Pojkar

Härom dagen låg det en skruv på diskbänken. Jag anade att Martin kunde ha en förklaring till var den kom i från och det hade han:
"Jag hittade den på skolgården".
Jaha, men då förstår jag varför den ligger på diskbänken i mitt kök...

Då kom jag att tänka på dikten om små pojkar. Den stämmer så väl in på de små liven. Särskilt tycker jag om orden "framtidshoppen med en groda i fickan". Då ser jag framför mig någon stor företagsledare som står där framme på scenen vid en årsstämma, med en groda i fickan...


Pojkar förekommer i diverse storlekar, vikter och färger.
De påträffas överallt - ovanpå, under, klättrande på, hängande i,
springande runt och hoppande över.

Mödrar älskar dem, små flickor avskyr dem,
äldre systrar och bröder tolererar dem,
stora människor ignorerar dem och Himlen beskyddar dem.

En pojke är sanningen med en sotfläck på näsan,
visheten med bubbelgum i håret
och framtidshoppet med en groda i fickan.

En pojke är en magisk varelse - man kan stänga ute honom
från sin slöjdverkstad men inte ur sitt hjärta.

Och när man kommer hem om kvällen
med bara spillrorna av sina drömmar och förhoppningar kvar,
då är det han som lagar dom igen med två magiska ord:

Hej, mamma!