Varför bloggar jag?

Detta är mitt 1000:e blogginlägg. Då kan det ju vara läge att reflektera över vad jag gör. Vad bloggar jag om och varför?

Jag började blogga för snart fyra år sedan. (Hu, vad tiden går. Tur att jag inte blir äldre i alla fall.) Just då kändes det som att ”alla andra” bloggade så jag ville också testa. En anledning till att jag verkligen kom igång att blogga var att jag ville förmedla lite miljötänk eftersom det just då pågick en massa sånna diskussioner hemma hos oss.

Under åren har jag skrivit om lite allt möjligt. Många bloggar är nischade, men sådan är inte jag och alltså blir inte bloggen sådan. Jag testar lite allt möjligt och då kommer bloggen att handla om lite allt möjligt. Det är utflykter, bokrecensioner, matrecept, reflektioner, lite stickande och annat pyssel.

Fortfarande återstår den svåra frågan VARFÖR jag bloggar. Det ärligaste svaret är ”Jag vet inte. Av gammal vana kanske”. Om jag ändå ska försöka svara så är det för att det är roligt att skriva, för att det är roligt att formulera sina tankar och funderingar. Ännu roligare blir det när jag får respons från läsare. Det känns ju förstås roligare att skriva när någon (gärna mer än en :-) ) faktiskt läser det jag skriver.

Jag skriver naturligtvis för att jag vill att några ska läsa det jag skriver, men samtidigt har jag flera gånger upplevt att jag blir blockerad och inte kan skriva när jag får veta att någon "ny" läser det jag skriver. Då menar jag inte okända som kommenterar utan vänner som säger att de läser bloggen. Det är verkligen jättekul att ni vänner läser här. Den tillfälliga blockeringen går över efter ett tag och skrivandet flyter på trots nya läsare.

Numera skriver jag även lite på facebook. Det är kul för man får oftast mer direkt respons. Ändå är det roligare att blogga för det blir mer genomtänkta texter och längre texter förstås. Det ena behöver inte utesluta det andra, men det kan bli många ställen att uppdatera på. Facebook och bloggen får inte bli ett påhäng utan ska bara kännas bra, annars slutar jag.

Dessutom är det väldigt roligt att själv sitta och titta tillbaka i bloggen. Det är som att bläddra i ett gamalt fotoalbum. Jag hade tänkt att länka till några av mina favoritinlägg, men det var inte lätt att välja. Jag hinner ju inte läsa igenom alla inlägg. Ett inlägg som jag skrev för två år sedan men som fortfarande är lika rätt är detta där jag beskriver hur olika mina tre barn är. Ett annat underbart inlägg är när jag beskriver hur jag gör ingenting. Det är nog jag i ett nötskal! Men det ska tilläggas att jag har lugnat ner mig betydligt. Jag gör inte alls lika mycket numera när jag gör ingenting.