Camillas tankar

Skattletning med skridskor

2012-02-09T21:43:00.003+01:00

Idag smet Mannen och jag ifrån vardagen. Efter lunch åkte vi ett par mil söder ut för att ta några geocacher som ligger på öar. Eftersom det är tjock is så var det lämpligt att passa på att ta långfärdsskridskorna ut till öarna. När vi kom fram visade det sig att det var mer snö där än hemma. Att åka skridskor blev inte helt lätt. Det hade varit mer rätt med skidor på fötterna.
Så här såg det ut när jag stod med skridskorna på isen. Eftersom jag hade stavar så gick det ändå att ta sig fram. Bitvis kunde man till och med få lite glid utan att staka. Sedan plötsligt tog det tvärstopp då det var blötsnö och snö på isen. Stakningen kan man se som skidträning så jag stakade på och använde magen som jag lärt mig på skidkursen.
Vi hade planerat att ta oss till tre olika öar, men eftersom det gick betydligt tyngre än beräknat så fick det räcka med två.
På den ena ön hittade vi dessa fantastiskt vackra grenar. Hela trädet var dekorerat med lav. Alla träd runt omkring var lika dana. Det såg både vackert och trolskt ut. Undrar varför det blir så?

Mobilberoende

2012-02-08T13:32:00.003+01:00

Jag måste bara berätta om igår kväll. Jag följde med Martin till karateträningen. Vi var lite tidiga och stod i korridoren och väntade. Det ramlade in fler och fler barn och föräldrar. Det är trångt i korridoren så alla försöker samsas och släppa förbi de som ska åt ena eller andra hållet.

Då kommer en pappa med sin son i 8-årsåldern. Sonen tittar på pappan. "Pappa, ingen mobil. Du ska titta på mig när jag tränar. Ser jag mobilen en enda gång...".

Ha, ha! Det är alltså inte bara föräldrar som gnäller på att barnen vuxit fast vid sina mobiler. Barnen tycker också att föräldrarna använder sina mobiler för mycket. Jag tycker sonens ord är tänkvärda!

Lånehund

2012-02-06T14:02:00.003+01:00

För några veckor sedan hittade jag en lapp på ICA om en hund som sökte dagmatte. Jag insåg att jag kände ägaren och att de bor väldigt nära oss. Jag frågade därför om hon tillfälligt, tills jag börjar jobba, vill ha hjälp några dagar i veckan.
Några dagar har nu denna söta gula Labrador varit hos mig. Han är bara 8 månader så han är fortfarande lekfull, men snäll och lugn. Mysigt med sällskap hemma.
Förra veckan opererade han en skada i bakbenet så idag får vi gå korta promenader. Han har skena och bandage på benet, men verkar inte bry sig så mycket om det. Han springer och verkar lika glad i alla fall.

Att låna en hund är ett bra sätt att prova på att ha hund. Jag är lite sugen på en egen hund ibland, men just nu fungerar det inte i vårt liv. Det skulle bli för mycket pusslande. Det verkar dumt att sätta sig i det nu, lagom när vi inte behöver lämna eller hämta några barn längre. En lånehund lite då och då passar mig bra!

Yoga

2012-02-04T20:32:00.002+01:00

Idag var Cissi och jag på yoga för första gången. Vi var nyfikna på att prova vad det är för något alla pratar om. Jag letade runt lite och vi valda att gå på Friskis & Svettis. De hade en tid som passade och dessutom kunde man välja att betala för några få gånger för att prova på.

Det var en bra ledare. I början kollade hon av om det var några nybörjare där och vi var några stycken som inte provat förut. Hon gratulerade oss till att ha kommit dit och vågat utmana oss själva lite grann. Hon påpekade också att alla är där för sin egen skull och gör så gott man kan utifrån sin egen förmåga och att det inte spelar någon roll hur det ser ut. Detta lät lugnande och betryggande.

Det var en skön och avkopplande timme. Jag konstaterade att jag verkligen behöver sträcka ut kroppen och tänja på de stela musklerna. I vissa lägen kände jag mig stel som en planka. Det är så svårt att stå på golvet med både fötterna och händerna i golvet. Kan jag skylla på att jag har för långa ben och för korta armar?

Jag kommer att ge yogan ett par chanser till, för att se om det är något för mig. Det skulle kunna vara bra att varva annan träning med lite yoga.

Magnus Falk: Det krökta rummet

2012-02-04T10:05:00.000+01:00

Via scouterna känner jag Magnus Falk. Jag blev därför nyfiken när jag fick veta att han skrivit en bok, Det krökta rummet. Klart att den boken skulle köpas och läsas!

Boken handlar om den nyblivna läkarstudenten Cecilia. Cecilia försöker få ihop sin nya vardag med läkarstudier, extrajobb, sambo och son. Det är inte svårt att förstå att det kan bli stressigt. När det dessutom visar sig att hennes pappa är svårt sjuk och att mammans sambo kanske bedrar hennes mamma då blir det ännu värre. Mitt i detta sker det ett mord i närheten av där Cecilia bor och hon börjar få märkliga telefonsamtal. Efter ett antal vaga indicier misstänker Cecilia att hon vet vem mördaren är.

Under första halvan av boken tyckte jag att det var mycket prat och lite action. Boken tar många olika stickspår med mycket beskrivningar som känns långrandiga. I första halvan av boken går det inte att se någon koppling mellan de olika spåren och jag blir inte gripen av boken.

Någonstans efter halva boken börjar boken ta sig. Fram till dess har det inte hänt så mycket, men plötsligt får boken fart och avslutningen är riktigt bra. Cecilias värld skakas om ordentligt och det blir inte som hon tänkt sig. Boken tar en vändning som jag inte alls hade väntat mig och jag blir riktigt gripen av slutet. Nu vill jag gärna läsa mer, så fortsätt att skriva Magnus!

Gymnasieval

2012-02-03T09:00:00.000+01:00

Hjälp! Jag har närt en humanist vid min barm!
(Förstår du inte associationen så ta en titt på Karl-Bertil Jonssons julafton. )

Jag är ingenjör ut i fingerspetsarna. Jag tycker inte om språk, jag vill ha saker ordnade i raka rader och symmetriskt, jag gillar matte och andra tankenötter. Mannen jobbar med datorer och teknik även om han har ett stort språkintresse också. Henrik läser naturvetenskaplig linje på gymnasiet och nämner ingenjörsstudier som ett alternativ i fortsättningen. Martin, som ju inte behövt göra så mycket val än, pratar ibland om att han ska bli brobyggare. Han älskar att konstruera saker med lego. Det är mycket teknik runt omkring mig.

Cissi håller just nu på att funderar på gymnasievalet. Fram till för några dagar sedan har det inte varit några diskussioner alls. Hon skulle läsa naturvetenskapliga programmet. Men mer och mer har tvivel poppat upp. Hon vill inte läsa så mycket NO-ämnen och hon vill läsa mycket språk. Vi ha pratat om att välja till språk och så vidare. Plötsligt härom dagen kom hon hem och hade kommit på att hon kan läsa humanistisk linje. Där fanns ju en massa intressanta kurser som hon vill läsa och hur mycket språk som helst. (Hualigen, tänker jag...)

Det har tagit mig några dagar att smälta detta. Jag var så inne på något åt ingenjörshållet och att hon där skulle kunna ha nytta av sina språkkunskaper. Ingenjören i mig håller nu på att smälta att jag har närt en humanist vid min barm. Humanisterna var ju dom där konstiga på gymnasiet som läste en massa konstiga språk. Nu efter några dagars diskuterande och jämförande av linjerna inser jag att detta kommer att passa Cissi som handen i handsken, och då är det självklart att hon ska välja så. Jag står bara bredvid och imponeras av hennes (och Henriks och Martins) språkkunskaper. Där fick de inte mina gener i alla fall!

Hantverk med scouterna

2012-02-02T14:24:00.005+01:00

I går stod det hantverk på scouternas program. Tanken är att vi ska ha hantverk tre gånger och att scouterna ska hinna med att prova några olika sorters hantverk. En tredjedel av barnen kommer varje gång att snickra fågelholkar. De hjälps åt några stycken om att göra en holk. De andra två tredjedelarna av barnen får fritt välja mellan några olika saker. De kan välja att göra en skinnpåse, att väva ett grytunderlägg eller dekorera bestick.
Väver gör man genom att klippa skåror i en papperstallrik och varpa med lite tunnare snöre. Sedan väver man runt runt tills man känner sig färdig. Detta visade sig att det inte var helt lätt för barnen. Nästa gång ska vi inte ha så många skåror så att det inte blir så mycket upp och ner på varje varv. Detta var annars ett bra sätt att göra en enkel väv utan att behöva så mycket utrustning.
Att klä bestick med crenitlera tyckte de var roligt och många gjorde väldigt fina bestick. Kul att kunna ha med sina egna bestick på hajk. Dessutom kommer alla att känna igen sina bestick. Besticken har ju en förmåga att hamna både här och där när 10-åringar har hajkat en natt. Besticken på bilden är de som jag gjorde hemma innan för att prova. Det gäller att klä dom tunt med lera för annars blir de tunga. Leran bränns sedan i 100 graders ugn i 20-30 minuter.
När jag gjorde besticken hemma kom Martin och ville också greja med cernitleran. Han gjorde så fina djur. Han har verkligen sinne för detaljer och förmåga att göra de små detaljerna.

Nästa vecka ska vi vara ute med scouterna och rasa av oss i pulkabacken. Det kan livliga 10-åringar behöva. Hoppas att det kommer några centimeter snö till innan dess. Veckorna där efter ska vi snickra och pyssla färdigt och sätta upp fågelholkarna. Det känns bra att det är färdigplanerat för några veckor framöver. Det är planerandet som är det svåra; att komma på bra saker som roar de flesta barnen och som fungerar att göra med 20 barn.

Matlagning

2012-02-01T22:16:00.003+01:00

Idag har jag lagat mycket mat, men det är ibland inte mycket jobbigare att laga 12 portioner än 2. Jag har lagat 8 portioner ärtsoppa och 12 portioner kålpudding. Härligt att fylla på frysen! Planen är att fortsätta i morgon med att göra vegetarisk lasagne.

Ingen av dessa maträtter är barnen så förtjusta i. Just därför passar den utmärkt att stoppa i frysen och ha som matlådor till jobbet. Det går oftast åt 10 matlådor i veckan så det räcker inte så länge som man kan tro.

Problemet är att frysen börjar bli full. Det brukar däremot gå att få till rätt mycket mer plats genom att ta ut och stapla maten lite bättre. Blir det kris så har vi en frys till i matkällaren som just nu inte är igång. Eller kan man ställa matlådorna i trädgården? Där är det ju många minusgrader just nu. Det kan ju verka onödigt att slösa energi för att få till minusgrader inne just nu.

Långhelg

2012-01-29T20:30:00.009+01:00

Nu känns de som att jag har haft en riktig långhelg. Martin hade studiedag i fredags. Studiedag innebär ju inte alls att eleverna studerar mer utan att de är lediga och därmed studerar mindre. Vi utnyttjade det genom att åka till mormor och morfar på torsdag eftermiddag. Där hann vi med en skridskotur på Salstern innan det blev mörkt.
Mormor och morfar (Martins alltså) bor i ett sommarstugeområde mitt i skogen. I alla fall kände jag det som att jag var mitt i skogen när jag vaknade på morgonen och tittade ut på naturen utanför och ner på sjön. Mysigt! Strax kom det ett rådjur och passerade över tomten. För några veckor sedan hade de lodjur som passerade genom området. Ingen har sett mer än spåren, men häftigt i alla fall.

Senare på fredagen träffade jag en barndomskompis. Vi som hängde ihop från första dagen i första klass och en massa år framöver. Nu var det 10 år sedan vi sågs och ytterligare en massa mer år sedan vi umgicks. Riktigt kul att ses. Både vi och barnen hade en trevlig eftermiddag. Jag känner mig verkligen som en utböling för jag har ingen koll på våra gamla klasskompisar längre. De flesta bor kvar i samma stad och har ju lite koll på varandra i alla fall. Jag har ju flyttat fem mil därifrån.

Resten av helgen har varit en lugn helg hemma. Jag har gjort ett loppisbesök för att förbereda onsdagens scoutmöte. Bilder och förklaring kan komma senare. Under lördagen hann jag också med en träningsrunda och middag med trevligt sällskap på kvällen.

Idag på söndagen har det varit ännu lugnare. Det har blivit lite småplock hemma. Ett besök på intersport för att utrusta Henrik. Där efter en tur ut i mörka skogen för att leta reflexer som ledde till en geocache. Cachen visade sig vara klurig att komma i. Man förväntades lista ut en kod till ett hänglås. Som tur var visade det sig att vår vän, som var med, hade dolda talanger i att få upp kodlås. Nu återstår att hänga i soffan och titta på Äkta människor.

Sigrid Combüchen: Spill

2012-01-25T21:07:00.004+01:00

Sigrid Combüchens bok Spill är flera historier i ett. Författaren Sigrid Combüchen (inte den riktiga utan författaren i boken) får brev från en läsare som känner igen sin familj som beskrivits i en tidigare bok. Sigrid skrev den förra boken utifrån ett fotografi och på fotografi var det Hedwig Langmark och hennes familj.

Brevväxlingen mellan Sigrid och Hedwig fortsätter och utifrån det, med tillägg och en del fantasi växer historien om Hedda fram. Sigrid skriver alltså boken om den unga Hedda som levde på första halvan av 1900-talet, samtidigt som hon fortsätter att brevväxla med Hedwig. Hedda är duktig och får chansen att gå en tillskärningskurs i Stockholm. Egentligen är nog tillskärningskursen en nödlösning för hon hade hellre blivit läkare eller så. Ändå är det inte helt lätt för Hedda att slita sig från familjens krav på att hon ska vara kvar hemma och hjälpa till och ta hand om sin sjuka far och lillebror. Hon slits alltså mellan att vara en självständig kvinna som vill ta alla chanser, och den gamla rollen där kvinnor ska ta hand om sina föräldrar hemma.

I början kändes historien lite seg och rörig. Så småningom får man bättre koll på när det är Hedwig som berättar något och när det är Sigrids historia om Hedda. Jag gillar mer historien om Hedda och funderade ibland på vad styckena med brev från Hedwig fyllde för funktion.

En detalj som jag gillar med boken är Heddas intresse för att skapa kläder. Hennes blick för vilken skärning en kappa eller klänning ska ha för att passa en viss kvinna. Hur hon utformar kläder för att passa just den personen, för att framhäva kurvor och dölja skavanker.

Spill är ingen bok som jag skulle ha valt själv. Det är det som är så spännande med en bokcirkel, att jag kastas in i böcker som jag inte valt själv. På det sättet blir variationen större. De flesta av böckerna är bra, andra intressanta att ha läst och några enstaka har jag inte ens läst färdigt. Denna bok hamnar någon stans på mitten av skalan. Den var ok, men får inget toppbetyg.

Karate

2012-01-24T21:19:00.003+01:00

Under hösten har det vuxit fram att Martin vill börja med någon kampsport. Jag tror att det är sporter som passar honom. Det händer ibland att Martin står ute på gräsmattan och viftar kontrollerat med sitt träsvärd eller att han bara far runt och gör något slags karaterörelser. Han gör det i luften så det är inte alls riktat mot någon.

Förra veckan kom det en lapp i brevlådan om karate. Det visade sig vara den sport Martin valt och idag var det dags att prova på. En massa barn mellan 7 och 13 år samlades i sporthallen och en massa nyfikna föräldrar tittade på. Eftersom det naturligtvis kört ihop sig så hann jag inte stanna hela tiden. Jag hade därför mutat Cissi att vänta på Martin och sedan följa honom hem. Ibland är det praktiskt att ha storasyskon att ta till!

När vi stod och väntade på att träningen skulle börja undrade Cissi om det verkligen var en bra idé att lära Martin att slåss. Tanken har slagit mig också, men jag tror att karate handlar mer om allsidig träning och kroppskontroll än om att slåss.

Träningen började med en kort information där tränaren bland annat berättade att de som tränar karate blir starka, lugna och får bra kroppskontroll. Barn blir lugnare och presterar bättre både hemma och i skolan. Nu tyckte Cissi genast att det lät som en bra idé och funderade i stället på att muta lillebror att fortsätta. Kan det vara så att storasyster tycker att lillebror är lite onödigt livlig och stökig?

Martin lät nöjd efter träningen. Nu är det inget nästa vecka, sedan får man prova på några gånger till innan man behöver bestämma sig. Jag håller tummarna för att han kommer att gilla Karateträningen.

Lycklig

2012-01-23T13:25:00.005+01:00

Idag är det en bra dag. Jag cyklade till stan och lyckades ganska smärtfritt uträtta mina tre ärenden. Böcker tillbaka till bibblan, köpte nya hörlurar att ha när jag springer och cyklar och slutligen lyckades jag köpa ny mössa att ha att springa och cykla med. Den gamla mössan verkar ha försvunnit spårlöst, men nu har jag en ny.

Mellan affärerna fick jag ett trevligt telefonsamtal där jag fick prata av mig lite. Sedan mådde jag ännu bättre. Nöjd och glad och med 80-talsmusik i öronen cyklade jag halvvägs hemåt. Där hade jag date med Mannen. Trevligt att ses mitt på dagen ibland.

