.
Solen sken på oss lite till och från. Fikat var naturligtvis med och äggsmörgåsarna smakade bra efter en stunds åkande. Efter fikapausen så vände vi tillbaka. Det var inte alls så mycket motvind som vi befarat så det gick bra även på tillbakavägen.
Trevligt att åka skridskor tillsammans. Man kan växla mellan att åka och prata med någon och att åka lite vid sidan av och försvinna i sina egna tankar, eller helt enkelt vila hjärncellerna.

Min lilla ingenjör

Häromdagen satt Martin som vanligt och spelade datorspel. Han spelar mycket men förklarar gärna vad han håller på med om man sätter sig bredvid. Just den här gången började han själv berätta innan jag ens hunnit sätta mig. Sedan blev jag fast en god stund för det var riktigt spännande.

Han spelade Minecraft. Det är ett spel där man får vara kreativ och bygga saker och konstruktioner. Den här gången visade han hur man kan programmera spelets byggstenar. Han visade hur han kunde få Zombies att uppstå på en bestämd plats när han drog i en spak. Han visade också hur han kunde lägga in villkor så att saker bara hände när han stod inom ett visst avstånd från blocket, eller hade en viss uppnått en viss nivå. Häftigt, det här liknade verkligen "riktig" programmering.

Som liten ville han bli brobyggare och det kommer säkert bli något slags ingenjör av honom. Han är bra på att konstruera saker. Han har alltid byggt häftiga legokonstruktioner. Det händer aldrig att han bygger efter ritningarna men han konstruerar gärna manicker och mojänger.

För att peppa ingenjörsintresset så har jag anmält honom till Experimentfabriken. Det är ett projekt för att locka unga att bli ingenjörer. Det är fyra tillfällen då de ska få labba med kemi. De ska experimentera med DNA, laktos och få göra slime. Låter jättekul och det tyckte Martin också. I eftermiddag är första tillfället så det ska bli spännande att höra vad han tycker efteråt.

Automatkorrigering

Sedan jag köpte min nya dator så har jag stört mig på att den automatiskt korrigerar när jag skriver. Det händer säkert att den rättar en del fel jag skriver men ännu oftare ersätter den ord med helt andra ord. Jag läser igenom inläggen och får justera rättaren många gånger. En del av "rättningarna" missar jag och det blir helkonstiga meningar.

Nu har jag varit inne och korrigerat i några av de senaste inläggen. Dessutom har jag letat upp inställningen för att stänga av automatkorrigeringen. Förhoppningsvis kommer det att förhindra de helkonstiga meningarna. Ett och annat stavfel får ni kanske stå ut med i stället.