Min telefon som jag haft på jobbet som också är min mobil har bara blivit sämre och sämre. Till slut gick den knappt att ladda för att kontakten var så dålig. På jobbet använder jag headset för att kunna pilla på datorn samtidigt som jag pratar. Det var flera gånger som kontakten inte satt i ordentligt så jag hörde inte den jag försökte prata med. Före jul tröttnade jag och häromdagen fick jag min nya telefon.
Den nya är en touchmobil. Kul att ha en nyare mobil och att lära sig den nya tekniken, men inte helt lätt. Första kvällen var jag helt frustrerad och tjutfärdig. Jag tog med gamla telefonen till jobbet dagen därpå, ifall jag inte skulle kunna ringa med den nya.
Nu har jag väl kommit över första stora tröskeln, men fortfarande är det mycket att begripa sig på. Mannen tycker att jag börjar i fel ände när jag först ville lära mig ringa med nya mobilen. Han menar på att den ska användas till allt möjligt annat. Jag använder faktiskt telefonen i huvudsak för att ringa. Visst ska jag lära mig att använda en massa annat som denna telefon kan, men först vill jag kunna ringa. Det vore ju lite tokigt att sitta på jobbet och inte kunna svara i telefon.
Det roliga är att kollegan i rummet bredvid fick en likadan telefon någon vecka innan mig. Idag kom hon in till mig och berättade nöjt att nu hade hon lärt sig att lägga på efter ett samtal. Visst är det underbart! Skratta ni som vill det, men hur sjutton lägger man på när telefonen hunnit bli svart medan man pratade? Det är inte helt självklart! Nu fick jag lära mig av henne och slipper vänta på att den i andra änden lägger på.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det som jag tycker är jobbigast, är att alla tonåringar verkar fatta alldeles av sig själva hur alla dessa nya mobiler funkar - trots att de inte ens har samma modell själva. Det är som att det är inbyggt i dem (och kanske det är det?)...
Det passar som vanligt att referera till xkcds flödesschema här. Det är ingen magi inblandad.
Skicka en kommentar