Vi tog en geocache och åt lunch. Lycklig och glad cyklade jag sedan hemåt. Jag kan inte förklara varför jag kände mig lyckligare idag än till exempel igår. Ibland kommer det bara över mig att jag mår så bra och har det så bra. Detta trots att cykelväxeln frusit så jag fick cykla de två milen med bara en växel. Sånna tråkigheter kan man bortse ifrån när allt annat är bra.

Geocaching och jogging

2012-01-22T18:14:00.002+01:00

Idag blev det en annorlunda löprunda. Mannen och jag tog bilen till Ljungsbro (1 mil hemifrån). Där parkerade vi bilen och joggade utmed Göta kanal. I går när vi åkte skridskor tittade vi på några joggare, idag joggade vi och tittade på några skridskoåkare.

Efter knappt tre kilometer svängde vi av och sprang till geocachen Gamla strömfåran. Till cachen kändes det bra att springa, men lite stumt med dubbarna på den isiga grusvägen. Efter cachen sprang vi en annan väg hem, mellan kanalen och strömmen. Det var en lång rak ganska tråkig grusväg. Vi hade tittat på kartan innan och sett att man kunde komma över strömmen i slutet på den vägen. Detta visade sig vara fel!

I slutet på vägen fanns en bro, men bakom kraftstationens staket. Det kändes väldigt jobbigt att behöva springa tillbaka hela den långa raka vägen. Just då var jag rätt trött. Som alternativ valde vi att fortsätta utmed staketet och hoppas på att det fanns en annan lösning för att komma fram. Det var först en mycket brant backe ner. Så brant att jag gick och höll mig i staketet. Nedanför backen fanns en nätbro över vattnet. Därefter var det brant uppför på andra sidan. Där fanns ett rep att hålla sig i för att komma upp. Just denna biten blev det svårt att springa. Väl uppe gick det lätt att springa den sista kilometern tillbaka till bilen.

Det var kul att springa på ett nytt ställe, men det blev mer händelserikt än beräknat :-)

Skridskor på kanalen

2012-01-21T19:40:00.002+01:00

Idag blev det en kort skridskotur på Göta kanal. Isen var tjock och blank. På kortare skridskoturer så här i början på skridskosäsongen känns det bra att åka på kanalen. Isen är ganska jämntjock, det dyker alltid upp några fler åkare och man är aldrig långt från kanten. Tryggt och bra!

Första gången är det ju alltid lite extra bökigt att komma iväg när alla saker ska fram. Ett par skridskor behövde justeras för att passa Martin och fika skulle packas. Förmiddagen hade vi fullt upp med annat, men efter lunch packade vi ihop och kom iväg.

För Martin var det första gången på långfärdsskridskor. Det fixade han utan problem. Vi började åka i motvind för att kunna njuta av medvinden på tillbakavägen. Åkande + fika tog inte mycket mer än en timme, men det kändes bra för att komma igång.

Vinterkänsla

2012-01-20T22:55:00.003+01:00

Vinterkänslan närmar sig. Idag har det känts mer som vinter än på länge. Jag var ute i spåret. Det var riktigt fruset och isigt. Tur att jag hade dubbar. Det fungerar ju suveränt att springa och gå med dubbar. Bara att sväva fram över all is.

Fram på eftermiddagen gjorde vi en kort utflykt till en sjö (där det fanns en geocache). Vi tog med ispik för att kunna kolla isen vid kanten. När vi kom dit var det redan fullt med folk ute på isen. Isen var alltså tillräckligt tjock för att gå på utan minsta tvekan. Martin kanade runt och hade kul. Det är alltså dags att leta upp långfärdsskridskorna.

Dessutom har jag nu bokat skidåkning med familjen på sportlovet. Vi har i alla fall boende. Dags att kolla utrustningen. Vinterkänslan har kommit!

Daglig motion

2012-01-18T12:51:00.003+01:00

Just nu är jag hemma drygt en månad till, mellan två jobb. Jag har en lång lista i huvudet på vad jag ska ta tag i hemma; röja i garderober, beta av strykhögen, storstädning i tvättstugan osv. Det är kanske inte så roliga saker, men med lite varje dag så kommer det bli bra. Jag ska naturligtvis varva det med att luncha med vänner, hälsa på hem-hemma och andra trevligheter.

Det jag saknar när jag går själv hemma är förstås den dagliga sociala kontakten som man har när man jobbar. Utan den tycker jag att vilket jobb som helst vore tråkigt. Jag måste ha kollegor kring mig. Men nu har jag upptäckt att jag verkligen saknar en sak till. Det är den dagliga motionen. Jag brukar cykla till jobbet nästan varje dag. Just nu blir det ingen sån daglig motion. Det börjar märkas på löpningen att jag saknar den dagliga motionen.

Idag bestämde jag mig för att cykla en runda. Det är ju alltid roligare att cykla om man har ett mål. Eftersom jag är skyldig en vän 50:- och hon bor i andra änden av stan så kändes det som ett lämpligt mål. Jag hade fått hennes kontonummer och kunde förstås sätta in pengarna, men det verkade roligare att överföra pengarna personligen. Förutom att jag fick en ordentlig cykeltur så fick jag fika och en pratstund. Perfekt kombination!

Skidläger

2012-01-17T09:09:00.006+01:00

Torsdag förmiddag i förra veckan tog jag tåget till Stockholm för att möta en massa skidsugna tjejer. Efter att ha ätit lunch packade vi in oss fem stycken i en bil, med ryggsäckar och skidor. Dags att ge sig av mot Evertsberg och Sportkullans skidläger för tjejer där vi skulle träna teknik för längdskidåkning.

Vi bodde precis bredvid vasaloppsspåret. Klart att man skulle bli duktig skidåkare om man fick bo så här för jämnan. Fredagen inleddes med en vallningsgenomgång. Sedan gav vi oss ut för att att öva balansen för att kunna glida bättre på en skida i taget. Vi övade utan stavar, först med två skidor och sedan med en skida. På eftermiddagen övade vi på att skjuta fram höften för att få till ett längre glid vid diagonalåkningen. Vi lekte också tunnelkull med skidor på. Tänk dig tanter runt 40 med skidor på som leker jaga. När någon blivit tagen gäller det för någon av de andra att ta sig mellan dennas ben för att frigöra henne. Kul! Båda dagens pass gick rasande fort och ingen ville egenltligen åka hem igen. Kvällen avslutades i en vedeldad badtunna med 40-gradigt vatten.
På lördagen var det en kort genomgång med tips om kläder. Eftersom vi hade perfekt väder hela helgen så var det inte så svårt att klä på sig. Det var mellan 2 och 5 minusgrader, men det kunde varit 25 grader kallt.

Lördagen ägnades åt att öva på att kliva ur spår och att svänga runt på skarpa kurvor. Akta-tanten-övningen var riktigt rolig. Det var både koner och riktiga tanter i spåren i backen. På lördagseftermiddagen kom ett lite tuffare pass. Vi skulle öva backe, både ner och upp. Nerför gick ju lätt, men uppför var det tyngre. Vi höll på upp och ner hela eftermiddagen med några avbrott för att åka där det var platt. Vi blev även filmade en och en och fick lite personliga tips. Efter dagens pass var vi några som åkte några extra kilometer och njöt av naturen och de fina spåren i vasaloppsspåret. Det var tre spår i bredd som preparerades hela tiden. Efter träningen blev det bastu och massage. Ingen dum avslutning!

Inför söndagen hade vi önskat att få åka lite längre och att få se vacker natur. "Då ska ni få det", sa de goa ledarna. Vi tog bilarna iväg till ett ställe där det gick spår över myrarna. Ibland inne i tallskogen och ibland utsikt över vidderna. Här åkte vi och fick verkligen tillfälle att öva på alla tips vi fått. Samtidigt mötte de två ledarna upp lite här och där utmed spåret och gav ytterligare tips. En jätteskön förmiddag.
Efter lunchen var det dags att packa ihop och säga hejdå efter en kanonhelg. Vi kanske kommer tillbaka nästa år!

Jobbdebut på Saab

2012-01-10T23:00:00.004+01:00

Men varför blir det inga blogginlägg skrivna?? Ja, det kan man undra. Jag har väl annat för mig.
I kväll gjorde jag debut på nya jobbet. Ja alltså, jag jobbade inte. Det måste man väl inte? Jag var med på ett par timmars teambuilding som följdes av bowling och mat. Trevligt sätt att lära känna några av de blivande arbetskamraterna.

I början på mars kommer jag att börja jobba. Ingen brådska för min skull... Jo, det ska faktiskt bli jättekul och jättespännande. Jag kommer att börja jobba på Saab Aeronautics. Det blir något HELT annorlunda mot vad jag gjort nu, vilket känns spännande och fantastiskt. Nu ska jag vara hemma ett tag till och njuta av att vara ledig. Det kändes faktiskt helt ok förut också, men nu känns det ännu bättre när jag inte måste söka jobb och slipper ovissheten.

En massa släkt och vänner

2012-01-06T22:12:00.004+01:00

Det är full rulle nu med en massa trevligheter.

I går var vi på 50-årsuppvaktning. Tänk att mina kusiner börjar bli så gamla. Det var en bit att åka, men vi kände oss mycket nöjda när vi kom hem mitt i natten. Det var väldigt trevligt att träffas, för det händer inte så ofta. Man konstaterar också lätt att alla barn blivit äldre, tur att vi vuxna inte blir lika mycket äldre...

Idag har vi varit ute på två olika geocachingäventyr. På dagen träffade vi vänner som vi inte träffat på många, många år. De var nyfikna på geocaching och vi visar ju gärna. Det var en härlig dag med några minusgrader, vindstilla och sol. Efter att ha hittat några geocacher gjorde vi upp en brasa och grillade. Det var populärt att vara ute och grilla idag. Grillplatsen var välbesökt av flera sällskap, men det fanns plats för alla vid elden. Det var bara vi som hade grilltång med så Martin hjälpte alla att vända på korvar och hamburgare.

Efter att ha varit hemma och slappat några timmar var det dags igen. Då kom andra vänner och lämnade sonen hemma hos Martin och så gav vi vuxna oss iväg för att leta efter en cache där det krävdes mörker. Vi var rustade med var sin ficklampa och följde de utsatta reflexerna. Vi noterade noggrant alla ledtrådar. Till slut när reflexspåret var slut och vi funderat en lååång stund så insåg vi att vi inte hade mycket nytta av alla ledtrådar vi noterat. Slutgömman kunde hittas och vi fick åka hem och värma oss med te.

Nu är det dags att sova och ladda om för mer släkt och vänner i morgon.

Lek med maten

2012-01-03T10:35:00.003+01:00

Idag fyller Henrik 18 år. Jag vet inte hur det hänger ihop för jag är ju inte mycket äldre själv ;-)

Till frukost serverades Henrik smörgåsarna på bilden. Det är fåglar från ett datorspel som heter Angry birds. Jag råkade se en bild på sådana smörgåsar härom dagen och kände att det där ska jag göra. Jag förberedde alla delar igår kväll så nu på morgonen var det bara att bygga ihop. Fåglarna är gjorda av salami, ost, ägg och russin.

Enda problemet med Angry Bird-smörgåsarna var att Henrik tyckte det var synd att äta upp dom.

Jodi Picoult: Försvinnanden

2012-01-02T14:05:00.004+01:00

Jag gillar Jodi Picoults böcker för hon skriver om dilemman och personliga öden som berör. I boken Försvinnanden handlar det om Delia som har växt upp med sin pappa efter att mamman dog i en bilolycka. Hon har haft en bra barndom med en pappa som älskat henne och gjort allt för henne.

När Delia är vuxen och har en egen dotter på 4-5 år så förändras plötsligt allting. Pappan blir gripen för kidnappning. Det visar sig att Delia inte alls heter Delia, hennes pappa heter inte Andrew, hennes mamma är inte död. Efter skilsmässan tog pappan med sig dottern och rymde för att flickan skulle slippa växa upp med sin alkoholiserade mamma.

Det är bra beskrivet i boken hur denna händelse påverkar alla inblandade; Delia, hennes mamma, hennes pappa, hennes man (som även agerar advokat under rättegången) och hennes bästa vän. I varje kapitel är det en av dessa personer som berättar. Man får följa händelserna ur olika synvinklar för varje kapitel. Ofta beskrivs samma episod flera gånger av olika personer, men inte så att det känns som upprepning.

Delia funderar naturligtvis mycket på vad hon ska tro, vem hon kan lita på och så vidare. Hon är glad att få träffa sin mamma, men mamma är inte den fantastiska mamma som hon har tänkt sig i sin fantasi. Det är också intressant att läsa mammans version. Hon som inte gett upp sin dotter trots att det gått 28 år. Hon firar fortfarande dotterns födelsedag varje år. Föräldrar kan inte bara glömma sina barn, hur lång tid det än går.

Boken sätter igång mycket funderingar. Jag känner paralleller med min släkt och undrar åter hur mycket en mor (gäller säkert pappor också) gör för sina barn och hur mycket sorg det blir när man på ett eller annat sätt förlorar sitt barn. Kan den sorgen någonsin gå över? Delias mamma väntade och längtade i 28 år. Det är inte solklart vem som gör rätt och vem som gör fel (inte i boken och inte i verkligheten heller), vilket framgår tydligt i boken eftersom man får följa flera olika personer. Delia återkommer flera gånger på slutet till att det finns många olika sanningar, beroende på vems version man lyssnar på. Så är det förstås hela tiden, varje person har sin sanning. Det gäller bara att vara medveten om det och försöka sätta sig in i hur andra upplever händelser.

Boken är lättläst och intressant. Desutom förstärks intrycket av boken av mina egna funderingar kring ämnet. Det är det som jag gillar med Jodi Picoults böcker. I julklapp fick jag ytterligare en bok av henne, Jacobs värld. Jag längtar efter att kunna börja läsa den, men ska läsa nästa bok till bokcirkeln först.

Nyårshelg med geocaching

2012-01-01T22:31:00.003+01:00

Nu har vi (liksom alla andra) vinkat adjö till det gamla året och börjat prova det nya. Än så länge verkar det nya året kunna bli ett bra år, men det är väl lite tidigt att säga.

I går skjutsade vi dottern till hennes nyårsfirande utanför stan, i Sturefors. När vi ändå var ute och åkte passade vi på att ta några geocacher kring Sturefors slott. Vi hade även med fika. Det var inte många grader kallt, men rått och fuktigt. Det blev en ganska snabb fika för längre ville vi inte sitta still. Vi satt precis vid vattnet. En tunn hinna med is hade lagt sig, men var inget att lita på. Barnen kastade stenar och fick ändå ta i rätt hårt för att ta sönder isen. Martin testade att sparka sönder isen. Han fick hål på den efter några försök. En stund senare gjorde han nytt försök att få hål på isen med foten. Det lyckades även denna gång, men nu doppade han i hela foten och halva smalbenet. Detta gjorde också att vi fick lite mer bråttom tillbaka till bilen. Undra hur många misstag ett barn behöver göra för att lära sig?

I går kväll hade vi det lugnt hemma tillsammans med goa vänner. Vi åt gott, pratade och spelade ett par spel. Ett bra slut på förra året!

Under kvällen igår kom det ut ett par nya geocacher någon mil hemifrån. Efter att ha sovit riktigt länge (för att vara i vårt hus) så gav vi oss iväg för att hitta dessa nya cacher. Efter lite letande vid första cachen fick vi till slut syn på den, men hur skulle vi nå dit upp. Lagom som vi börjat fundera kommer två figurer gående mot oss. Det är två andra geocachare, där den ena är min före detta kollega. Kul att ses! Dessutom älskar han klätterprylar och hade naturligtvis med sig en ryggsäck med bra-att-ha-när-man-ska-nå-långt-upp-saker. Lite meckande och lite klättrande, sedan var loggboken ifylld. Där efter tog vi ytterligare två cacher, med lite mindre besvär.

Dagen avslutades med att vi gjorde en stor sats kroppkakor. Vi mumsade alltså kroppkakor när övriga befolkningen åt pizza. Pizza är tydligen vad folk äter på nyårsdagen enligt en massa noteringar i facebook.

Space invaders

2011-12-30T17:48:00.002+01:00

Cissi bor numera i vår källare som har tydliga minnen från 70-talet. Källaren går i färgerna brunt, orange och grönt. Jag tror att hon både gillar och ogillar färgerna. De orange väggarna i tvättstugan har sin charm. Dörrarna i källaren är mörkbruna. Flera av dom var väldigt slitna. De senaste dagarna har Cissi och jag spacklat och målat dörrarna. Nu är de fortfarande samma färg, men utan alla slitna fläckar. Ett klart lyft!

Cissi hade naturligtvis en djupare plan med att fixa till dörren till hennes rum. Hon har i flera dagar förberett för att kunna dekorera dörren. Hon har pärlat små rymdvarelser med indianpärlor och strukit så att de smält ihop. I går kväll när dörren var färdigmålad och torkad så satte hon upp alla rymdvarelser till ett Space invaders. På 80-talet var inte dataspelen lika häftiga som idag, men väl så roliga. Ett av de spel som spelades mycket (även av mig) var Space Invaders. Numera klassas det som ett kultspel och har tydligen satt sina spår även i nästa generation datorspelsspleare.
Har du inte spelat Space Invaders så kan du göra det här. Styr till vänster och höger med piltangenterna och skjut med mellanslag. Ha det så kul!

