Ni firar väl idag kl 11:11 då det är datumet 111111?
Som geocachare är detta ett viktigt datum. Det firas med olika typer av träffar runt om i landet. I Linköping kommer 11 nya geocacher att släppas kl 11:11. Några av dessa ska jag förstås ta med en gång.
Sedan kl 18 är det träff på stan där vi kan diskutera dagens cachande och äta en bit mat. Det gäller att passa på att fira för det är 100 år innan detta tillfälle kommer igen.
fredag 11 november 2011
Planera och planera om
Det blir aldrig som man har planerat, det är väl bara att lära sig det.
I tisdags var Martin och jag på väg till simhallen som vanligt, för att Martin går på simträning. När vi står påklädda i hallen så mår inte Martin bra. Efter lite velande beslutar vi att vara hemma. Vi klär av oss ytterkläderna och jag börjar så smått tänka ut vad jag ska utnyttja den extra tiden till. När det gått tio minuter så känner han sig pigg igen. Vi hinner fortfarande så planerna ändras igen och vi åker.
Idag vaknar jag tidigt med en känsla av stress för att det är en massa som ska göras idag och en massa som ska koordineras ihop. Jag far upp och gör pannkakor och nyponsoppa som Martin ska ha med sig då skolan ska på utflykt. När Martin kommer till frukosten så hostar han värre än tidigare i veckan och verkar över huvud taget att må lite sämre. Efter lite velande idag också så bestämmer vi att han ska vara hemma.
Alltså har jag gjort pannkakorna och nyponsoppa nästan i onödan. Jag hade i alla fall inte behövt göra det halv sju på morgonen. Dessutom ändrades planerna för resten av dagen eftersom jag nu inte ska hämta Martin efter skolan eller skjutsa honom till Halloweenfesten i kväll eller hämta efter festen. Naturligtvis jättetråkigt att han missar en massa kul saker, men min planering blev lättare. Framför allt blev planeringen annorlunda. Än finns det dock tid att planera om, dagen är ju inte slut än.
I tisdags var Martin och jag på väg till simhallen som vanligt, för att Martin går på simträning. När vi står påklädda i hallen så mår inte Martin bra. Efter lite velande beslutar vi att vara hemma. Vi klär av oss ytterkläderna och jag börjar så smått tänka ut vad jag ska utnyttja den extra tiden till. När det gått tio minuter så känner han sig pigg igen. Vi hinner fortfarande så planerna ändras igen och vi åker.
Idag vaknar jag tidigt med en känsla av stress för att det är en massa som ska göras idag och en massa som ska koordineras ihop. Jag far upp och gör pannkakor och nyponsoppa som Martin ska ha med sig då skolan ska på utflykt. När Martin kommer till frukosten så hostar han värre än tidigare i veckan och verkar över huvud taget att må lite sämre. Efter lite velande idag också så bestämmer vi att han ska vara hemma.
Alltså har jag gjort pannkakorna och nyponsoppa nästan i onödan. Jag hade i alla fall inte behövt göra det halv sju på morgonen. Dessutom ändrades planerna för resten av dagen eftersom jag nu inte ska hämta Martin efter skolan eller skjutsa honom till Halloweenfesten i kväll eller hämta efter festen. Naturligtvis jättetråkigt att han missar en massa kul saker, men min planering blev lättare. Framför allt blev planeringen annorlunda. Än finns det dock tid att planera om, dagen är ju inte slut än.
tisdag 8 november 2011
Slut på höstlovet
Nu är det vardagsvecka och höstlovet håller på att försvinna ur tankarna. Igår fiade vi lite ändå för det var ju kladdkakans dag. En så viktig högtid får man ju inte missa! Tur att jag var på lunchgympa och gick en kvällspromenad också.
En av dagarna på höstlovet var Martin och jag på Fenomenmagasinet. Där är det alltid lika roligt. Alla har roligt, både gammal (42 år) och ung (10 år). Vi gick runt i flera timmar och pillade, testade, klurade och roade oss. På höstlovet fanns dessutom en extrautställning om CSI. Vi fick spåra upp förbrytare genom att titta på fingeravtryck och skoavtryck, granska sedlar och körkort och en del annat.
De sista dagarna på höstlovet var Martin hos mormor och morfar, de stora barnen var själva hemma och vi vuxna var i Lerum utanför Göteborg och roade oss. Vi var på Fumble after dark, FAD, som är ett jättestort arrangemang för geocachare, ett så kallat "megaevent". På dagen var det lite föredrag och försäljning av diverse prylar. Sedan på kvällen var det dags för den stora händelsen. 752 geocachare samlades i en gymnastiksal. Via ett antal datorer som var väl förberedda så laddaded alla in 100 cacher i sin GPS. När det var tillräckligt mörkt och klockan blev 18 så släpptes vi ut i skogen. Till de första cacherna var det ett lemmeltåg, men ganska snart spred folk ut sig över området. Ingen hinner ta alla 100 cacher så därför blir det spridning eftersom alla väljer olika.
