Midnattsloppet

I helgen har jag varit i Stockholm och sprungit Midnattsloppet. Det är en banan på 10 km runt Södermalm. Södermalm har en del backar. Framför allt en väldigt elak backe upp till Sofia kyrka. Den var grym!

Alla sprang i orange tröja. Det blev ett härligt oranget hav av löpare. Utmed hela vägen stod publik och hejade och det var musik nästan hela vägen. Ibland var det band som spelade live och ibland var det diskjockey Det blev en härlig stämning utmed hela banan och visst tar man i lite extra när någon spelar bra musik.

Det gick bra att springa och jag kände att jag orkade ta i hela vägen, utom sista snutten i den där hemska uppförsbacken. Det kändes som att det gick ganska fort större delen av banan. Tiden slutade dock på 61 minuter. Jag hade hoppats på en tid under timmen och trodde bitvis att jag var på väg mot en snabbare tid, men är jättenöjd ändå.

Det var strax efter blodomloppet i våras som jag bestämde mig för att springa Midnattsloppet. Syftet var att ha ett mål med träningen även efter blodomloppet. Grundorsaken till att träna är förstås att må bra, men en morot behövs ibland. Nu är Midnattsloppet avklarat. Dags att leta upp nästa morot.