Skidträning

2011-12-29T16:36:00.002+01:00

Om tre veckor ska jag åka på skidträningsläger, längdskidor. Det är ett tjejläger i Evertsberg. Jag åker lika mycket dit för att umgås och koppla av som för att träna. När jag anmälde mig för flera månader sedan så antog jag att jag skulle hinna åka lite skidor innan lägret. Nu ser det inte ut att hinna bli någon skidåkning innan. Det är grönt och nästan 10 plusgrader ute.

Konditionen är det nog ingen fara med för jag har lyckats hålla igång löpningen någorlunda, men skidåkning kräver helt andra muskler än löpning. Jag minns hur mycket träningsverk jag hade de första skidturerna förra året. Risken är alltså stor att jag kommer få så mycket träningsverk efter första dagen att jag knappt kan röra mig de andra dagarna. För att förebygga så gott det går sökte jag idag på google efter tips på barmarksträning. Rullskidor är naturligtvis ett uppenbart alternativ, men jag vet inte om jag törs ge mig ut på sånna.

Idag tog jag i stället ett par stavar och gav mig ut i spåret. Jag varvade mellan att gå med stavarna och att göra något slags skidlöpning. Planen var att det skulle bli som Mathias Fredriksson visar, men jag vet inte hur det blev. Jag får väl se i morgon hur det känns i kroppen om det gjorde någon nytta.

...nej, jag ska inte åka Vasaloppet!

Blåsigt

2011-12-27T21:52:00.002+01:00

Det har varit blåsigt värre i några dagar nu. En natt blåste två nockpannor ner från taket. Det var längst ut på takkanten så vi var inte sugna på att klättra upp dit. Dessutom kändes det som att hela taket behöver en översyn. Jag fick tag i en takkille som kom redan idag. Han fixade nocken, som ju var det mest akuta. Resten av taket fick också underkänt på flera punkter, många ganska brådskande.

Det hela kommer nog resultera i helt nytt tak, en lagad skorsten och nya hängrännor. Han återkommer med en offert så får vi se vad kalaset går på. Det är bara att hiva upp pengarna för jag vill inte klättra omkring på taket. Farligt arbete ska man leja ut! Tur ändå att någon kollade upp taket nu för det är ju bättre att byta innan det börjar regna in, som det faktiskt finns stor risk för.

När jag stod och pratade med takkillen så upptäcker jag att en av tre glasrutor på altanen har blåst sönder. Det är glasvägg på en sida som vindskydd och resten öppet. Där rutan suttit är det ganska murket. Strax innan pratade vi om att byta altantaket, när vi ändå bytte tak, men nu blir det nog till att byta altan också. Vi har inte rustat upp huset så mycket under de å vi bott här. Nu har vi ju faktiskt bott här i 17 år så det börjar märkas både här och där när man synar huset i sömmarna.

God Jul

2011-12-24T09:00:00.000+01:00

Sedan många år tillbaka skickar vi inga pappersjulkort. Numera skriver vi ett julbrev och mailar ut i stället. Här kan ni läsa årets julbrev från vår familj.

Snart är det julafton

2011-12-23T22:11:00.002+01:00

Dan före dopparedan och det mesta börjar falla på plats. I går var det onödigt mycket som föll...

På förmiddagen igår tog barnen och jag in granen. Vi fixade till så att den stod i julgransfoten och satte dit ljusen. Sedan åkte jag iväg en sväng. När jag kommer hem säger barnen att granen höll på att välta förut "men vi har stöttat upp den". De kreativa barnen har då stöttat julgranen med en sopskyffel mot tv-bänken. Inte snyggt, men kreativt!

Det blev till att fixa med granen så att den ska stå stadigare resten av julen. Nu hoppas jag att den inte kommer att välta. Apropå granar som välter så missar ni väl inte att lyssna på när Jonas Gardell läser Mormor gråter. Den måste man lyssna på minst en gång varje jul!

Utskrifter och sortering

2011-12-20T20:04:00.005+01:00

Vad bor jag i för familj? Är det tokiga familjen kanske?

Jag skrev ut ett papper på skrivaren och fick ut ett papper som såg ut så här i nederkanten:
Vem skär ett spelkortsstort hål i pappret och lägger sedan tillbaka det i skrivaren eller i högen med skrivarpapper som sedan hamnar i skrivaren?

Och på köksbordet ligger det sedan igår dessa fyra lappar: Är det tidning? Ja i och för sig, men varför i småbitar på köksbordet med siffror på.

Jo, det är material för att förklara hur man programmerar sorteringsalgoritmer. Uppgiften var att sortera fyra tal. Hur gör man det med en dator? Selection sort? Bubble sort? Eller någon annan algoritm?
Nu ingick egentligen inte algoritmerna i uppgiften. Det var Henrik som övade inför ett programmeringsprov i Java. Det gäller ju att passa på att förklara ordentligt när det är något man förstår. I alla fall gick jag och Mannen igång på sorteringsalgoritmer. Henrik var mindre glad, men fattade vad vi höll på med och fick till slut till ett java-program.

Vad blir nästa fynd jag stöter på när jag gör tappra försök att julfixa hemmet?

Lovecraft, Tranströmer och Picoult

2011-12-19T15:54:00.003+01:00

Jag säger ju att jag bloggar om böcker också, men det är det ingen som sett något av på länge. Det behöver ju inte betyda att jag inte läser böcker, men den här gången är det nästan så. Jag har haft svårt att komma till ro och läsa böcker de senaste månaderna. Ibland försöker jag läsa men då cirkulerar så mycket andra tankar i huvudet samtidigt att jag inte vet vad jag läst trots att en massa bokstäver, rader och sidor har passerat.

Till förra bokcirkelträffen läste vi två noveller av H.P. Lovecraft. Jag kämpade mig igenom den ena. Nu är nog inte skräck min favoritgenre och att just nu att läsa något som tog emot lite var inte så lämpligt. Jag kan därför inte uttala mig om H.P. Lovecraft är läsvärd eller inte.

Till bokcirkeln i söndags läste vi dikter av Tomas Tranströmer. Det var spännande att läsa dikter för det är jag inte van vid att göra. Visst händer det att jag läser en eller annan dikt, men inte hela diktsamlingar. Jag kände mig väldigt ovan vid hur man gör när man läser dikter. Jag provade olika sätt; att läsa tyst, högt, att läsa om samma dikt flera gånger och så vidare. Jag fick ändå inte riktigt till det så att jag kände att jag fick behållning av läsningen. Diskussionen på själva träffen ger ju alltid behållning och det är kul att i alla fall ha läst lite av Tranströmer nu när han fått nobelpriset.

Nu har jag precis börjat i boken Försvinnanden av Jodi Picoult. Det känns som en riktig må-bra-bok. Från första sidan kände jag att detta är en bok för mig. Jag har tidigare läst Allt för min syster som jag tyckte mycket bra om. Jag önskar mig dessutom Jacobs värld i julklapp och hoppas på att tomten kommer att vara snäll.

4:e advent

2011-12-18T22:03:00.004+01:00

Julafton är en fantastisk dag. Jag gillar verkligen julen om man firar den med måtta, men vilken annan dag på året är så välplanerad och upphaussad som julafton? Det skulle vara kronprinsessan Viktorias bröllopsdag då, men den inträffar som tur var inte varje år.

Inför julafton laddas det och planeras i en månad innan (minst). Det är julkalender, julavslutningar, julklappsinköp, julstädande osv. Hur många ord med prefixet jul finns det inte? I helgen har vi klarat av julhandling, julkalender, julknäck, julklappsinslagning, julstädning, julpynt (lite grann i alla fall), julfest, julmarknad, julbokcirkel och juljogging. Allt kanske inte ska ha julprefixet...

Just nu känns läget lugnt inför julen. Det återstår en del fixande, men det ska nog hinnas med under veckan. Jag har förstått på facebook att väldigt många har klätt granen denna helgen. Vår gran kommer att komma in någon kväll i veckan. Just nu står den på altanen och väntar. Vi har som vanligt (nästan varje år i alla fall) fått en gran av mamma och pappa som gallrat på tomten. Somliga år har granen grenar på alla sidor och somliga år är det en väggran eller till och med en hörngran. Perfekt att trycka upp i ett hörn! I år ser den ut att ha grenar åt alla håll. Hur ska det få plats? Jag gillar när granen ser ut som en gran från skogen och inte som tagen ur en amerikansk tecknad film. När barnen har klätt granen så syns det ändå inte hur den ser ut under glitter, julgranskulor, smällkarameller, garntomtar och allt annat.

Julkalendrar

2011-12-17T16:24:00.005+01:00

Så här års finns det ju en massa olika julkalendrar att följa på nätet. Jag följer inte så många, men håller ett öga på den här med "dålig" humor.
En annan bra julkalender med betydligt mer allvar i är Naturskyddsföreningens. Varje dag börjar den med följande text:
I Sverige julhandlar vi för 65 miljarder. Istället skulle vi kunna…

Sedan kommer olika exempel på vad vi skulle kunna åstadkomma för alla dom pengarna. Vad sägs om att:

… låta alla svenskar som reser med kollektivtrafiken under 2012 köpa sina biljetter för det ynka priset av 5 kronor per resa i genomsnitt. Då skulle vi dessutom ha 45 miljarder kronor över som skulle kunna användas till att fördubbla utbudet av kollektivtrafik i hela landet.

eller

… köpa solceller som skulle täcka en yta av 18 kvadratkilometer och producera el till 400 000 hushåll varje år.

eller

… femdubbla den totala satsningen som staten gör på järnväg. Det skulle ge oss Europas bästa järnväg. Gissa om tågen skulle gå i tid?

eller varför inte

…ge bort livslånga medlemskap i Naturskyddsföreningen i julklapp. Nästan hela Sveriges befolkning, närmare bestämt 7 222 222 personer, skulle kunna vara medlemmar för resten av livet!

Julförberedelser

2011-12-15T22:25:00.002+01:00

Det blir inte mycket gjort här hemma trots att jag borde hinna en massa när jag är "ledig". Men snart, snart kommer Jag att sätta igång att julstäda, rensa garderoben, röja i källaren osv.

Idag gjorde jag i alla fall köttbullar till julafton och slog in de första julklapparna. De flesta julklappar är köpta även om inte alla hunnit komma än. Jag hoppas att posten sköter sig så att sakerna kommer fram i tid.

Luciafirande i skogen

2011-12-13T22:44:00.002+01:00

Bland geocachare är det lite sport att få logga en ny geocache först. När en ny cache kommer ut i närområdet får man ett mail. Då slänger en del sig iväg för att hinna först. Detta utnyttjade vi idag. Jag och Mannen placerade ut en geocache, Dags för glögg och pepparkakor, och satte oss i skogen med lyktor, tomteluvor, glögg och pepparkakor och väntade på besökarna. Riktigt skönt att bara sitta rakt upp och ner i en mörk skog och vänta. Många skulle nog tycka att det kändes otäckt, men jag bara kopplar av.

Det tog 18 minuter innan första gänget (som blev tre stycken) hittade burken. Det blev en trevlig pratstund med dom. Efter ett tag gav dom sig iväg hemåt. Strax efter kom ytterligare två letare och blev bjudna på glögg. Vi hade väntat oss lite större rusning, men det var trevligt att träffa dom som kom i alla fall. Efter en och en halv timme i skogen åkte vi hem. övriga letare får logga cachen utan glögg och pepparkakor.

Shoppingrunda

2011-12-13T13:01:00.003+01:00

Idag blev det en tur till köpcentret för att köpa ytterligare ett par julklappar och passa på att handla mat. Jag blev lite förvånad när flaggan utanför IKEA vajade på halv stång. Funderade en stund innan jag kom på att jag läste på någon löpsedel att Ingvar Kamprads fru dött. Då kändes det logiskt och sorgligt.

Julklappsinköpen gick bra. Jag hittade sakerna jag planerat. Det är ju inte alltid man gör det!

Sedan gav jag mig in i mataffären. Jag hann inte planera så mycket innan så jag hade en väldigt kort inköpslista. På något sätt lyckades jag ändå fylla en stor kundvagn och fick betala över 2000:-. Det är dyrt att bara gå in i mataffären... Nu blev det en liten julklapp och en ny ljusslinga också, så egentligen var det kanske inte så dyrt.

När jag väl kom hem börjar det verkligt spännande. Då gäller det att få in maten i kylskåpet. Det är tur att jag har tränat genom att spela tetris. Efter lite meckande gick allt in.

Träning

2011-12-12T22:25:00.003+01:00

Idag är det en vecka sedan jag sprang (eller tränade på annat sätt) senast. Så länge brukar det inte gå mellan varven. Det var inte heller meningen att det skulle gå så länge. Jag hade till och med packat med träningskläder till Stockholm. Tyvärr var det isgata båda de kvällarna då det skulle passat att springa. Utan dubbar och utan att hitta så var det inte lockande att ge sig ut i mörkret på isgatorna.

Idag var det desto bättre springväder. Det gick lite fortare än på senaste tiden, men det kändes helt ok. Dessutom blev det ett stopp på vägen för att logga en geocache. I och med den pausen orkade jag hålla tempot även på hemvägen.

Det gäller att hålla i med träningen nu när det är mörkt större delen av dygnet och ibland isgata. Alternativet att åka skidor fungerar inte så bra än. Håller tummarna för att det ska gå åka skidor någonting i södra Sverige i år.

Inte SOS längre

2011-12-12T09:51:00.001+01:00

Henrik har en app på sin telefon där han kan skapa olika vibrationer på mobilen för olika personer som skickar SMS. När han installerade den tyckte jag att det var lämpligt med SOS när jag skickade SMS. Han var med på idén. Sedan dess har hans telefon vibrerar tre korta, tre långa och tre korta när mamma skickat SMS.
Idag hade han tröttnat. Efter att vi skickat ett par SMS fram o tillbaka meddelade han att han kommer korta ner min vibration "om jag inte misstyckte". Gullunge, jag får väl ta det!

Tekniska museet och Stockhom city

2011-12-10T22:38:00.007+01:00

I går eftermiddag kom resten av familjen upp till Stockholm. Tanken var i alla fall att hela resten av familjen skulle komma. Henrik blev dock sjuk så han stannade hemma.

Idag gav vi oss ut på stan, väl medvetna om att halva stan kunde spärras av hur som helst på grund av nobelfestligheterna och nazistdemonstrationerna. Vi började med att åka till Tekniska museet. Där tittade vi på 4D-bio. Cosmonova på naturhistoriska har ju betydligt bättre kvalitet både på 3D-effekterna och själva handlingen i filmen, men det var kul ändå. Martin var väldigt nöjd så han berömde filmen till personalen när vi gick ut från salongen.
Museet hade även lite juljippo där vi kunde bygga snöstjärnor (av plast) och göra våra egna badbomber. Om något dygn är badbomberna färdiga så då kan vi julbada och prova dom. Hoppas att inte Cissi och jag tog för mycket färg i våra. I så fall kommer hon att bli grön och jag röd efter badet. Det återstår att se.

Just idag var det dessutom en science fictiondag med lite föredrag och naturligtvis lite folk som Mannen känner. Dessutom stod det en tjej och gjorde ballongfigurer. Det var inte vilka ballongfigurer som helst. Jag har inte sett liknande. Hon var både duktig på att göra dom och hade fantasi. Ballongfigurerna föreställde inte vanliga hundar utan hade förstås kopplingar till science fiction på ett eller annat sätt. Martin fick en laserpistol och Cissi en blå drake som sprutar eld.
Efter lunch och lite tittande på museets vanliga utställningar så tog vi bussen in mot stan. Chuffören meddelade att bussen idag inte gick den vanliga turen på grund av avspärrningar. Spännande att se var man hamnar då, när man inte hittar. Vi hamnade i alla fall i närheten av hötorget så det blev ju bra. Extra bra tyckte Cissi eftersom vi klev av bussen precis utanför Panduro. Där köpte vi några julklappar till Cissi medan hon noga blundade.

På hötorget höll de precis på att släppa in alla gäster till nobelprisutdelningen. Vi fick inte komma in, men de som kom med limousine eller poliseskorterade bussar fick komma in. Idag var det ingen försäljning på hötorget. Hela torget var avspärrat för att släppa fram limousiner och en del parkerade även på torget.

Kring hötorget var det ganska polistätt, men när vi närmade oss gamla stan var det ännu polistätare. Det visade sig att vi passerade den plats där demonstranter och motdemonstranter hade drabbat samman någon timme tidigare. När vi passerade var det fler poliser än demonstranter så det kändes lugnt.

Varför tror man alltid att man ska kunna handla julklappar bara för att man går på stan i Stockholm? Jag får inte fler idéer där än hemma i min stad. Lite mysigt är det förstås att gå en runda i Stockholm city, men det innebär ju också att trängas med folk överallt. Julklapparna får jag nog handla en vardag hemma på stan eller på internet, vilket är ännu lugnare.

Nu är jag i alla fall hemma från storstan för denna gången. Som jag skrev härom dagen; Borta bra men hemma bäst!

Stockholm några dagar

2011-12-07T21:10:00.002+01:00

Denna veckan är jag på kurs i Stockholm. En jättebra kurs med bra lärare och trevliga kurskompisar. Det är kurs i Java-programmering. De flesta av de som går kursen gick olika varianter av tekniska utbildningar långt innan språket Java började användas. De flesta av oss har jobbat med programmering mer eller mindre, men vill nu lära oss Java.