Det var häftigt att se alla ficklampor guppa omkring i skogen. Ibland slog vi följe med några en bit och sedna gick vi åt olika håll igen. Det är kul att det är sådan blandning på folk. Det fanns barnfamiljer som hade med sig fika, det fanns 20-åriga orienterare som var ombytta och sprang runt, det fanns alla som gick över stock och sten som vi gjorde och det fanns pensionärerna som gick med stavar.
Vår GPS har just nu ingen karta så vi hade ingen aning om var det fanns stigar och vägar. I stället gick vi närmsta vägen, kanske inte alltid snabbaste vägen. På ett ställe var vi mitt ute i vassen och höll på att hamna i en forsande bäck. I sista sekunden fick jag syn på bron och vi tog oss tillbaka och gick över bron i stället. Klockan 23 var det prisutdelning så då skulle vi vara tillbaka. Det blev fem timmars promenerande i skogen, mestadels rakt in i skogen utan stig. Trötta, men nöjda och glada kom vi tillbaka med flera sekunders marginal. Det var ett kul äventyr som vi kanske kommer tillbaka till. Nästa år är det tionde gången arrangemangent ordnas och det växer för varje år.
En av dagarna på höstlovet var Martin och jag på Fenomenmagasinet. Där är det alltid lika roligt. Alla har roligt, både gammal (42 år) och ung (10 år). Vi gick runt i flera timmar och pillade, testade, klurade och roade oss. På höstlovet fanns dessutom en extrautställning om CSI. Vi fick spåra upp förbrytare genom att titta på fingeravtryck och skoavtryck, granska sedlar och körkort och en del annat.
De sista dagarna på höstlovet var Martin hos mormor och morfar, de stora barnen var själva hemma och vi vuxna var i Lerum utanför Göteborg och roade oss. Vi var på Fumble after dark, FAD, som är ett jättestort arrangemang för geocachare, ett så kallat "megaevent". På dagen var det lite föredrag och försäljning av diverse prylar. Sedan på kvällen var det dags för den stora händelsen. 752 geocachare samlades i en gymnastiksal. Via ett antal datorer som var väl förberedda så laddaded alla in 100 cacher i sin GPS. När det var tillräckligt mörkt och klockan blev 18 så släpptes vi ut i skogen. Till de första cacherna var det ett lemmeltåg, men ganska snart spred folk ut sig över området. Ingen hinner ta alla 100 cacher så därför blir det spridning eftersom alla väljer olika.
Det var häftigt att se alla ficklampor guppa omkring i skogen. Ibland slog vi följe med några en bit och sedna gick vi åt olika håll igen. Det är kul att det är sådan blandning på folk. Det fanns barnfamiljer som hade med sig fika, det fanns 20-åriga orienterare som var ombytta och sprang runt, det fanns alla som gick över stock och sten som vi gjorde och det fanns pensionärerna som gick med stavar.Vår GPS har just nu ingen karta så vi hade ingen aning om var det fanns stigar och vägar. I stället gick vi närmsta vägen, kanske inte alltid snabbaste vägen. På ett ställe var vi mitt ute i vassen och höll på att hamna i en forsande bäck. I sista sekunden fick jag syn på bron och vi tog oss tillbaka och gick över bron i stället. Klockan 23 var det prisutdelning så då skulle vi vara tillbaka. Det blev fem timmars promenerande i skogen, mestadels rakt in i skogen utan stig. Trötta, men nöjda och glada kom vi tillbaka med flera sekunders marginal. Det var ett kul äventyr som vi kanske kommer tillbaka till. Nästa år är det tionde gången arrangemangent ordnas och det växer för varje år.
onsdag 2 november 2011
Trädklättring
Några kilometer hemifrån finns en geocache högt upp i ett träd. Vi har varit där ett par gånger och försökt att se cachen från marken för att veta vilket träd det gällde att klättra i. Ingen av gångerna har vi lyckats se cachen.
Idag var det tredje gången gillt. Vi hade bestämt träff med Crille, en (numera före detta) kollega till mig som kan det där med klättring och säkring. Han gillar dessutom utmanande geocacher så han var inte svårövertalad att hänga med till trädet.
Efter en stunds spanande upp i trädkronorna fick jag äntligen syn på den. Ett litet rör, långt upp i ett träd. Jag gissar att det var ca 8 meter upp. Crille ville gärna använda så mycket av sin utrustning som möjligt. Det kändes bra att slippa risken att falla ner, så inte mig emot.
En i taget klättrade vi upp till cachen. I vissa lägen tycker jag illa om höga höjder, men detta kändes inte alls otäckt. Det var bara roligt att klättra. Jag hade inte alls känt mig lika säker utan att ha haft klätterselen och en lugn person som stod nedanför och säkrade. Tack Crille för det!
Efter drygt en timme kunde vi nöjda åka hem. Trots att vi började redan klockan fyra så hann det bli ordentligt mörkt innan vi var klara. Eftermiddagarna blir verkligen korta nu när vi fått vintertid. Just nu håller jag på med en liten utmaning att logga minst en geocache per dag. Detta blev 49:e dagen i rad. Ja, jag erkänner att jag är lite knäpp...
