Efter gårdagens fadäs med bankkortet så kändes det lite olustigt att ge sig ner på stan idag. Jag hade laddat med lite kontanter så att jag skulle kunna betala det nödvändiga även om mitt extrakort inte skulle fungera. Jag skaffade ett extrakort i somras för att ha på vår europaresa. Man vet ju aldrig när ett kort krånglar och då kan det vara bra att ha ett extra av annan typ. Efter sommaren har jag inte känt något behov av två kort så jag har aldrig använt extrakortet. Inga problem, kortet fungerade bra och jag lyckades till och med komma ihåg koden. Ytteligare en kod att stuva in i hjärnan.
Medan jag var på stan så ringde någon snäll människa hem till oss. Hon hade hittat mitt kort igår, i parkeringsautomaten. Hon hade ringt icabanken och frågat vad hon skulle göra med kortet. Eftersom kortet redan var spärrat fick hon rådet att klippa sönder kortet. Ändå ringde hon hem till mig och talade om detta. Det känns jätteskönt att veta att inte kortet finns i orätta händer eller ligger på gatan någonstans. Det finns snälla människor!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det blev inte av att jag skrev något igår fast jag läste om din malör med kortet. Det blev ju ändå ett lyckligt slut får man väl säga. Det finns faktiskt både ärliga och vänliga människor. Har själv råkat ut för något liknande för massor med år sedan när jag tappade min plånbok med checkblock i.
Skicka en kommentar