Det är trevligt att komma till storstan några dagar och att kunna passa på att umgås med brorsan. Jag kommer däremot aldrig att flytta till Stockholm. Här är jättevackert. Jag gick "hem" från kursen idag på gångvägar utmed Årstaviken. Visst har vi en vacker huvudstad. Ändå blir jag så trött på folk och trafik som är överallt. Uttrycket borta bra men hemma bäst fungerar vekligen.

Skadad bil

2011-12-05T21:52:00.004+01:00

Idag var det halt ute. När jag skulle svänga in på vår uppfart ville bilen varken stanna eller svänga. Tyvärr svängde den lite och där mitt fram stod grannens mur. Hörnet på muren hamnade mitt i registreringsskylten. Skylten lossnade och kofångaren sprack. Bilar må vara hårda, men murar är hårdare.

Jag hade ingen hastighet så det är ingen fara med mig, men det blev till att ringa försäkringsbolaget, bilverkstan och hyrbilsfirman. Nu har jag löst allt det där ringande och i morgon bitti tar jag tåget till Stockholm, för resten av veckan. Smart planerat va? Alltså får Mannen fixa resten.
Ett par timmar senare när jag tömde brevlådan så fick jag detta kortet från Trygg Hansa. "Din Saab förtjänar ett extra bra skydd". Fin timing!
Nu råkar jag vara nöjd med Östgöta Brandstodsbolag som alltid är hjälpsamma, så jag tänker inte byta försäkringsbolag i alla fall. Dessutom kanske inte Trygg Hansa vill ta hand om vår bil just nu.

2:a advent

2011-12-04T21:27:00.002+01:00

Inget är som väntans tider! Så heter det ju och advent betyder ju väntan (och en massa förberedelser). Än så länge ser jag inga spår av vintern så det är svårt att förstå att julen närmar sig.

Helgen har inte ägnats så mycket åt julförberedelser. Vi har i stället slängt skräp på tippen, varit ute på ett par olika cacheturer, röjt lite hemma och fixat en massa småsaker, spelat spel och umgåtts. Mest har vi vilat upp oss!

Jag behövde slappa den här helgen. Det händer en hel del på jobbsökarfronten just nu som tar på krafterna. Det gäller att ladda och ladda om. Denna veckan ska jag dessutom åka till Stockholm tisdag till fredag och gå en kurs (som förhoppningsvis ska ge mig rätt jobb). Spännande, intressant och påfrestande kan sammanfatta nuläget!

Skördetid fortfarande

2011-12-03T22:11:00.003+01:00

Än så länge finns det lite kvar att äta från trädgården. Grönkålen står så fin i trädgårdslandet. Den kan man odla bara för att den är så vacker. Den är riktigt mörk grön mot allt det bruna nu. Ännu vackrare vore det om marken vore lite vitt på marken. Då sticker de gröna små "grönkålsträden" upp som klargröna pigga saker ur den vita snön. Grönkålen kan stå kvar i trädgården och skördas ända fram till mars, men det gäller att komma före haren. Tyvärr visar inte bilden riktigt hur vacker grönkålen egentligen är.

Oftast gör jag sallad av grönkålen. Jag skär bladen riktigt smått och blandar dom med en vinegrette och russin. Sedan skär jag i lite äppelbitar. Gott och nyttigt!

På tal om äpplen så har jag det också kvar från trädgården. Dels har vi höstäpplen kvar som faktiskt är fina fortfarande. Det är tack vare att de kunnat stå ute på altanen denna milda höst. Igår gjorde vi äppelpaj. Gott!
Dessutom har vi en annan sorts höstäpplen som också stått på altanen. De börjar nu bli fula, men det går ju skära bort det fula. Jag har skurit ner en del av dom idag och lagt ut för torkning.
I matkällaren ligger de mörkröda och fina Ingrid Marie och väntar på att bli uppätna. Får nog bli fler äppelpajer...

Bokmärken

2011-11-30T10:34:00.007+01:00

Ett rosa bokmärke efterlyses. Det har varit försvunnit i en vecka. Sågs senast i närheten av Camillas säng.

Det är inte helt ovanligt att mina bokmärken försvinner, eller snarare det händer nästan varje kväll. Jag lägger mig i sängen, tar boken, lägger bokmärket redvid mig och läser. När jag läst färdigt så har bokmärket obemärkt flyttat sig. Jag får alltid leta för att hitta det. Oftast hittar jag det nästan direkt, ibland kan det dyka upp nästa dag, men det rosa har nu varit borta i en vecka.

Det är tur att jag har många bokmärken när de nu är så rörliga. Det händer ibland att någon liten pappersbit får bli bokmärken, men jag gillar bättre bokmärken med en speciell historia.

Detta är fortfarande en av favoriterna. Det lilla biet (eller vad det är för kvitter) fick jag av mamma för snart 100 år sedan. Jag tror att hon varit iväg på en kurs några dagar. Det hände inte så ofta att hon var bortrest så när hon kom hem fick jag detta bokmärke som lever fortfarande.
Detta supersöta bokmärke fick jag av min tyska brevkompis. Ni vet på den tiden då man skrev pappersbrev. Då hade jag en brevvän i tyskland som jag skrev på engelska till. Vi skickade ibland små presenter till varandra. I nederkanten kan man se spår av när något av barnen fick tag i bokmärket och skulle provsmaka. Det är alltså bitmärken.
Nu helt nyligen fick jag detta bokmärke av en kollega som var på besök i Sverige från Sri Lanka. Det är elefanter på det mesta från Sri Lanka. De värderar sina elefanter väldigt högt och smyckar dom gärna till parader och högtider.
Och så har jag detta högst personliga bokmärke. Det är svärmor som ville testa sin nya symaskin som kan sy bokstäver. Ingen tvekan om att bokmärket är till mig :-)

Som ni ser så har jag några bokmärken kvar så jag får väl klara mig utan det rosa.

1:a advent

2011-11-27T19:08:00.003+01:00

"Nu tändas tusen juleljus..." För att vi skulle kunna tända några juleljus alls så fick det bli en rejäl röjning i källaren. Nu är bilen full med sånt som ska till tippen och i garaget står sånt som ska till någon lämplig loppis. Nu, framåt kvällen, har äntligen adventsljusstakarna kommit fram.
Egentligen är den gamla julsången omodern. Vi tänder ju inte bara tusen juleljus numera. Bara Stockholm stad tänder 671 666 lysdioder. Ska vi göra om julsången till "Nu tändas miljarder juleljus..."?

Om drygt en vecka åker jag till Stockholm så då får jag väl räkna ljusdioderna.

Trött efter scouthajk och en del annat

2011-11-26T21:45:00.003+01:00

Sitter här och gäspar och försöker hålla ögonen öppna en liten stund till. Jag hade en mycket omtumlande fredag som jag fortfarande försöker varva ner efter. På eftermiddagen stressade jag runt för att få ihop det sista innan scouthajken och att få till scouternas årliga adventsförsäljning på ICA. (Adventsförsäljningen beskrev jag så bra 2008 så den tänker jag inte skriva om igen.)

Mitt i allt detta, 20 minuter innan jag förväntades vara på plats på ICA, när jag bara skulle få i mig lite mat först så ringer telefonen med ett viktigt samtal. Efter det samtalet satt alla nerver utanpå och jag försökte samla ihop mig igen samtidigt som jag flaxade runt för att få till maten och lyckas äta den på ingen tid alls.

Fortfarande i en hastighet av 120 for jag till ICA och sedan vidare till scoutgården för att ta hand om 15 vilda scouter. Vi hade en bra kväll med lekar, ljusspår, popcorn och lägerbål. Vid lägerbålet bevisade vi att man kan sjunga 7-stämmigt (eller så) genom att försöka sjunga samma sång samtidigt i samma stämma. Tur att jag är tondöv!

Så småningom blev det sovdags. Scouterna somnade ganska snart, men inte jag. Allt for omkring i hjärnan och det tog många timmar att somna. Just när jag somnat kom en ledsen scout som behövde tröst en stund. Sedan var jag ju klarvaken igen. Så småningom somnade jag några timmar till. Nu känns det att det inte blev så många timmar som det borde varit.

Hajken fortsatte idag på förmiddagen med frukost, promenad i skogen och en stunds avkoppling med att tälja på lite pinnar. Det blev en kort, men lyckad hajk. Det viktigaste för barnen är ju att få sova över så en stund på kvällen och en stund på förmiddagen var tillräckligt.

Nu ska jag ta det lugnt och koppla av i morgon för att ladda för en fullspäckad vecka.

En egologisk dag

2011-11-24T22:00:00.003+01:00

Idag har jag haft en egologisk dag. Det vill säga att jag har gjort en massa saker för att må bra själv. Jag bestämde mig för att idag ska jag inte ägna någon tid åt jobbsökandet och jag hade inget annat inbokat heller. Även som jobbsökande måste man väl få ta en paus.

Efter frukost började jag med att gå och lägga mig och sova en timme till. Inte dumt! Sedan var jag lite seg ett tag innan jag kom igång med lite städning. Jag dammsög och skurade golv. Det kan faktiskt vara helt ok om man har musik på hög volym samtidigt. Jag blev ordentligt uppvärmd av städningen så efter en lättare lunch gav jag mig iväg på en löprunda.

Tänk att få springa i ljuset, i tio graders värme i slutet på november. Helt otroligt! Det är lyxigt att verkligen kunna utnyttja ljuset dessa korta dagar. Rundan jag sprang blev en händelserik runda. Det passerade flera tåg bara några meter ifrån mig. Stridsflygplan gick in för landning precis över huvudet på mig. Jag sprang under och utmed (inte på) motortrafikleden. Detta kan låta hur jobbigt som helst, men det fanns också långa bitar av lugn. På vägen passade jag på att logga en geocache och springa genom ett naturreservat. I naturreservatet får man zick-zacka mellan nedfallna träd och balansera på spångar hala som såpa. Kul med omväxling.

Eftermiddagen och kvällen gick åt till att handla mat, laga mat och en massa scoutadministrerande. Nu ska jag sova för i morgon är det dags att ta nya tag med jobbsökandet.

Chokladpraliner

2011-11-24T12:07:00.002+01:00

I går var det dags för "sista kvällen med gänget" med mina goa arbetskamrater. Vi uppsagda ville ha ett bra avslut tillsammans så vi bokade en kurs i tillverkning av chokladpraliner. Tre timmar i chokladens värld. Härligt!

Vi tillverkade tryfflar, praliner och två efterrätter. Inget av det var speciellt svårt, men en del bökande. Jag tror inte att det är något jag kommer att ägna mig åt hemma, men vi hade en trevlig kväll. Dessutom fick vi med oss en massa tryfflar och praliner hem och dom är inte uppätna än.

Lasagne

2011-11-22T21:23:00.003+01:00

Martin har länge frågat efter lasagne. Det är ju gott, men inget man slänger ihop vilken vardagskväll som helst. Idag var han hemma eftersom det var studiedag i skolan idag också. Då passade det bra att hjälpas åt att göra lasagne.

Eftersom alla i familjen gillar lasagne så bestämde jag mig för att göra den till kvällen och inte till lunch. Bra tänkt, förutom att Henrik naturligtvis hade ätit lasagne till lunch i skolan. Varför lyckas jag alltid pricka in samma mat?
Nu har jag i alla fall gjort 17 portioner lasagne. Det blev 12 portioner till frysen. Inte dumt att ha! Tyvärr (eller nåt) brukar den inte bli långlivade i frysen.

Ullared

2011-11-21T22:55:00.005+01:00

Idag och i morgon har Cissi och Martin studiedag så att de är lediga från skolan. Vi passade på att utnyttja det för att åka till GeKås i Ullared. Båda två ville gärna åka dit. Mannen följde också med men tillbringade största delen av dagen med att jaga cacher i stället för att jaga fynd.

Det var mycket folk trots att det var vardag och före lön. Vad gör folk, har de inte ett jobb att sköta? Trots att det var mycket folk så var det inga köer varken in i affären, till toaletten, till provrummen eller till restaurangen. Det kan nog vara betydligt värre.

Cissi handlade mest. Det hon blev allra nöjdast med var hennes "onepiece" eller "jumpsuit", det vill säga en hel overall. Hon hade den på sig i bilen på vägen hem. Hela hon strålade för att den var så skön att krypa in i. På henne såg det inte så tokigt ut, men jag har inga planer på att köpa någon till mig.

Jag köpte en del träningskläder så nu måste jag träna ännu mer. Dessutom blev det några julklappar och lite kläder till övriga i familjen och en del annat som är bra att ha. Vi handlade inte några jättemängder.

Hela fenomenet med Ullared är fantastiskt. Det är helt sjukt, men också helt genialt. Allting är så välordnat så det bara flyter på. Folk kan gå runt och handla hur mycket som helst som de behöver och också en massa som de inte behöver. Egentligen är det förstås helt sjukt att åka så långt för att handla, men det var en trevlig utflykt.
Vid restaurangen hittade vi en legomodell över GeKås. Modellen var nog två gånger fyra meter. Bilderna i detta inlägget är från modellen. Kul med alla detaljer som kundvagnar, kassor, folk och några som inte riktigt hörde dit. I kön in stod en gris och en djävul.

Dessutom pågick filmning i butiken idag. Jag antar att filmningen var till tv-programmet Ullared. Jag har sett några avsnitt och kände igen Morgan och vad nu den andra killen heter. Idag gick de två runt och handlade och blev filmade. Jag gick inte fram och vinkade, så ni behöver inte titta på programmet. Men visst är det hela en otroligt smart PR-grej.

Baksmälla utan fest

2011-11-20T17:29:00.003+01:00

Ordentlig huvudvärk hela förmiddagen. Värktabletten hjälpte bara till hälften. Att komma ut lite hjälpte inte mycket. Lunchen gjorde mig ännu segare.

Efter lunchen gick jag och lade mig en stund. Ställde in klockan på 30 minuter och lade huvudet på kudden. Något måste ha gått fel för det dröjde max fem minuter innan klockan pep. Hur gick det till? Efter ytterligare en stunds vila kände jag mig aningen bättre.

Att springa eller inte springa var då den stora frågan. Det blev en lugn joggingrunda. Just idag var det rätt val för nu mår jag bättre. Här är det nog dags att påpeka att detta inte handlar om någon baksmälla. Jag drack inte en droppe alkohol igår och var inte på fest. Jag fick alltså inte det roliga utan bara det jobbiga efteråt. Orättvist!

Nu när det redan är mörkt ute igen känner jag mig ok och kan ta tag i dagen. Dags att planera för kvällens ledarmöten (ja, två stycken efter varandra) på scouterna och att planera morgondagens utflykt till Ullared.

Kebnekaise

2011-11-18T18:49:00.003+01:00

Jag läste i nyhetsflödet i veckan att några personer suttit fast i flera dagar i Kebnekaises toppstuga. Där har jag också suttit fast...

Det var när jag var i lägre tonåren eller så. Jag var på fjällvandring med familjen. Vi skulle bestiga Kebnekaise bakvägen liksom, inte den väg som de flesta kommer. Vi gick långt upp och satte upp tältet där. Där gjorde pappa pizza på spritköket. Hur många har ätit pizza på kanten av Kebekaise?
Dagen efter skulle vi gå upp på toppen och sedan ner till tältet igen. På väg till toppen kom det tät dimma så att vi inte visste var vi var. Plötsligt stupar det några hundra meter ner. "Nu vet jag var vi är" säger pappa. Ja, det stället var inte så svårt att hitta på kartan. Tur att vi inte gick längre fram. Vi tog oss upp till toppstugan, men där blev vi tvungna att övernatta. Vi hade ju lite mat med så det gick ingen större nöd på oss.

Dagen efter skulle vi gå de sista metrarna upp på toppen. Själva toppen var snöklädd så jag kom inte upp med mina hala stövlar. Jag har alltså varit några meter ifrån Kebnekaises topp!

Detta var en av de mer strapatsrika fjällvandringarna som vi var ute på. Jag tyckte mest att det var roligt, men jag kan tänka mig att mamma var mer skrämd av vad som kunde ha hänt. Undra om jag skulle kunna få upp familjen där i sommar?

Om du inte vill ha så mycket äventyr så kan du besöka Mount Everest på nätet. Det finns nu en webkamera som visar toppen. Kolla här!

Geocaching

2011-11-16T14:40:00.002+01:00

Vad är en nörd? När övergår man från att ha ett fritidsintresse till att bli en nörd?

Jag älskar att vara ute i naturen. Detta kan visa sig på många olika sätt. Det kan vara allt ifrån att springa eller promenera i skogen och vandra i fjällen till att paddla kajak eller åka på scouthajk. Det finns ingen annanstans som jag kopplar av lika bra som ute i naturen.

Ett sätt att komma ut är att geocacha. Det är ett jättebra sätt att komma ut både på mindre och större naturupplevelser, antingen själv eller i sällskap med andra. Just nu håller jag på med att ta minst en geocache per dag. Fråga mig inte varför. Det är ju bara dumt att ta det som en tävling när det ska vara avkoppling. Och det är väl delvis därför jag skriver detta inlägget. Jag tror att mitt geocachande håller på att övergå från att vara ett fritidsintresse till att bli en nördsyssla. Jag har nu loggat geocacher 62 dagar i rad. Är det dags att sluta då?

Sen lyssnade jag på detta radioinslaget från i fredags och då blir jag inspirerad igen. Jag är nog ingen riktig geocachingnörd än för jag har inte bilen full med alla de där "bra-att-ha"-prylarna de pratar om, men jag har köpt en snöraka med 6,5 meter teleskopskaft för att nå en geocache. Känns som att jag ligger i riskzonen för att bli nörd i alla fall...

