På onsdag ska jag ha bestämt mig för om jag vill flytta till Göteborg eller inte. Det tog inte många sekunder att fatta det beslutet så jag har inte behövt en veckas betänketid, men för andra kanske det känns mer stressande. Jag kommer alltså inte flytta till Göteborg bara för att mitt jobb flyttar dit. Det måste finnas något annat företag här i trakten som vill ha mig. Än så länge är jag inte uppsagd, men det kommer så småningom.
Jag har påbörjat en massa olika aktiviteter där någon förhoppningsvis kommer leda till ett nytt kul jobb. Korta stunder känns det förstås tungt och som ett stort hål, men för det mesta känns det som att detta är min chans att få en nytändning. Det viktigaste tror jag är att sprida så mycket som möjligt att jag är på jakt efter ett jobb.
Just nu känner jag mig så rörd över det stöd och uppmuntran som jag fått av kollegor och av nära och avlägsna vänner. Jag jobbar ju en hel del med kollegor från Sri Lanka. Några av dom har jag träffat vid när de varit här i Sverige. Några av dom har till och med varit hemma hos mig och min familj. De har hört av sig denna veckan och beklagat och undrat hur det är.
Han som jag jobbar mest med just nu var så väldigt bekymrad. Han förlorar sina "två bästa vänner i Sverige". Han är väldigt mån om att jag ska hitta ett nytt jobb. I fredags kväll, vid midnatt på Sri Lanka, kom ett mail från honom med länkar till olika jobbsiter och till olika jobbannonser. Det var både interna och externa annonser. Några av de interna var skrivna på svenska så han kunde inte själv läsa dom, men skickade dom ändå i fall det var något passande. Häftigt att få stöd från andra sidan jordklotet. Visst är detta engagemang gulligt?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Tänk vilka människor det finns! Det är otroligt och de är guld värda...bara tanken hjälper väldigt mycket! :)
Ja, underbart. Älska sånt!
Skicka en kommentar