Favoritmusik

Ända sedan Trillingnöten skrev ett inlägg om sina favoritlåtar så har jag gått och funderat på att göra ett inlägg på samma tema, men med mina favoritlåtar naturligtvis. Men det är inte lätt. Det finns ju så många bra låtar som jag har minnen till och som jag vill ha med. Det går ju ändå inte att göra ett inlägg flera kilometer långt.

Förra sommaren fick jag och de andra på min avdelning i uppdrag av chefen på jobbet att peka ut den bästa låten som någonsin gjorts. (Det kan ni fundera på vad det har med datasupport att göra.) Det är ingen lätt uppgift. Jag bestämde mig ganska snart att det skulle bli någon av favoritartisterna, antingen Bruce Springsteen eller Per Gessle. Båda har ju gjort en hel del bra så det finns ju att välja på. Då blev det Per Gessles Här kommer alla känslorna som blev utvald för att jag blir så glad av den. Frågan är om inte Bruce Springsteens I'm on fire är ännu bättre, eller bara bra på ett annat sätt.

En annan favorit som jag inte kan glömma är en av låtarna från skivan med filmmusik från filmen Ghostbusters. Alla minns nog filmen, men är det någon som känner igen låten I can wait forever? När skivan var ny spelade jag denna låten om och om igen tills min pappa tröttnade och tyckte att jag kunde variera mig lite mer.

När jag träffade Mannen så upptäckte jag annan musik som jag inte lyssnat på förut. Det var till exempel Adolphson & Falk med bland annat Ljuset på min väg och Vangelis med Chariot of Fire.

En massa gammal musik blir det, men I en sal på lasarettet är nog äldst. Den brukade min farmor sjunga ibland och sorgligare låt kan jag inte tänka mig. En annan låt som jag gillar för att jag associerar till något speciellt är Nordman med Vandraren. Den spelades när jag gick på vattengympa för gravida. I refrängen sjunger han "det gör ont men går ändå...". Nu tror jag inte att han sjunger om någon förlossning för han fortsätter med att "du kan alltid vända om", men jag har alltid associerat låten till förlossningen.

Det finns naturligtvis en massa bra ny musik också. En som har bra budskap också är Rise Against med Hero of War.

Så svårt det här är! När jag nu tittar på låtarna som fått vara med här så är det ganska smörigt. Egentligen tror jag att jag har mer blandad musiksmak än så men jag återkommer lätt till de lite lugnare poplåtarna. Ändå har varken Orup, Ratata, Marie Fredriksson eller en massa andra fått vara med. Listan kan ju göras hur lång som helst men nu får det vara slut för idag.