Fars dag

2011-11-13T20:46:00.003+01:00

Idag har vi firat fars dag med gott fika. Det blev fika med smaskiga citronrutor och hallontårta. Inte dumt alls! Jag fotade hallontårtan, men eftersom fotokvaliten blev så dålig såg den inte god ut. Därför slipper ni se det fotot.

Smaskandet balansenrades av lövräfsning, en cachepromenad en mil bort för att ta dagens nya cache och en cachepromenad till i närområdet tillsammans med fikasällskapet.

Surdeg

2011-11-12T11:00:00.003+01:00

Förra sommaren gjorde jag ett försök att baka bröd med surdeg, men då tröttnade jag på allt baltande, planerande och väntande. Efter att ha hittat en inspirerande bok på biblioteket, av misstag, så tänkte jag nu försöka igen. Jag började i tisdags kväll med att blanda vetemjöl, vatten och rivet äpple. Detta har stått i köket och puttrat i några dagar. Detta behöver man inte göra varje gång, utan bara för att få en grund.

I fredags morse började jag blanda ihop en deg. På kvällen var det steg två då allt skulle blandas samman och sedan jäsas i kylen över natten.

Slutligen blev det färskt surdegsbröd till lördagsfrukosten. Inte så dumt! Det blev två rejäla limpor så nu finns det en hel del bröd i frysen också.

Jag ska göra några försök till med min surdegsgrund och se vad jag tycker om surdegsbakandet. Det kändes som att det var mindre baltande denna gången än vid förra försöket då jag följde ett helt annat recept. Någon som har ett eller två bra recept att dela med sig av?

111111 kl 11:11

2011-11-11T11:10:00.000+01:00

Ni firar väl idag kl 11:11 då det är datumet 111111?

Som geocachare är detta ett viktigt datum. Det firas med olika typer av träffar runt om i landet. I Linköping kommer 11 nya geocacher att släppas kl 11:11. Några av dessa ska jag förstås ta med en gång.

Sedan kl 18 är det träff på stan där vi kan diskutera dagens cachande och äta en bit mat. Det gäller att passa på att fira för det är 100 år innan detta tillfälle kommer igen.

Planera och planera om

2011-11-11T07:37:00.003+01:00

Det blir aldrig som man har planerat, det är väl bara att lära sig det.

I tisdags var Martin och jag på väg till simhallen som vanligt, för att Martin går på simträning. När vi står påklädda i hallen så mår inte Martin bra. Efter lite velande beslutar vi att vara hemma. Vi klär av oss ytterkläderna och jag börjar så smått tänka ut vad jag ska utnyttja den extra tiden till. När det gått tio minuter så känner han sig pigg igen. Vi hinner fortfarande så planerna ändras igen och vi åker.

Idag vaknar jag tidigt med en känsla av stress för att det är en massa som ska göras idag och en massa som ska koordineras ihop. Jag far upp och gör pannkakor och nyponsoppa som Martin ska ha med sig då skolan ska på utflykt. När Martin kommer till frukosten så hostar han värre än tidigare i veckan och verkar över huvud taget att må lite sämre. Efter lite velande idag också så bestämmer vi att han ska vara hemma.

Alltså har jag gjort pannkakorna och nyponsoppa nästan i onödan. Jag hade i alla fall inte behövt göra det halv sju på morgonen. Dessutom ändrades planerna för resten av dagen eftersom jag nu inte ska hämta Martin efter skolan eller skjutsa honom till Halloweenfesten i kväll eller hämta efter festen. Naturligtvis jättetråkigt att han missar en massa kul saker, men min planering blev lättare. Framför allt blev planeringen annorlunda. Än finns det dock tid att planera om, dagen är ju inte slut än.

Slut på höstlovet

2011-11-08T08:33:00.004+01:00

Nu är det vardagsvecka och höstlovet håller på att försvinna ur tankarna. Igår fiade vi lite ändå för det var ju kladdkakans dag. En så viktig högtid får man ju inte missa! Tur att jag var på lunchgympa och gick en kvällspromenad också.

En av dagarna på höstlovet var Martin och jag på Fenomenmagasinet. Där är det alltid lika roligt. Alla har roligt, både gammal (42 år) och ung (10 år). Vi gick runt i flera timmar och pillade, testade, klurade och roade oss. På höstlovet fanns dessutom en extrautställning om CSI. Vi fick spåra upp förbrytare genom att titta på fingeravtryck och skoavtryck, granska sedlar och körkort och en del annat.

De sista dagarna på höstlovet var Martin hos mormor och morfar, de stora barnen var själva hemma och vi vuxna var i Lerum utanför Göteborg och roade oss. Vi var på Fumble after dark, FAD, som är ett jättestort arrangemang för geocachare, ett så kallat "megaevent". På dagen var det lite föredrag och försäljning av diverse prylar. Sedan på kvällen var det dags för den stora händelsen. 752 geocachare samlades i en gymnastiksal. Via ett antal datorer som var väl förberedda så laddaded alla in 100 cacher i sin GPS. När det var tillräckligt mörkt och klockan blev 18 så släpptes vi ut i skogen. Till de första cacherna var det ett lemmeltåg, men ganska snart spred folk ut sig över området. Ingen hinner ta alla 100 cacher så därför blir det spridning eftersom alla väljer olika.
Det var häftigt att se alla ficklampor guppa omkring i skogen. Ibland slog vi följe med några en bit och sedna gick vi åt olika håll igen. Det är kul att det är sådan blandning på folk. Det fanns barnfamiljer som hade med sig fika, det fanns 20-åriga orienterare som var ombytta och sprang runt, det fanns alla som gick över stock och sten som vi gjorde och det fanns pensionärerna som gick med stavar.

Vår GPS har just nu ingen karta så vi hade ingen aning om var det fanns stigar och vägar. I stället gick vi närmsta vägen, kanske inte alltid snabbaste vägen. På ett ställe var vi mitt ute i vassen och höll på att hamna i en forsande bäck. I sista sekunden fick jag syn på bron och vi tog oss tillbaka och gick över bron i stället. Klockan 23 var det prisutdelning så då skulle vi vara tillbaka. Det blev fem timmars promenerande i skogen, mestadels rakt in i skogen utan stig. Trötta, men nöjda och glada kom vi tillbaka med flera sekunders marginal. Det var ett kul äventyr som vi kanske kommer tillbaka till. Nästa år är det tionde gången arrangemangent ordnas och det växer för varje år.

Trädklättring

2011-11-02T22:45:00.000+01:00

Några kilometer hemifrån finns en geocache högt upp i ett träd. Vi har varit där ett par gånger och försökt att se cachen från marken för att veta vilket träd det gällde att klättra i. Ingen av gångerna har vi lyckats se cachen.

Idag var det tredje gången gillt. Vi hade bestämt träff med Crille, en (numera före detta) kollega till mig som kan det där med klättring och säkring. Han gillar dessutom utmanande geocacher så han var inte svårövertalad att hänga med till trädet.

Efter en stunds spanande upp i trädkronorna fick jag äntligen syn på den. Ett litet rör, långt upp i ett träd. Jag gissar att det var ca 8 meter upp. Crille ville gärna använda så mycket av sin utrustning som möjligt. Det kändes bra att slippa risken att falla ner, så inte mig emot.

En i taget klättrade vi upp till cachen. I vissa lägen tycker jag illa om höga höjder, men detta kändes inte alls otäckt. Det var bara roligt att klättra. Jag hade inte alls känt mig lika säker utan att ha haft klätterselen och en lugn person som stod nedanför och säkrade. Tack Crille för det!

Efter drygt en timme kunde vi nöjda åka hem. Trots att vi började redan klockan fyra så hann det bli ordentligt mörkt innan vi var klara. Eftermiddagarna blir verkligen korta nu när vi fått vintertid. Just nu håller jag på med en liten utmaning att logga minst en geocache per dag. Detta blev 49:e dagen i rad. Ja, jag erkänner att jag är lite knäpp...

Städutmaning

2011-11-02T22:44:00.003+01:00

Jag är med i Ulrika Gabriels utmaning Rensa i röran. Utmaningen går ut på att man varje vecka väljer ett ställe att rensa upp (och bloggar om det). Det kan vara stort som ett helt rum eller litet som en necessär. Ulrika har kört detta förut och jag tycker idén är bra, men har inte mäktat med det förut. Nu passade det så bra in i tiden med att jag ska vara hemma ett tag. Igår blev det rensat på sonens skrivbord. Detta kanske är lite fusk för jag gjorde ju inte allt jobb själv, men å andra sidan hade det inte blivit rensat alls om jag inte hade sagt till och hjälpt till. På bilden ser du hur fint det blev.

Tyvärr glömde jag ta kort på skrivbordet innan rensandet, men skrivbordet hade väldiga likheter med hans bokhylla som syns på denna bilden. Bokhyllan är nästa projekt!

Biblioteket

2011-11-02T22:37:00.002+01:00

Det är så mysigt att gå till biblioteket och jag kommer oftast därifrån med fler böcker än jag tänkt mig. Idag kom jag därifrån med en salig blandning:

Två böcker av H.P. Lovecraft som ska läsas till nästa bokcirkel. Det är skräcknoveller.

Ett par böcker om vegetarisk matlagning. Tänkte jag skulle få lite inspiration att laga mer vegetariskt.

En bok om surdegsbakning. Jag kanske ska ge det en chans till.

En bok om att göra hemsidor. Detta vill jag lära mig, men tyvärr visade sig denna bok vara tryckt 1998. Inte mycket av innehållet är användbart idag.

Fortsättning på korthistorien

2011-11-01T21:38:00.003+01:00

Efter gårdagens fadäs med bankkortet så kändes det lite olustigt att ge sig ner på stan idag. Jag hade laddat med lite kontanter så att jag skulle kunna betala det nödvändiga även om mitt extrakort inte skulle fungera. Jag skaffade ett extrakort i somras för att ha på vår europaresa. Man vet ju aldrig när ett kort krånglar och då kan det vara bra att ha ett extra av annan typ. Efter sommaren har jag inte känt något behov av två kort så jag har aldrig använt extrakortet. Inga problem, kortet fungerade bra och jag lyckades till och med komma ihåg koden. Ytteligare en kod att stuva in i hjärnan.

Medan jag var på stan så ringde någon snäll människa hem till oss. Hon hade hittat mitt kort igår, i parkeringsautomaten. Hon hade ringt icabanken och frågat vad hon skulle göra med kortet. Eftersom kortet redan var spärrat fick hon rådet att klippa sönder kortet. Ändå ringde hon hem till mig och talade om detta. Det känns jätteskönt att veta att inte kortet finns i orätta händer eller ligger på gatan någonstans. Det finns snälla människor!

Shopping i Linköping

2011-10-31T22:09:00.003+01:00

Idag var första vardagen på barnens höstlov. Eftersom jag är hemma hela veckan så har jag diskuterat med barnen vad de vill göra under veckan, utan att flänga iväg hela veckan.

Ullared har varit ett av förslagen. Efter att ha funderat lite till så kändes det onödigt att åka bil i sex timmar (tre timmar åt varje håll) för att göra av med en massa pengar. Ett tag funderade jag på att åka till A6 i Jönköping i stället. Det är i alla fall bara 2 timmar (en timme åt varje håll) i bil. Efter ytterligare funderande så konstaterade jag att det säkert är samma affärskedjor i Jönköping som i Linköping. Det hela slutade med att Cissi och jag tog en eftermiddag med shopping i vår egen stad.

Vi tog bilen och åkte runt till några olika affärer som inte ligger i stora shoppinggallerian eller i city. Vi hade trevligt och köpte lite småsaker och Cissi köpte en vinterjacka. Sedan åkte vi förbi mitt favoritbageri och köpte bröd och bullar. Slutligen hamnade vi i city. Där gick vi runt i några affärer och konstaterade att vi inte hittade någon bättre jacka än den som Cissi redan köpt. Skönt då vet vi det!

I en affär hittade Cissi ett par kängor. Sedan gick vi runt i övriga skoaffärer och konstaterade att det inte fanns snyggare kängor. Skönt då har vi koll på det också!

Sedan kom problemet när vi skulle gå tillbaka och köpa kängorna. Jag hade inte mitt bankkort i plånboken! Efter mycket funderande insåg jag att jag glömt kortet i parkeringsautomaten när jag betalade parkeringen. Där fanns naturligtvis inte kortet kvar när vi kom tillbaka dit. Det blev till att åka hem och spärra kortet.

En trevlig eftermiddag, med lite snöpligt slut.

Datorn och skogen

2011-10-29T22:22:00.003+02:00

I torsdags var min sista dag på jobbet. Nu är jag arbetsbefriad resten av uppsägningstiden. Som jag skrivit om tidigare så är det inte jag som valt att sluta utan det beror på att min avdelning flyttar till Göteborg så jag och elva kollegor blev övertaliga (om vi inte ville flytta till Göteborg). Det är alltså dags att söka sig nya utmaningar. Spännande att se vad det kommer bli.

En effekt av att jag slutade jobbet är att jag har lämnat ifrån mig jobbdatorn. Min jobbdator använde jag hela tiden på jobbet, men jag bar också hem den och använde den väldigt mycket hemma. Jag tänkte innan att det löser sig för hela huset är fullt av datorer. Riktigt så enkelt är det inte, har jag insett. Jag saknar att ha en EGEN dator! En dator där jag har de program jag brukar använda. En dator med mina genvägar och allt annat jag använder. Jag måste kanske köpa mig en egen i alla fall. Då kommer den stora frågan vad det ska vara för någon. Måste fundera ett litet tag till!

Jag läste någonstans att man inte får bli kär i en juridisk person, dvs man får inte bli för beroende av sitt jobb. Lättare sagt än gjort, men får man bli kär i skogen då? Jag kan leva utan mitt förra jobb, men utan skogen blir det värre. Efter den omtumlande dagen i torsdags (och dagarna innan) så kändes det kanonskönt att ge sig ut och springa i skogen. Jag var bara tvungen att springa av mig. Det blev en runda på nästan en mil och ändå orkade jag ta i även den sista biten. Adrenalinet ger en himla massa kraft!

Att komma ut i skogen är det mest avkopplande jag kan komma på. Det behöver absolut inte vara löpning. Igår blev det en promenad i stjärnorpsravinen som lyste i vackra höstfärger. Idag blev det en promenad några kilometer hemifrån på ett annat vackert ställe som jag aldrig hade hittat till om där inte hade funnits en geocache. Det blev en promenad på drygt två timmar, inklusive fikapaus mitt bland solgula lönnlöv. Höstsolen värmde skönt! Hoppas det blir fler fina höstdagar nu när jag har chansen att vara ute dagtid när det är ljust.

Köksbordet fullt med legogubbar

2011-10-24T21:51:00.003+02:00

Just nu står det en hel armé av Lego bionicle på köksbordet. Det är tydligen 22 stycken gubbar i olika storlek. Martin har byggt dom. Han bygger inte efter beskrivningarna utan konstruerar sina egna gubbar och vill förstås visa upp dom, gärna mitt i köket. Det är tur att vi har mer än ett matbord. När det är fullt på köksbordet så äter vi vid stora matbordet i rummet intill.

Lego är kul, även om jag tycker bättre om vanligt lego än bionicle-lego. En nackdel med lego (förutom att det fyller upp hela köksbordet) är att det gör ont att trampa på. Och trampar på det gör man så fort man går in i Martins rum. Ibland plockas allt lego upp, men det tar inte många dagar innan halva golvet är fullt igen. Det är någon slags spridningseffekt som lego har.

Jag vill vara detektiv

2011-10-23T09:56:00.003+02:00

Det finns tillfällen då man mer än annars får fundera över sitt liv och lära känna sig själv. Jag tycker att varje föräldraledighet har varit en sån period. Då har jag funderat på vad jag vill göra med mitt liv, särskilt vad jag vill göra med mitt arbetsliv. Första gången var jag nyexaminerad och sökte jobb, andra gången bestämde jag mig för att byta jobb och tredje gången slutade med att jag bytte jobb internt.

Nu när jag blivit uppsagd är det åter dags att fundera. Det har jag naturligtvis gjort en hel del de senaste veckorna. Jag har varit på några olika intervjuer och inför, under och efter varje intervju så blir det en massa funderingar. Det finns ändå några enstaka händelser som fått mig att lära känna mig själv ännu bättre.

Tydligast var det ändå på en av intervjuerna där han som intervjuade var så bra på att ställa rätt frågor. Han lyckades verkligen ringa in både vad jag gör på jobbet nu och vad jag vill göra. Detta var inte en intervju för en specifik annons utan ett samtal kring min spontanansökan till företaget, därför blev det en friare diskussion. Den diskussionen gav mig en massa insikter om mig själv.

En annan pusselbit till pusslet om mig själv fick jag härom dagen när jag läste tidningen Filter (en tidning som alla borde läsa för den är så bra). Filter skriver långa artiklar om precis vad som helst. Just denna artikeln var om en person som jag inte kände till alls innan. Han heter Hannes Råstam och jobbar med grävande journalistik. Han har grävt fram en massa sanningar som har lett till reportage om Osmo Vallos död, Tomas Quicks felaktiga erkännanden, omständigheterna kring göteborgskravallerna och en del andra fall som blivit mycket uppmärksammade.