Idag var det tredje gången gillt. Vi hade bestämt träff med Crille, en (numera före detta) kollega till mig som kan det där med klättring och säkring. Han gillar dessutom utmanande geocacher så han var inte svårövertalad att hänga med till trädet.
Efter en stunds spanande upp i trädkronorna fick jag äntligen syn på den. Ett litet rör, långt upp i ett träd. Jag gissar att det var ca 8 meter upp. Crille ville gärna använda så mycket av sin utrustning som möjligt. Det kändes bra att slippa risken att falla ner, så inte mig emot.
En i taget klättrade vi upp till cachen. I vissa lägen tycker jag illa om höga höjder, men detta kändes inte alls otäckt. Det var bara roligt att klättra. Jag hade inte alls känt mig lika säker utan att ha haft klätterselen och en lugn person som stod nedanför och säkrade. Tack Crille för det!Efter drygt en timme kunde vi nöjda åka hem. Trots att vi började redan klockan fyra så hann det bli ordentligt mörkt innan vi var klara. Eftermiddagarna blir verkligen korta nu när vi fått vintertid. Just nu håller jag på med en liten utmaning att logga minst en geocache per dag. Detta blev 49:e dagen i rad. Ja, jag erkänner att jag är lite knäpp...
Städutmaning
Jag är med i Ulrika Gabriels utmaning Rensa i röran. Utmaningen går ut på att man varje vecka väljer ett ställe att rensa upp (och bloggar om det). Det kan vara stort som ett helt rum eller litet som en necessär. Ulrika har kört detta förut och jag tycker idén är bra, men har inte mäktat med det förut. Nu passade det så bra in i tiden med att jag ska vara hemma ett tag. 
Igår blev det rensat på sonens skrivbord. Detta kanske är lite fusk för jag gjorde ju inte allt jobb själv, men å andra sidan hade det inte blivit rensat alls om jag inte hade sagt till och hjälpt till. På bilden ser du hur fint det blev.
Tyvärr glömde jag ta kort på skrivbordet innan rensandet, men skrivbordet hade väldiga likheter med hans bokhylla som syns på denna bilden. Bokhyllan är nästa projekt!
Igår blev det rensat på sonens skrivbord. Detta kanske är lite fusk för jag gjorde ju inte allt jobb själv, men å andra sidan hade det inte blivit rensat alls om jag inte hade sagt till och hjälpt till. På bilden ser du hur fint det blev.
Tyvärr glömde jag ta kort på skrivbordet innan rensandet, men skrivbordet hade väldiga likheter med hans bokhylla som syns på denna bilden. Bokhyllan är nästa projekt!Biblioteket
Det är så mysigt att gå till biblioteket och jag kommer oftast därifrån med fler böcker än jag tänkt mig. Idag kom jag därifrån med en salig blandning:
- Två böcker av H.P. Lovecraft som ska läsas till nästa bokcirkel. Det är skräcknoveller.
- Ett par böcker om vegetarisk matlagning. Tänkte jag skulle få lite inspiration att laga mer vegetariskt.
- En bok om surdegsbakning. Jag kanske ska ge det en chans till.
- En bok om att göra hemsidor. Detta vill jag lära mig, men tyvärr visade sig denna bok vara tryckt 1998. Inte mycket av innehållet är användbart idag.
tisdag 1 november 2011
Fortsättning på korthistorien
Efter gårdagens fadäs med bankkortet så kändes det lite olustigt att ge sig ner på stan idag. Jag hade laddat med lite kontanter så att jag skulle kunna betala det nödvändiga även om mitt extrakort inte skulle fungera. Jag skaffade ett extrakort i somras för att ha på vår europaresa. Man vet ju aldrig när ett kort krånglar och då kan det vara bra att ha ett extra av annan typ. Efter sommaren har jag inte känt något behov av två kort så jag har aldrig använt extrakortet. Inga problem, kortet fungerade bra och jag lyckades till och med komma ihåg koden. Ytteligare en kod att stuva in i hjärnan.
Medan jag var på stan så ringde någon snäll människa hem till oss. Hon hade hittat mitt kort igår, i parkeringsautomaten. Hon hade ringt icabanken och frågat vad hon skulle göra med kortet. Eftersom kortet redan var spärrat fick hon rådet att klippa sönder kortet. Ändå ringde hon hem till mig och talade om detta. Det känns jätteskönt att veta att inte kortet finns i orätta händer eller ligger på gatan någonstans. Det finns snälla människor!
Medan jag var på stan så ringde någon snäll människa hem till oss. Hon hade hittat mitt kort igår, i parkeringsautomaten. Hon hade ringt icabanken och frågat vad hon skulle göra med kortet. Eftersom kortet redan var spärrat fick hon rådet att klippa sönder kortet. Ändå ringde hon hem till mig och talade om detta. Det känns jätteskönt att veta att inte kortet finns i orätta händer eller ligger på gatan någonstans. Det finns snälla människor!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