Vad gav då denna artikel mig? Jo, jag blev så fascinerad av Hannes Råstams jobb och funderade på varför. Jag insåg snart likheterna mellan hans jobb och den delen av mitt jobb som jag gillar bäst. Det är detektivarbetet!

Hannes läser förundersökningsprotokoll, domslut och letar information kring ett fall. Jag läser kod, jämför olika programversioner och listar ut hur det bör fungera och varför det inte fungerar. Varför blir lagerkvaniteten fel där, varför blir orderbeloppet fel här och varför säger systemet att varan är slut på lager när det ser ut att finnas, varför blir det felmeddelande för den ordern men inte för den andra och så vidare. Jag älskar grävandet och att till slut lyckas lista ut hur det hänger ihop.

För tre år sedan bloggade jag om ett personlighetstest som jag gjorde då. Det testet visade också på att jag gillar detektivarbete. Så här skrev jag då och det kan jag fortfarande skriva under på. Nu gäller det "bara" att hitta ett detektivjobb!

Gästbloggare

2011-10-22T10:00:00.000+02:00

Just nu har det ju varit glest mellan blogginläggen. Då tänkte jag att det kan passa bra med en gästbloggare. Cissi hade i skolan i uppgift att skriva ett kåseri. Hon funderade en del på vad hon skulle skriva om och vad ett kåseri är för något. Vid frukosten förra fredagen när jag och Mannen pratade om vad vi skulle göra på kvällen så tyckte hon att det var ett utmärkt ämne för hennes kåseri.

När jag sen fick läsa kåseriet tyckte jag att det var så bra skrivet att jag inte kan låta bli att publicera det. Jag har fått Cissis tillåtelse. Läs och njut av hennes beskrivning av sina tokiga föräldrar!

Mina föräldrar i en vinglig gummibåt
Ända sedan jag var liten så har mina föräldrar dragit med sig mig och mina bröder ut i skogen vare sig vi ville eller inte. Ibland skulle vi tälta i fjällen och gå runt med en ryggsäck som var ungefär lika stor som en själv hela dagen, varje dag i en vecka eller två. De fick oss att paddla och åka längdskidor och massvis olika saker.
Efter många år av alla möjliga naturutflykter så hittade de en "sport" som kallas Geocaching. Det går ut på att människor världen över placerar små lådor ute i skogen, vid en vägkant, mitt i stan, inne i en stor byggnad, eller var de nu kommer på för ställe. På en internetsida kan man lätt hitta koordinater till alla dessa "cacher". Med hjälp av en GPS ska man sedan leta upp lådornas gömställen och skriva upp på hemsidan att man har hittat den.
Jag kunde aldrig förstå vad som kunde vara så roligt med det här, men det var den perfekta sporten för mina föräldrar och de har hållit på så många år nu att jag knappt minns när de började.
De flesta lådor ligger på ganska enkla ställen, som under en sten eller bakom en buske. Men det finna alltid de som vill utmana andra genom att lägg ut lådor på så underliga ställen de kan. Igår när jag kom hem och gick in i köket så möttes jag av min pappa som satt på golvet och skruvade ihop en nyköpt snöraka. Eftersom det inte finns någon snö ute än så undrade jag vad han höll på med, och självklart var det en ny cache de skulle ta.
En halvmil hemifrån oss finns det en bro som går minst sju meter över vattnet som rinner under den. På brons undersida har någon människa med lite konstiga intressen placerat en låda med hjälp av magneter. I två månader har mina föräldrar försökt klura ut hur de ska få ner den här lådan, och nu har de äntligen en plan. Idag ska de och två kompisar sätta sig i en liten gummibåt och åka fem meter över vattnet tills de står rakt under bron. När de väl är där ska de prova sin plan för att ta ner lådan.
Snörakan de köpt går att fälla ut och blir som högst lite över sex meter. Längst fram på den ska de tejpa fast en kartong, som de på något sätt ska fånga upp cachen i. Planen är att ställa sig upp i den gummibåten och sticka upp snörakan i ett försök att få ner lådan så att de kan skriva sina namn på det lilla blocket som ligger däri.
Jag är iallafall glad att jag slipper sitta i en vinglig liten gummibåt med fyra vuxna människor och ett snöraka-kartong-redskap. Hursomhelst, det ska bli kul att få höra hur det gick för dem... Men jag kan väl inte klaga, det är alltid underhållande att lyssna på deras nya påhitt som en paus i läx-läsandet.

Sista fredagen på jobbet

2011-10-21T22:22:00.002+02:00

Idag var det sista fredagen på nuvarande jobbet. I alla fall sista fredagen då det är en helg och sedan ska jag till jobbet på måndagen igen. Nu är det bara en vecka kvar på jobbet, sedan är jag arbetsbefriad resten av uppsägningstiden. Det kryper närmare och börjar kännas lite jobbigt att behöva ta farväl av allt och alla.

Senaste veckorna har jag ägnat åt att avsluta mina uppdrag och försöka lämna över till kollegor. Nu är det mesta avslutat. Nästa vecka blir det mest att rensa datorn och bokhyllan.

Jag har svårt att låta bli att engagera mig i jobbet även om jag borde vara skitsur och vägra jobba så kan jag inte låta bli. Jag vill också vara med och lösa kundernas problem. Det är ju det som är så roligt. Det kommer jag att sakna.

Det jag kommer att sakna mest är förstås ändå mina goa kollegor. Både de som blir kvar på företaget, men framför allt de som jag jobbat nära som också blivit uppsagda. Det blir till att ta sig i nackskinnet och se till att hålla kontakten nu när vi sprids för vinden.

Snart är det jul

2011-10-17T21:24:00.002+02:00

Nu har jag (och några scoutledare till) packat ihop alla julsaker som scouterna ska sälja till grannar och släktingar. Det är julkort, ljus och almanacka för 2012. Alltså närmar sig julen med stormsteg. Hu, vad det går fort!

Knappt två veckor kvar på gamla jobbet. Som jag skrivit om tidigare så flyttar min avdelning till Göteborg. Eftersom ingen av oss ville flytta med så blir vi uppsagda på grund av arbetsbrist och nu närmar sig slutet eftersom vi är arbetsbefriade under större delen av uppsägningstiden. Efter denna veckans överlämningar så ska jag ägna nästa vecka åt att rensa dator och bokhylla. Sedan ska jag vara hemma och förbereda julen. Mellan korvstoppandet och pepparkaksbakandet ska jag nog söka några jobb också.

Häckklippning

2011-10-16T11:34:00.002+02:00

Jag jobbar på att klippa häcken. Det tar en stund och jag har inte haft så långa stunder till hands så det får bli en bit i taget. Det är inte så svårt att se hur långt jag hunnit... Häcken ser ganska kul ut just nu när den är halvklippt, men det får grannarna stå ut med.

Idag var Martin och jag ute och klippte en bit till. Det var skönt ute i solen. När vi stod på var sin sida och klippte så funderade Martin. "Man kan tänka att det här är ett monster som kommer vakna i natt och att vi tar bort så mycket kraft från det som möjligt för att det inte ska bli så farligt". Så går tankarna på en som lever i en spel-värld oavsett om han sitter vid något spel eller inte.

Geocaching som fredagsnöje

2011-10-14T20:37:00.012+02:00

Efter några månaders funderande så hade vi nu en plan för hur denna luriga cache skulle tas. Vi var på rätt plats och tittade på gömman för några månader sedan, men hade då inte rätt utrustning med oss. Nu hade vi laddat med rätt utrustning och skulle fixa denna efter jobbet. Först skulle båten pumpas upp.

Dessutom hade vi med långa rep, åror och en del andra bra-att-ha-saker.

Bästa bra-att-ha-saken var en snöraka med teleskopskaft.

Båten flöt och kunde ta en vuxen i taget. Så det fick bli några vändor fram och tillbaka för båten. Eftersom vi hade rep så var det bara första personen som behövde ro.

Vi andra kunde sitta lugnt i båten och bli dragna över.

Där högt uppe sitter den rackarns burken.

Efter lite trixande så lyckades vi få ner burken och kunde signera loggboken. Härligt!

Nu återstod utmaningen att få tillbaka burken. Jag är redo med snöraka. Känns helt naturligt att vara ute i buskarna med en snöraka i oktober...not! Tur att ingen såg oss.

Genom att sikta väl så var det inga större problem att återställa burken. Härligt jobbat och bra samarbete. Vi blev bara lite blöta, men väldigt nöjda. Dags att fira med en fika!

Får man skratta åt sina barn

2011-10-12T21:54:00.002+02:00

Idag var Henrik och Cissi iväg på var sitt håll. De råkade komma hem samtidigt, med samma buss strax före nio. De kommer in glatt pratande. Cissi börjar förklara och diskutera en massa saker för mig och Mannen. Cissi är expert på att prata i minst 120 och man får anstränga sig för att hänga med. Hon har en himla massa bra åsikter, funderingar och argument. Samtidigt blir hon så ivrig och framställer allt med humor så det går inte låta bli att skratta.

Idag när Cissi pratade stod Henrik strax bakom och himlade med ögonen och kommenterade hennes babblande med miner och snackande händer. Jag kunde inte annat än skratta. Dom är underbara tillsammans dom där två ungarna. Det är någon slags hatkärlek numera. De accepterar varandra och har trevligt ihop och kan driva med varandras egenheter. Tur att de kunde komma dit efter att ha varit som hund och katt under de första 12-14 åren. Detta kan ni andra föräldrar läsa som tröst. Det kan bli bättre, vilket man tvivlar på när man står mitt i värsta "syskonkärleken"!

Nu till frågan om man får skratta åt sina barn. Det får man väl? Jag lyssnar ju och engagerar mig och njuter av deras närhet. Nu efter en och en halv timmes intensivt pratande gick Cissi till sitt rum med kommentaren "Det var trevligt att prata med er" :-)

Simning

2011-10-11T22:03:00.002+02:00

I dag var det dags för Martins simskola igen, liksom varje tisdag denna termin. I början suckade han, men nu tror jag han har kommit på att det är ganska roligt. Han har lärt sig massor och simmar nu fler simsätt än vad jag gör. Klart att det är roligt när man lär sig och märker att det går bättre och bättre.

Idag före simskolan simmade han ryggcrawl. Då sa jag att så där kan inte jag simma. Jag kan bara simma ryggsim med grodbentag och armviftande. Martin provade och kunde ju simma så som jag gör också. Han blev nöjd och glad att han kunde något som inte jag kan. Den glädjen bjuder jag på!

Förra veckan på simskolan lyckades Martin skrapa överläppen i botten. Hur man kan lyckas att skrapa överläppen så illa utan att få en skråma på näsan begriper jag inte. Senaste veckan har han alltså haft en mörk skorpa på överläppen. Vissa likheter med Hitler! Nu är skorpan som tur var borta och det är bara lite ljusrött märke kvar.

Äppelskörd

2011-10-08T18:50:00.003+02:00

Vädergudarna varnar för nattfrost så det passade bra att plocka in äpplen idag. Dels har jag plockat höstäpplen som är goda att äta nu. De håller sig ett tag till, men inte jättelänge. För att spara en del av dom så har jag tänkt att skära i småbitar och torka. Torkade äpplen är smaskigt både i fil och gröt eller att äta bara som dom är.

Dessutom plockade Martin och jag ner vinteräpplena. De håller sig i flera månader nere i matkällaren. Det blir väldigt många äpplen trots att trädet inte ser så stort ut. Det ser så läckert ut med dessa mörkröda äpplen.

Finns det något höstigare än ett mörkrött Ingrid Marie-äpple?

En vanlig lördag

2011-10-08T11:15:00.002+02:00

Denna helgen har jag vikt för att ta det lugnt. Mannen och bilen är bortresta hela helgen. Resultatet är att jag inte kommer så långt, vilket passar mig bra denna helg. Jag ska vara hemma och plocka och läsa och greja och umgås med barnen. Eller som min kollega brukar säga "jag ska vara hemma och titta på mina saker".

Jag började lördagsmorgonen med att sova längre än vad jag brukar. Klockan var nästan nio innan jag vaknade. Jag gick upp och satte på ugnen och tog hand om degen som jag ställde på jäsning igår. Så småningom blev det nybakat bröd till frukost.

Om nån timme ska jag följa med Martin till ridningen. Innan dess blir det en stunds surfande och lite förberedelser av dagens mat. Att ha ridning 12.50 är verkligen heltokigt. Det är för tidigt att äta lunch innan eftersom vi ofta äter frukost lite senare på helgen. Att äta efter blir onödigt sent, i alla fall idag när ingen är hemma och lagar maten. Idag blev det så väldigt sen frukost så idag får det bli kyckling- och pastasoppa när vi kommer hem från ridningen.

När jag nu sitter här och läser bloggar så upptäcker jag att jag fått en Award. Det är Mamma Vilja som gillar min blogg. Kul och värmande! Egentligen ingår det i att få en award att man ska svara på några frågor och skicka awarden vidare, men eftersom jag gjorde det väldigt nyligen så länkar jag bara till svaren.

Hårklippning

2011-10-06T20:51:00.003+02:00

Hår, hår, hår...
I en familj på fem personer blir det rätt mycket hår. Mycket av det håret klipper jag. Mannen och Martins hår klipper jag alltid. Henriks och Cissis hår klippte jag för det mesta till för några år sedan. Som tonåring har man ju lite större krav på frisyren och vågar inte chansa på att mamma får till det rätt. Helt ok!

Idag var det hög tid att klippa Martin och han tyckte själv att det behövde klippas. Andra gånger får jag övertala honom om att i alla fall få klippa lite. Idag var det inga sånna diskussioner förutom att det inte fick bli för kort. Resultatet blev riktigt bra!

Mitt eget hår karvar jag också på ibland, i alla fall luggen. Att klippa sig själv är betydligt svårare än att klippa andra. Jag måste ju titta i spegeln för att se vad jag gör, samtidigt blir ju allt spegelvänt då. Att styra saxen åt fel håll mot vad man ser i spegelbilden är jättesvårt. Det är i alla fall bra att kunna klippa av lite på luggen ibland annars skulle jag ju behöva gå till frissan jämt.

Jag tycker det är så jobbigt att boka tid hos frissan. Har så svårt att passa in det i vardagen. Ibland när det råkar passa så klipper mamma mitt hår i stället. Speciellt på sommaren så är det skönt att kunna sitta ute i trädgården och bli klippt och det blir oftast lika bra som hos "riktiga" frissan.

Chokladprovning

2011-10-04T21:52:00.003+02:00

Idag har jag varit på choklad- och vinprovning. Tyngdpunkten låg på chokladen. Vinet var bara för att känna hur chokladen ändrade karaktär när man drack lite vin till.

Vi fick prova nio olika sorters choklad. Det var blandat från vit choklad, marabou mjölkchoklad till mörk choklad med 99% kakao. Det var spännande att känna skillnaden.

Mest spännande var det att smaka på marabous mjölkchoklad. Vi smakade en bit i början. Då är den ju ljus och god. Sedan smakade vi på olika mörka choklader. Efter det fick vi smaka på ytterligare en bit av marabous choklad. Då smakade den inte choklad alls. Den smakade som en mjölkkola.

Efter provningen var vi tvungna att gå förbi butiken och botanisera. Några chokladkakor råkade följa med hem...

Kvällens logik

2011-10-03T21:32:00.003+02:00

Cissi pluggar atomfysik till ett prov senare i veckan. Hon läser om vad som finns i en atom, om när en atom blir en jon och om vad en isotop är. Jag förklarar så gott jag kan, för jag minns fortfarande hur roligt jag tyckte att det kapitlet var i fysiken på högstadiet.

Cissi undrar VARFÖR hon ska läsa detta. Jag försöker med argument som att det är allmänbildande, det där gick ju att begripa, det var roligt och min lärare var snygg. Inget av dom argumenten biter på dottern.
Då kommer argumenten "för att få tillräckligt bra betyg", "för att komma in på det du vill sen". Jag fortsatte med att säga:
- Om jag inte haft så bra betyg hade jag inte kommit in på det jag ville. Å andra sidan kom jag ju inte in på det jag ville. Men om jag hade kommit in på det så hade jag ju inte träffat pappa. Därför ska du plugga!

Nu tyckte Cissi att jag var elak. Mannen fortsätter logiken:
- Om mamma inte hade pluggat lagom mycket så hade inte du funnits.

Cissi funderar vidare:
- Om inte jag hade funnits så hade jag sluppit plugga det här!

Det är inte helt lätt att vinna en ordstrid med denna argumenterande dotter, men det blir spännande diskussioner med många knorrar. Hoppas ni hängde med i resonemanget om varför man ska läsa (eller inte läsa) atomfysik.

Familjelycka

2011-09-30T22:00:00.004+02:00

Jag är så glad över att jag har min härliga familj! När det är rörigt på jobbfronten känns det så skönt att komma hem till det "vardagliga" familjelivet.

Det "vardagliga" familjelivet är ju inte alltid lugnt och stilla, men just nu flyter allt på så bra. Stora, duktiga barn! Matstunder med prat och humor! Mysstunder med läxor eller framför tv:n. Olika utflykter med delar av familjen, ibland med något av barnen och ibland med bara Mannen. Allt detta ger avkoppling och ny energi.

Nu är det helg och det ska bli så skönt!

Pojkar

2011-09-26T22:20:00.003+02:00

Härom dagen låg det en skruv på diskbänken. Jag anade att Martin kunde ha en förklaring till var den kom i från och det hade han:
"Jag hittade den på skolgården".
Jaha, men då förstår jag varför den ligger på diskbänken i mitt kök...

Då kom jag att tänka på dikten om små pojkar. Den stämmer så väl in på de små liven. Särskilt tycker jag om orden "framtidshoppen med en groda i fickan". Då ser jag framför mig någon stor företagsledare som står där framme på scenen vid en årsstämma, med en groda i fickan...

Pojkar förekommer i diverse storlekar, vikter och färger.
De påträffas överallt - ovanpå, under, klättrande på, hängande i,
springande runt och hoppande över.

Mödrar älskar dem, små flickor avskyr dem,
äldre systrar och bröder tolererar dem,
stora människor ignorerar dem och Himlen beskyddar dem.

En pojke är sanningen med en sotfläck på näsan,
visheten med bubbelgum i håret
och framtidshoppet med en groda i fickan.

En pojke är en magisk varelse - man kan stänga ute honom
från sin slöjdverkstad men inte ur sitt hjärta.

Och när man kommer hem om kvällen
med bara spillrorna av sina drömmar och förhoppningar kvar,
då är det han som lagar dom igen med två magiska ord:

Hej, mamma!

Scoutmat

2011-09-22T22:46:00.002+02:00

I kväll har jag varit på kurs i primitiv matlagning. Skojsigt!

Vi var knappt 20 personer som delades in i grupper. Varje grupp lagade lax, viltgryta med ris, bröd och blåbärskaka. Sedan blev vi ordentligt mätta!

Laxen lagades till i en kokgrop. Det går till så att man gräver en grop, lägger ner stenar som värmts i en eld länge. På det lägger man granris och sedan tillbaka med jorden. Laxen ska naturligtvis inte läggas ner i jorden som den är. Man slår man in den i uppblött smörpapper tillsammans med purjolök, tomater, dill och salt. Runt laxen tar man sedan rejält med uppblött tidningspapper. Laxpaketet får ligga i gropen i ungefär en timme. Den blev otroligt god!

Viltgrytan lagade vi på murika som är en stor wokpanna som man ställer över en öppen eld. Renskav och viltskav är himla smidigt att laga till. Det går fort att steka och ger mycket smak. Riset kokades på stormkök.

Innan vi gjorde viltgrytan på murikan så stekte vi bröd på den. Bara man plattar ut degen tunt så kan man nog steka vilket bröd som helst.

Kakan gjordes i en gammal hederlig gjutjärnsgryta. I botten på grytan lades alumuniumfolie som formades så att grytan fick en extra botten på drygt en centimeter. Ovanpå folien formades smörpapper utmed kanterna. I skålen av smörpapper hällde man i kakdegen. På med bär och ett lock. Grytan placerades på en glödbädd i ca 45 minuter. Kakan blev lite bränd i kanten och kletig i mitten. Delvis berodde nog kletet på att vi hade för mycket frusna bär på kakan. Å andra sidan gjorde det ingenting för kletet var också gott.

Underbara barn

2011-09-21T22:40:00.002+02:00

Mina barn är underbara! Det tycker naturligtvis varje förälder, men ändå...

Idag kom jag hem från jobbet helt mosig i huvudet och helt slut för det har varit en tuff dag på många sätt. När vi satt och åt pratade vi om olika saker, om olika gamla saker. Om gamla kasettband, LP-skivor och CD-skivor. Då säger Martin att "jag har en sak som är mer än 5 år och fungerar."

Cissi lägger då handen på pappas axel och säger "Jag har en sak som är mer än 40 år och den fungerar ganska bra". Skönt att hon tycker att pappa fungerar ganska bra i alla fall :-)

Nu i kväll försökte både jag och Mannen att hjälpa Henrik med matten. Det börjar bli svårt i andra året på gymnasiet. Just den här gången gällde det logaritmer. Det är den delen av matten som jag aldrig förstått. Jag har lärt mig det utantill när jag behövt det, men jag har aldrig förstått det! Vi suckade allihopa och undrade hur svårt det kan vara egentligen. Nu efter lite surfande lyckades jag lösa talet till slut. Skönt att jag kan gå och lägga mig med hedern i behåll.

Min blogg får beröm

2011-09-20T21:45:00.003+02:00

Min blogg har fått en utmärkelse av Trillingnöten. Kul att någon (förhoppningsvis flera) gillar det jag skriver. Trillingnöten beskriver i utmärkelsen min blogg så här:

Camillas tankar som är en inspirerande blogg med vardagsbetraktelser och familjeglädje blandat med hot topics då och då. Det är en glädje att följa hennes tankar och familj. Naturen är något som präglar henne och hennes familj och jag blir själv sugen på att bli scout till exempel, när jag läser hennes inlägg om barnen som åker på scoutläger och annat skoj!

Jag blir så glad när jag läser hur hon upplever min blogg. Kul att jag kan inspirera!
Med utmärkelsen följer ett uppdrag att svara på några frågor och sedan skicka vidare till fem bloggare.

1. Varför började du blogga?
För att "alla" andra bloggade och jag var nyfiken på vad det kunde ge mig.

2. Vad har du för mål med bloggen?
Inget mål alls! Bloggen är till för att jag ska kunna skriva av mig. Den dagens jag tröttnar på att skriva så kommer bloggen försvinna, men det är ingen risk just nu.

3. Vilka bloggar följer du?
Det finns ju många bloggar. Några exempel på bloggar jag följer som är aktiva just nu är: Du är vad du läser, En bok om dagen, Life is like a box of chocolates, Design Katrina och Mamma Vilja.

4. Vad har du förfavoritfärg?
Marinblått först och främst, men jag gillar även rött.

5. Vad har du för favoritfilm?
Jag som nästan aldrig tittar på film och de jag tittar på glömmer jag snabbt igen. Jag passar på den här frågan.

6. Vilket land/länder drömmer du om att besöka?
Det finns många länder som skulle vara intressant att besöka. Japan kunde vara spännande. Afrika tror jag också att jag skulle uppskatta och Sri Lanka verkar vara ett vackert land med mycket vänliga människor. Annars trivs jag väldigt bra i Sverige och här finns mycket att se också!

Nu är det dags att skicka detta vidare till fem bloggar, men eftersom jag är emot kedjebrev så tänker jag inte skicka detta vidare. Den som läser här och känner för att svara på frågorna får gärna göra det.

Slarvig tandfe

2011-09-19T21:17:00.002+02:00

Martin håller just nu på att dra ut fyra tänder för att få plats med de nya permanenta tänderna som ska fram. Hittills har vi klarat av tre tänder, en kvar att dra ut. Martin drog ut några tänder redan för några år sedan, därför var han inte road av att dra ut fler nu. Han försökte till och med att muta tandläkaren för att slippa "Du får tio kronor om jag slipper dra ut".

Som tur var finns det hjälp för att undvika att han får tandläkarskräck. Nu får han något att dricka som ska verka en halvtimme innan de sätter igång att bedöva. Den där drickan gör att han blir lite omtöcknad och efteråt har han en minneslucka. Han blir som om han är full. Han vinglar runt och vill prova hur det är att gå, han pratar intensivt ena minuten för att halvsova nästa minut. Han är medveten hela tiden så att det går att prata med honom, men efteråt minns han ingenting. Det enda han pratat om efteråt är att det där att dricka smakar starkt. Tur att hans rädsla för att dra ut fler tänder togs på allvar.

Efter att ha tappat eller dragit ut en tand brukar tandfen komma till oss. Man lägger tanden i ett vattenglas över natten och så har det blivit en guldtia till dagen därpå. Tyvärr är tandfen som kommer till vårt hus lite slarvig ibland. Det har hänt att barnen efter några dagars väntan har skrivit påminnelselappar åt tandfen.

Idag hittade Martin de första utdragna tänderna som redan blivit en tia. Slarviga tandfe! Naturligtvis stoppade han tänderna i glaset igen så nu måste väl tandfen ersätta dom igen. Jag tror tandfen börjar bli gammal och glömsk, kan det ha blivit en förvirrad tantfe i stället?

Härliga kollegor och vänner

2011-09-18T10:03:00.003+02:00

På onsdag ska jag ha bestämt mig för om jag vill flytta till Göteborg eller inte. Det tog inte många sekunder att fatta det beslutet så jag har inte behövt en veckas betänketid, men för andra kanske det känns mer stressande. Jag kommer alltså inte flytta till Göteborg bara för att mitt jobb flyttar dit. Det måste finnas något annat företag här i trakten som vill ha mig. Än så länge är jag inte uppsagd, men det kommer så småningom.

Jag har påbörjat en massa olika aktiviteter där någon förhoppningsvis kommer leda till ett nytt kul jobb. Korta stunder känns det förstås tungt och som ett stort hål, men för det mesta känns det som att detta är min chans att få en nytändning. Det viktigaste tror jag är att sprida så mycket som möjligt att jag är på jakt efter ett jobb.

Just nu känner jag mig så rörd över det stöd och uppmuntran som jag fått av kollegor och av nära och avlägsna vänner. Jag jobbar ju en hel del med kollegor från Sri Lanka. Några av dom har jag träffat vid när de varit här i Sverige. Några av dom har till och med varit hemma hos mig och min familj. De har hört av sig denna veckan och beklagat och undrat hur det är.

Han som jag jobbar mest med just nu var så väldigt bekymrad. Han förlorar sina "två bästa vänner i Sverige". Han är väldigt mån om att jag ska hitta ett nytt jobb. I fredags kväll, vid midnatt på Sri Lanka, kom ett mail från honom med länkar till olika jobbsiter och till olika jobbannonser. Det var både interna och externa annonser. Några av de interna var skrivna på svenska så han kunde inte själv läsa dom, men skickade dom ändå i fall det var något passande. Häftigt att få stöd från andra sidan jordklotet. Visst är detta engagemang gulligt?

Kvällsutflykt

2011-09-16T23:14:00.005+02:00

Vilken fantastisk höstdag det varit idag. Sol och helt vindstilla. Eftersom det spåddes bra väder redan i förväg så planerade vi in en utflykt för eftermiddagen och kvällen. Jag gick hem tidigt från jobbet och förberedde mat och en del annat vi behövde ha med oss. Mannen förberedde några geocacher och vid fem åkte vi iväg.
På väg till dagens mål gjorde vi några korta stopp och hittade några geocacher. Dagens mål var grillplatsen vid Hovetorps slussar någon mil söder om Linköping. Där gjorde vi upp eld. Efter förra helgens scouthajk så har Martin pratat mycket om att han vill tälja och elda. Det var alltså en av anledningarna till dagens utflykt.
Martin fick hugga veden, hjälpa till att fixa elden och tälja grillpinnar. Så var hans dag lyckad!

När det blev glöd lagade vi mat på elden. Vi gjorde foliepaket med förkokt potatis, morötter, paprika, tomat, någon kryddig korv och kryddor Till det grillade vi pinnbröd. Så lugnt och skönt!

När vi var färdiga hade det hunnit bli mörkt, men lite upplyst av månljus. Det var fortfarande helt vindstilla så i månskenet såg vi träden spegla sig i vattnet. Vi gick tillbaka till bilen i mörkret utan ficklampor. Jag tycker det är så mysigt med stilla mörker långt från stan.

Mitt jobb flyttar, men inte jag

2011-09-15T05:26:00.003+02:00

I går fick jag reda på att min avdelning på jobbet flyttas till Göteborg. Dit tänker inte jag flytta!

Det blev en tung dag på jobbet. Ingen av de mer effektiva dagarna kan jag säga. Beskedet på morgonen och sedan en massa timmar innan det gick att ta till sig fullt ut, om jag ens har gjort det än. Sedan blev eftermiddagen fylld av tårar.

Argumenten för att lägga ner vår avdelning i Linköping är det ingen på marknivå som förstår. Supportavdelningen finns nu fördelad på fem orter. Varför blir supporten så mycket bättre då det bara blir fyra orter och vi 12 erfarna tas bort och ersätts med nyanställda?

Jag är inte rädd för nytt jobb eller arbetslöshet. Det kommer att ordna sig! Det som känns så hårt just nu är att känna otacksamheten för det jag gjort. Att känna att det jag gjort med min erfarenhet, det kan vem som helst nyanställd göra bättre (Tror ledningen! HA!).

Det har periodvis varit rörigt på jobbet de sista åren, men jag har trivts så himla bra med min grunduppgift att jag har kämpat på ändå. Jag älskar att grotta i problem, analysera felet och sedan presentera en lösning för kunden. Jag har funderat ibland på att byta jobb, men eftersom jag trivs med arbetsuppgifterna och framför allt med mina kollegor så jag har kört på.

Att känna att jag verkligen gjort så gott jag kunnat och att jag gjort ett bra jobb har känts bra. Att då få ett slag i magen i stället för en uppmuntran, det känns hårt. Alla vi 12 som drabbas har jobbat hårt och gjort en bra insats. Att då ledningen, som tack, kan slå undan fötterna på oss allihop. Det är denna smäll och otacksamhet som jag mår dåligt av.

Jag läntar inte riktigt till jobbet idag. Jo, jag kan längtar efter att få sitta och jobba i lugn och ro. Så kommer det inte att bli!

Grotthajk

2011-09-13T21:00:00.004+02:00

I helgen som gick hade vi grotthajk med upptäckarscouterna. Vi var 11 stycken 10-åriga scouter och fyra ledare. På lördagen gav vi oss iväg till Trollegater för att krypa runt i de grottorna. Några av barnen var tveksamma innan, men efter en stund hade alla varit nere i stora grottan. Stora grottan är inte jättestor. Det är ett första rum och sedan en 70 meter lång gång som man går runt i och kommer tillbaka till det första rummet igen.
Efter grottkrypandet åkte vi till stället där vi skulle slå läger. Vi byggde vindskydd. Inga vindskydd som skulle vunnit något skönhetspris, men de fungerade. Det blev till slut sovplatser för oss alla femton.

Vi hann också med att gå på upptäcksfärd i området innan det började mörkna. På kvällen grillade vi pinnbröd och korv. Mysigt!
Dagen efter gick vi upp på Klevberget som ligger i närheten. Där uppifrån är det fin utsikt, men ganska otäckt. Det är en klippa som stupar rakt ner utan att ha något staket vid kanten. Det känns inte helt bekvämt att stå där med 11 barn som man inte vet vad de får för sig. Ingen trillade ner utan vi kunde gå ner i stället.

Sedan avslutades hajken med att vi lagade hajkbomber till lunch.
Varje person fick göra sin egen bomb och stoppa i det man ville ha av potatis, falukorv, morötter, lök, äpplen, tomater och paprika. Det blev en mycket uppskattad lunch.

I går och idag har jag varit lite trött efter att inte sovit så många timmar och efter att ha fått en massa frisk luft, men det är alltid kul med hajk.

Rödgul trumpetsvamp

2011-09-12T21:47:00.003+02:00

Idag skulle jag ha bloggat om helgens scouthajk, men i stället blev det till att rensa svamp. Efter en kvällspromenad kom vi hem med över fem kilo rödgula trumpetsvampar. Jag är ingen svampkännare och plockar normalt bara kantareller. Trumpetsvamparna liknar trattkantareller och var inga problem att plocka när man väl hittat dom första.
Hela marken var täckt av svampar. Vi plockade och plockade och visst knappt i villken riktining vi skulle gå för det fanns svamp åt alla håll. Området vi plockade på var inte många kvadratmeter. Vi plockade svamparna på mindre än en timme. Riktigt roligt och svårt att sluta.
Väl hemma återstår jobbet att rensa dom. Knappt hälften blev rensat idag. Resten sparar vi i kylskåpet till i morgon. De färdigrensade svamparna ligger utspridda på handdukar för att torka. Jag gissar att det blir svamp-någonting till kvällsmat i morgon. Förslag någon?

Favoritmusik

2011-09-09T21:54:00.003+02:00

Ända sedan Trillingnöten skrev ett inlägg om sina favoritlåtar så har jag gått och funderat på att göra ett inlägg på samma tema, men med mina favoritlåtar naturligtvis. Men det är inte lätt. Det finns ju så många bra låtar som jag har minnen till och som jag vill ha med. Det går ju ändå inte att göra ett inlägg flera kilometer långt.

Förra sommaren fick jag och de andra på min avdelning i uppdrag av chefen på jobbet att peka ut den bästa låten som någonsin gjorts. (Det kan ni fundera på vad det har med datasupport att göra.) Det är ingen lätt uppgift. Jag bestämde mig ganska snart att det skulle bli någon av favoritartisterna, antingen Bruce Springsteen eller Per Gessle. Båda har ju gjort en hel del bra så det finns ju att välja på. Då blev det Per Gessles Här kommer alla känslorna som blev utvald för att jag blir så glad av den. Frågan är om inte Bruce Springsteens I'm on fire är ännu bättre, eller bara bra på ett annat sätt.

En annan favorit som jag inte kan glömma är en av låtarna från skivan med filmmusik från filmen Ghostbusters. Alla minns nog filmen, men är det någon som känner igen låten I can wait forever? När skivan var ny spelade jag denna låten om och om igen tills min pappa tröttnade och tyckte att jag kunde variera mig lite mer.

När jag träffade Mannen så upptäckte jag annan musik som jag inte lyssnat på förut. Det var till exempel Adolphson & Falk med bland annat Ljuset på min väg och Vangelis med Chariot of Fire.

En massa gammal musik blir det, men I en sal på lasarettet är nog äldst. Den brukade min farmor sjunga ibland och sorgligare låt kan jag inte tänka mig. En annan låt som jag gillar för att jag associerar till något speciellt är Nordman med Vandraren. Den spelades när jag gick på vattengympa för gravida. I refrängen sjunger han "det gör ont men går ändå...". Nu tror jag inte att han sjunger om någon förlossning för han fortsätter med att "du kan alltid vända om", men jag har alltid associerat låten till förlossningen.

Det finns naturligtvis en massa bra ny musik också. En som har bra budskap också är Rise Against med Hero of War.

Så svårt det här är! När jag nu tittar på låtarna som fått vara med här så är det ganska smörigt. Egentligen tror jag att jag har mer blandad musiksmak än så men jag återkommer lätt till de lite lugnare poplåtarna. Ändå har varken Orup, Ratata, Marie Fredriksson eller en massa andra fått vara med. Listan kan ju göras hur lång som helst men nu får det vara slut för idag.

Lågstadiet - varför?

2011-09-08T22:50:00.002+02:00

Nu har alla tre barnen passerat lågstadiet. De har gått på samma skola men med tre olika lärare och ändå har jag samma erfarenhet från alla tre. Ingen av dom har trivts på lågstadiet. De har visat det på olika sätt, men det har varit en massa frustration över att det är för lätt. Det blir tråkigt om man inte stimuleras på rätt nivå. Är det skolan eller lärarna det är fel på? Det kan ju inte vara mina barn som är så konstiga. (Nu suckar väl alla lärare och säger att så säger alla föräldrar)

Alla tre barnen har kunnat läsa och räkna innan de börjat skolan. Varför kan inte lågstadiet då fortsätta undervisningen på den nivån? Man kastar ju bort tre år när barnen är som mest sugna på att lära sig saker. Alla tre har fått en ordentlig nystart och nytändning när de kommit till mellanstadiet.

Senaste exemplet är Martin som verkligen tyckt illa om skolan i hela lågstadiet. Redan tredje dagen i första klass kom han hem och tyckte att han inte behövde gå dit mer för att han inte hade lärt sig något. Kanske inte någon bra inställning att börja med. När jag frågat vad de gjort i skolan har jag bara fått veta vad de lekt på rasterna. Det har varit extra möten med oss och läraren om att han inte jobbar på lektionerna. Detta kan det förstås finnas en massa olika förklaringar till men i grunden har han haft det tråkigt för att det varit för lätt. Samtidigt som det är för lätt så jobbar han inte snabbare än andra barn. Det fungerar inte som morot att han först ska göra det som de andra gör för att sedan få något annat. Man måste inte vara intresserad och jobba fort bara för att man är kunnig.

Nu har han börjat fyran med ny skola och ny klass. Jag ska inte säga att han älskar skolan, men det låter helt annorlunda om honom. Inga suckar när det är dags för läxor. Han berättar om saker som hänt i skolan och om vad han lärt sig utan att jag ens behöver fråga. Jag har fått en massa frågor från honom om saker som han jobbat med i skolan.

Idag när jag kom hem satt han i sin säng och läste en bok. Det pågår en läsutmaning i skolan så att alla elever i klassen tillsammans ska läsa en massa sidor på tre veckor. Det var detta som lockat honom att läsa när han kom hem från skolan. Det har väl aldrig hänt förut! Oftast sätter han sig framför tv:n eller datorn när han kommer hem och är själv hemma.

Ursäkta alla lågstadielärare som läser detta. Jag vet att det finns bra lågstadielärare också, men vi har inte haft den turen. Samtidigt kan man ju undra om det är lärarens eller skolans fel när det händer samma sak i klass efter klass. En stor bidragande orsak till att det inte fungerar är att klasserna är för stora. Jag har sagt det förut och säger det igen. Det spelar ingen roll om man tillsätter lite extra resurser här och där. För att få arbetsro och en dräglig arbetssituation för lärarna så måste klasserna bli mindre, särskilt på lågstadiet!

Ebba Lindsö: Livet, makten och konsten att våga vara sig själv

2011-09-06T10:00:00.000+02:00

Ebba Lindsö har skrivit denna självbiografi om sin tid som vd för Svenskt Näringsliv. Det var en tuff tid för henne. Det kanske det är för alla med en sån hög position, men det är nog ännu tuffare att vara tjej där uppe bland alla kostymnissar.

Hon beskriver hur varje litet misstag hon gör, och även sånt som egentligen är bra, lyfts fram i media som motgångar. Många av dessa saker hade inte blåsts upp på samma sätt om hon varit man. Hon jämför även med andra kvinnliga höga chefer och toppolitiker som lätt hamnat i pressens hetluft för småsaker.

Hon beskriver också hur hon inte får stöd av sina närmaste medarbetare i det förändringsarbete som de tillsammans ska genomföra. Bristen på stöd och i vissa fall folk som verkligen motarbetar henne får henne till slut att ge upp och avgå.

Det liv Ebba lever har inte många likheter med mitt liv, men det var ändå (eller just därför) intressant att läsa om hennes arbete och kamp för att lyckas med det hon tror på. Boken beskriver dels hur det var då när hon var mitt i alltihopa. Detta avbryts av stycken i kursiv stil där hon nu några år efteråt reflekterar över hur och varför det blev som det blev. Ebba låter inte bitter på något sätt även om det inte blev som hon tänkt sig. Hon verkar relativt nöjd med sina val både att hoppa på uppdraget, men desto mer nöjd med att ha hoppat av uppdraget.

Carlos Ruiz Zafon: Vindens skugga

2011-09-05T21:15:00.004+02:00

Till bokcirkeln i förra veckan läste vi Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafon. Boken börjar med 10-åriga Daniel som får följa med sin pappa till de bortglömda böckernas kammare. Det är ett hemligt bibliotek där böcker bevaras. Det är bara utvalda personer som känner till biblioteket. Alla som besöker biblioteket för första gången får ta med sig en bok därifrån. Den boken gäller det sedan att vårda och bevara.

Daniel väljer boken Vindens skugga av Julian Carax. Boken är väldigt bra så han sträckläser den och blir sedan nyfiken på vem denna okända författare är. Resten av boken Vindens skugga handlar om Daniels jakt på information om Julian Carax. Detta leder honom in i en komplicerad historia.

Boken utspelar sig delvis i Daniels nutid Barcelona och i Julian Carax nutid som var ett antal år tidigare. Trots att historien är ganska komplicerad så är det inga större problem att hänga med när man läser den. Däremot är det lite svårare att återberätta den efteråt. Jag gillade boken. Den var trevlig att läsa och lite lagom spännande.

Födelsedag

2011-09-04T11:31:00.003+02:00

Nu är det dags att åka och gratulera mamma på födelsedagen. Egentligen är det dagen efter födelsedagen, men det spelar mindre roll. Det är så svårt att hitta på presenter. Nu blev det en korg med äpplen, plommon, äppelmos, choklad och tre små paket, varav två är hemgjorda. Känner mig nöjd med det!

Jag tycker själv att det är roligt att få personliga hemgjorda presenter. De värmer lite extra. Senast jag fyllde fick jag en massa hemgjorda saker. Det var svarvad nystpinne, broderade gardiner, stickad tröja, virkade örhängen och örhängen med frivoliteter. Jag gillar födelsedagar trots att jag är vuxen. Det är mysigt både att bli firad och att få fira.

Äpplen

2011-09-03T21:44:00.002+02:00

Äpplen, äpplen, äpplen och så lite mer äpplen. Kul med uppvuxen trädgård, men det blir väldigt mycket äpplen så här års. Nu är snart sommaräpplena slut. Det vill säga äpplena är inte slut, men de är snart helt övermogna. Då börjar äpplena på nästa träd mogna, sedan kommer nästa och sen kommer vinteräpplena.

Idag gjorde jag en andra omgång äppelmos på sommaräpplen. Det är mos dom passar som bäst till. Äpplena håller sig inget bra, men moset blir gott. Vill man äta äpplena så gäller det att plocka rätt äpple på rätt dag annars får man ett surt eller övermoget äpple. Höstäpplena är mycket trevligare eftersom de håller sig några dagar även efter att man plockat ner dom.

Förutom äppelmoset så gjorde jag ett par äppelkakor idag. Väldigt gott! Det har också blivit ganska många äppelpajer de senaste veckorna. Det är ännu godare!

Nyan cat

2011-09-01T21:22:00.004+02:00

Känner du till Nyan Cat?

Nyan cat är ett märkligt fenomen. Det är en irriterande katt som far fram till irriterande musik. Denna irriterande katt har blivit mycket populär. Bland annat gäller det att se hur länge man står ut med att titta och lyssna på katten. Jag står ut i flera sekunder.

Här är en länk till youtube som är tio timmar lång. Får se hur länge du står ut.

Cissi gillar nyan cat. Nu senast målade hon katten och regnbågen på naglarna. Det är regnbågar på åtta fingrar och katter på tummarna. Bilden blev inte så bra, men naglarna är fina.

För ett tag sedan gjorde Cissi Nyan cat med indianpärlor. Just nu sitter katten på hennes vägg ihop med andra bilder av indianpärlor. Även om jag egentligen inte gillar Nyan cat så är ju denna pärlbild fin. Cissi har gjort många fina pärlbilder både med vanliga indianpärlor och med minipärlor. Det tar en stund att göra de där bilderna.

Lunchgympa

2011-08-29T17:22:00.002+02:00

Idag har jag varit på riktigt tuff lunchgympa. Vi är ett stort gäng från jobbet som går och tränar i huset bredvid. Det finns flera lunchpass i veckan, men just måndagspasset är jättebra så då går många. Det är kondition, puls och benstyrka från början till slut. Några kortare pass för att träna de obefintliga arm- och magmusklerna. De flesta suckar över de jobbiga intervallerna men jag lider mer av de jobbiga magövningarna.

Lunchgympan ger mig dessutom lite extra träning. Både denna veckan och förra veckan (Ja, de två gånger jag varit efter sommaren.) lyckades jag glömma de packade gympakläderna hemma. Jag cyklar en bit på väg till jobbet, kommer på att jag glömt kläderna, vänder om och hämtar kläderna. På så sätt får jag ju en extra cykeltur de dagarna. Kanske ska fundera på att sluta med den vanan...

Varför bloggar jag?

2011-08-28T17:00:00.000+02:00

Detta är mitt 1000:e blogginlägg. Då kan det ju vara läge att reflektera över vad jag gör. Vad bloggar jag om och varför?

Jag började blogga för snart fyra år sedan. (Hu, vad tiden går. Tur att jag inte blir äldre i alla fall.) Just då kändes det som att ”alla andra” bloggade så jag ville också testa. En anledning till att jag verkligen kom igång att blogga var att jag ville förmedla lite miljötänk eftersom det just då pågick en massa sånna diskussioner hemma hos oss.

Under åren har jag skrivit om lite allt möjligt. Många bloggar är nischade, men sådan är inte jag och alltså blir inte bloggen sådan. Jag testar lite allt möjligt och då kommer bloggen att handla om lite allt möjligt. Det är utflykter, bokrecensioner, matrecept, reflektioner, lite stickande och annat pyssel.

Fortfarande återstår den svåra frågan VARFÖR jag bloggar. Det ärligaste svaret är ”Jag vet inte. Av gammal vana kanske”. Om jag ändå ska försöka svara så är det för att det är roligt att skriva, för att det är roligt att formulera sina tankar och funderingar. Ännu roligare blir det när jag får respons från läsare. Det känns ju förstås roligare att skriva när någon (gärna mer än en :-) ) faktiskt läser det jag skriver.

Jag skriver naturligtvis för att jag vill att några ska läsa det jag skriver, men samtidigt har jag flera gånger upplevt att jag blir blockerad och inte kan skriva när jag får veta att någon "ny" läser det jag skriver. Då menar jag inte okända som kommenterar utan vänner som säger att de läser bloggen. Det är verkligen jättekul att ni vänner läser här. Den tillfälliga blockeringen går över efter ett tag och skrivandet flyter på trots nya läsare.

Numera skriver jag även lite på facebook. Det är kul för man får oftast mer direkt respons. Ändå är det roligare att blogga för det blir mer genomtänkta texter och längre texter förstås. Det ena behöver inte utesluta det andra, men det kan bli många ställen att uppdatera på. Facebook och bloggen får inte bli ett påhäng utan ska bara kännas bra, annars slutar jag.

Dessutom är det väldigt roligt att själv sitta och titta tillbaka i bloggen. Det är som att bläddra i ett gamalt fotoalbum. Jag hade tänkt att länka till några av mina favoritinlägg, men det var inte lätt att välja. Jag hinner ju inte läsa igenom alla inlägg. Ett inlägg som jag skrev för två år sedan men som fortfarande är lika rätt är detta där jag beskriver hur olika mina tre barn är. Ett annat underbart inlägg är när jag beskriver hur jag gör ingenting. Det är nog jag i ett nötskal! Men det ska tilläggas att jag har lugnat ner mig betydligt. Jag gör inte alls lika mycket numera när jag gör ingenting.

Havregrynsgröt

2011-08-28T08:00:00.000+02:00

Produktutvecklare måste vara ett fantastiskt jobb, man får hitta på hur mycket dumt som helst. Bara man har bra övertalningsförmåga så kan man få igenom det mesta tydligen.
Visste du att numera kan du köpa snabbhavregrynsgröt. Bara att hälla upp i en skål, slå på kokande vatten och vänta en minut. Men hallå! Hur svårt är det att blanda vatten, havregryn och en gnutta salt och köra i micron någon minut. Behövs verkligen produkten Havregröt?

Jag har inte provat havregröten så jag kan inte utala mig om smaken, men jag fortsätter med min frukostgröt i alla fall. Min frukostgröt kokas på spisen för att jag tycker att det blir bättre än att koka den i micron. Frukostgröten är gjord på hälften havregryn och hälften rågflingor. Det är en kompromiss som jag numera verkligen gillar. Det började med att Mannen ville ha havregrynsgröt och jag ville ha rågflingegröt. Det är ju bökigt att koka olika så efter ett tag kom vi fram till denna kompromiss. Suveränt!

Simskola

2011-08-23T21:11:00.003+02:00

Full rulle är det just nu både på jobbet och hemma. Mycket att göra på jobbet nu när allt och alla har fått upp farten efter semestern. Hemma är det skolstarter och en massa annat som börjar. Dags att försöka hitta de nya rutinerna där aktiviteter, läxor, scouting, min träning, lite geocaching och en del annat ska få plats.

Idag har jag återupplevt gamla tider, men åndå inte. Jag var med Martin till första dagen på simskolan. Han kan simma 25 meter och är ett vildt vattendjur, men han behöver träna tekniken. Nu har jag lyckats övertala honom att gå simskola. Inte populärt, men jag tror inte att det var så hemskt i alla fall.

Medans han plaskade runt i basängen satt jag på bänken och funderade på hur det var för så där tio år sedan. Under många år var jag i simmhallen varje vecka då ett eller två barn hade simskola. Jag hade två eller tre barn med mig. Det gällde att få alla att byta om, utan att springa iväg, utan att det blev för mycket kaos. Sedan gällde det att hålla ihop klanen inne i simhallen så att ingen gick iväg åt annat håll, se till att ingen sprang och halkade och vakta så att ingen drunknade. Ingen tid att simma själv då inte!

Det var härliga tider, men det har sina fördelar att åka till simhallen med bara ett barn som dessutom byter om själv i herrarnas omklädningsrum. Jag ska passa på att utnyttja tiden då han är på simskolan till att simma själv, men idag ville jag se att allt funkade.

Betonggjutning

2011-08-18T08:00:00.000+02:00

För över ett år sedan fick jag en säck cement av en vän. Jag har sett så många fina grejer gjutna i betong. För någon vecka sedan blev det av att testa.

Jag blandade en del cement med två delar sand. Sanden tog jag från sandlådan som ingen använder längre. Man tager vad man haver.... Sedan var det bara att hälla i betongen i olika formar. Jag hade samlat på mig några olika saker för att ha till betonggjutningen. Det var en kakburk, några mjölkpaket, en form för att göra stora isbitar, champagneglas i plast och en badanka.

Av mjölkpaketen blev det ljusstakar. Jag tycker det är så fint med spets ihop med betong. Eftersom svärmor har en massa virkade spetsar så var det inga problem att få ett par bitar. Tack!

Badankan bröt tyvärr halsen när jag skulle ha ut honom ur formen . För att inte den limmade skarven ska synas så fick han ett band om halsen. Jag ska fundera på om det ska bytas mot något annat band.

I rabatten bredvid ytterdörren har vi numera en platta som säger "HEJ" åt gästerna. Lite kul!

Av champagneglasen blev det koner som så småningom ska bli tomtar.

Det var inte svårt att gjuta betong. Det gäller bara att komma på lämpliga saker att ha som formar och att komma på idéer på vad man ska göra. Jag har en massa kilo cement och en hel sandlåda kvar så det kan bli hur mycket betongsaker som helst.

Potatisar

2011-08-17T20:46:00.003+02:00

Idag har jag skördat årets sista potatisar. Det var stora fina som jag satt i år och små söta rosa som jag inte satt i år. Har man en gång börjat odla potatis så kommer det alltid upp några glömda potatisar året efter. En av potatisarna jag plockade upp såg ut precis som ett hjärta. Så blir dom om man odlar dom med kärlek!